Supermorsan

Igår kände jag mig som en supermorsa. Martin jobbade och jag skulle baka en kaka till gäster vi skulle ha senare på dagen. Och samtidigt göra mig i ordning, äta frukost, klä på Signe, plocka ihop hemma och göra fint och så det vanliga med amning och blöjbyten. Jag började nog vid tio och var klar lagom till klockan två när första gästen kom. Saker som vanligtvis tar mig en timme tog fyra timmar med en liten bebis. Tåls att tillägga att jag är extremt snabb också. Jag satte Signe i babysittern och slängde ihop en kaka på en kvart med disk och allt. Det var ungefär så länge hon var nöjd också. Sen vaggade jag vagnen fram och tillbaka och försökte få henne att somna samtidigt som jag åt gårdagens rester. Hade henne på skötbordet, gungade på hennes mobil ovanför och gjorde mig i ordning samtidigt. Ammade och bäddade sängen samtidigt. 

Det är otroligt vad man lär sig att multitaska och göra saker med fötterna. Med en bebis får man oftast göra om allt hela tiden också. Man klär sig, och blir sen spydd på. Man byter en blöja, och hon bajsar direkt igen. Man ammar och hon vill äta om tio minuter igen. Det krävs otroligt mycket mer tid till allt än vad man tror. 

Jag är så tacksam över att ha Martin hemma så mycket som jag har. Han är på universitetet ungefär tre dagar i veckan, och då oftast inte heldagar. Sen jobbar han vissa dagar och oftast helger, men då är det oftast ganska korta pass. I början tänkte jag att han inte kan göra så mycket egentligen eftersom hon hela tiden vill ligga och tutta. Men bara att han kan byta en blöja kan vara guld värt ibland, så att jag hinner gå på toa. Och att jag kan lämna över henne till honom och veta att hon är 100% trygg där och jag kan gå in i duschen. Och så alla hushållssysslor såklart. Bara att någon lagar mat, plockar in disken, osv. Det är så himla värdefullt. Är så glad över att Martin är så närvarande och gör det han kan. All eloge till mammor som är ensamma och gör allt själv!

Idag har jag siktet inställt på ett tabatapass klockan 12. Två timmar dit. Hög tid att stiga upp ur sängen om vi ska hinna dit!

Signe fem veckor och två dagar

Jag tror att Signe är påväg ut ur första utvecklingsfasen. Hon är drygt fem veckor gammal nu så det borde stämma. Hon är mycket mer vaken och alert nu. Ler, gör ljud och viftar med hela kroppen. Vill vara med och se vad som pågår. 

Hon gillar att ligga på skötbordet och tittar mycket på trollsländan som hänger ovanför, som vi fått av Sofia. Vagnen är fortfarande en favorit och hon somnar alltid i den när vi går ut på promenad. Har vi tur kan hon fortsätta sova en stund i den när vi kommer hem också. Det är dock oftast så att hon vaknar så fort man kommer innanför dörren. Konstigt det där.

Hon har intresserat sig mer och mer för babysittern och babygymmet. Hon kan sitta/ligga där en längre stund nu och vara nöjd. Hon ligger och tittar på de små figurerna och gillar när man skakar dem så det låter lite. 

Bäst är dock mammas bröst och när hon gallskriker så är det endast det som hjälper. Vi samsover alla i stora sängen och vi somnar alltid tillsammans jag och hon medan jag ammar henne. Så vaknar jag efter ungefär tre timmar av att hon gnyr lite, så byter jag sida och ammar henne. Så somnar vi återigen tillsammans. Sådär håller det på 3-4 gånger och så går vi oftast upp vid 10-tiden. Jag får därmed ganska mycket sömn, och sover 6-8 timmar per natt. Som tur är somnar Signe alltid om direkt när hon ätit färdigt och jag likaså. 

Vi byter 8-10 blöjor per dygn och hon har storlek 2 på blöjorna numer. Storlek 50 på kläder passar fortfarande. Hon har ganska stora fötter, så hon är påväg att växa ur de minsta strumporna och tossorna. 

Vi har testat bärselen några gånger och den börjar hon också gilla mer och mer. Hon kommer nog dock gilla den ännu mer när hon kan titta utåt istället för in i mitt bröst. Hon är en stark tjej och har varit det från första början. Lyfter nacken och håller huvudet i långa stunder. Står gärna upp med benen när man håller henne under armarna. Känns liksom stadig i sin lilla kropp. 

