För gammal för klubben

Alltså, hur osugen på att gå ut och festa är man inte när man lever i ett stadigt förhållande och inte är tonåring längre? Jag vill inte gå på nattklubb längre. Finns nästan inget jag ohellre vill än att stå på ett knökfullt dansgolv med äckliga killar som tafsar, desperata osäkra blickar och tjejer i för små klänningar och stilettklackar. Jag kan avundas singelvänner som verkligen går ut och har jättekul och dansar hela natten. Men jag? Nej, jag är en pensionär i jämförelse.

Jag gillar det inte. Enda gången jag verkligen gillat det är när jag var singel, såklart. För krogen är som en köttmarknad. Det måste man ju erkänna, att det enda folk är ute efter är 1. Att gå hem med någon för kvällen, eller 2. Någon att gå hem med och sedan fortsätta träffa. 

Och när man inte är singel så finns ju såklart inte det alternativet och då känner man sig malplacerad och fel. Där står man mitt i en byteshandel som handlar om svettiga kroppar som åtrår varandra, och försöker och trånar och håller på. Och så har man en kille hemma som man bara vill krypa ner hos. Fine. Det kan vara kul att gå ut med sina tjejkompisar. Eller nej. Jag älskar att gå ut med mina tjejkompisar! Men bara det slutar vid middag och några glas vin. Sen vill jag inte "gå vidare". Jag vill gå hem och krypa ner i en varm famn. För när sällskapet går vidare till krogen, så splittras alla och hela kvällen går ut på att leta efter varandra, ringa varandra, skrika över borden för att ens höra varandra och stå i nån toalettkö. Köttmarknaden som pågår får man hålla sig undan för att lämna mark åt de som verkligen har något att hämta där. 

Jag har väl blivit för gammal. Vill mest ha vänner över för middag. Vill äta god mat, dricka vin, spela TP, ta en drink på någon uteservering. Prata mycket, ha livliga diskussioner, för att sen kunna avsluta framför tvn i soffan med han jag älskar. 

Jag är inte roligare än så. Tror att många som lever i förhållanden känner så. Jag avundas verkligen de som kan gå ut och dansa hela natten och tycka det är skitkul, trots att de inte deltar i den desperata köttmarknaden på dansgolvet. 

Men jag är ju inte sån. Jag gillar mys. Jag känner mig närmare familjelivet än vad jag känner mig nära singellivet och springet på nattklubbar. Och då är det ju något som hänt.