Överlag är hon en mycket nöjd och lugn bebis. Skriker bara när hon är hungrig och kommer ändå till ro snabbt. Under första utvecklingsfasen har hon varit kinkig i några dagar och har under några kvällar gråtit på ett helt nytt sätt. Jag har försökt trösta med bröstet, men hon har liksom varvat med att suga och skrika. Hon har velat ligga hos mig hela tiden och det har varit ganska påfrestande. Tror som sagt vi är påväg ur det där nu och hon kom ut ur det som en ny bebis! Precis som det står i boken vi läst om de olika faserna. 

Tycker redan att hon växt otroligt snabbt både i kroppen och som sin lilla personlighet. Det är en helt annan bebis nu jämfört med när hon precis kommit till oss. 

Det är så kul att vara hennes mamma. Fantastiskt! Jag och Martin har så mysigt med henne och hon har verkligen tagit oss med storm. Lilla älsklingen. 

Comeback

Tillbaka på gymmet idag! Martin promenerade med Signe medan jag var inne och tränade, och så mötte de mig utanför när jag var klar. Jag kände mig lite stressad när var därinne, och hade mobilen med mig som jag kollade hela tiden. Men jag kunde ändå koppla bort ganska bra och försökte verkligen tänka på annat än hur Signe har det. Vet såklart att hon har det bra med Martin, men skriker hon så är det ju mina tuttar som är hjälpen. Hur som helst. Det gick bra! Signe sover som en stock i vagnen och det är tryggt att veta ändå.

Vad härligt det var att träna utan magen! Jag har ju knappt fått plats i maskinerna innan, och inte kunnat ligga på mage på ett halvår. Jag övade på mina chins, som känns som en omöjlighet just nu. Jag är så svag i greppet, och tappar det direkt. Jag skulle verkligen behöva träna greppstyrkan. Sen gjorde jag lite marklyft, rodd av olika slag och rygglyft (äntligen kan jag ligga på mage). Det blev ett kort men intensivt pass på ungefär en halvtimme. Längre vågade jag inte vara ifrån min bebis. Shit vad nojjig man är alltså... Men en halvtimme räcker ändå om man kör intensivt. 

Nu är jag så himla sugen på att gå på något pass. Jag gick ju på tabata ganska långt in i graviditeten och tycker väl att jag borde kunna köra igång med det igen. Vi får se när jag kan gå dit igen. Känns tryggast att vi gör som vi gjorde idag, att Martin går med vagnen samtidigt. Tills vi blir lite mindre neurotiska förstagångsföräldrar. Hehe. 

Nu har vi handlat hem mat, fredagssnacks och vin. Jag dricker några klunkar av vinet, det räcker för mig. Är varken sugen eller tycker det är särskilt gott längre. Får ta tag i det där när jag slutat amma, att försöka lära mig uppskatta ett glas vin igen. Det där försvann under graviditeten. Precis som det gjorde med kaffet. 

Lilla hjärtat

De här hjälmmössorna som min mamma stickat är så himla söta! Hon har äntligen växt i dem någorlunda nu. Kan stå och stirra på henne när hon ligger sådär i evigheter. 

Igår somnade hon mirakulöst nog en stund på kvällen. Hon brukar vara vaken hela eftermiddagarna och kvällarna och äta eller bara ligga och tutta. Så det var ju jätteskönt att hon somnade i några timmar, men vad gör man då? Jo, då kan man ju inte alls slappna av, utan springer in i sovrummet var tionde minut för att kolla att hon andas eller bara få snosa lite på henne. Jag saknar henne så fort hon inte är inom räckhåll. Det känns otänkbart att vi någonsin ska kunna ha barnvakt eller så. Hur ska man kunna slappna av på en restaurang om hon inte är med?!

Antar att det där släpper med tiden. Men just nu är jag precis lika beroende av henne som hon är av mig. 

Inatt var hon vaken en timme mitt i natten och var jätteglad. Låg och sprattlade med armar och ben och tittade storögt på saker runt omkring. Både jag och Martin var vakna och glodde på henne. Det är som Martin sa inatt, att man är HUR trött som helst men direkt man ser henne så blir man pigg. Hon låg och log mot mig och stirrade rakt in i mina ögon. Hur kan man inte smälta då?

Idag är jag desto tröttare. Sover ju ganska okej på nätterna men jag sover så "lätt" eftersom vi samsover, och då känner jag mig inte utvilad. Har dessutom svårt att somna om på morgnarna, så jag går upp ganska tidigt. Det är också enda chansen jag har att kunna äta frukost och göra mig iordning. Sen blir det amningsrace och packa ner Signe i vagnen om man ska kunna uträtta något på en dag. 

Har lite fredagskänsla idag! Solen skiner och vi ska äta något gott ikväll. Förhoppnigsvis kanske Signe kan sova en liten stund ikväll också, så vi kan äta i lugn och ro och krypa upp i soffan tillsammans. 

Perfekta livet

Signe har börjat använda mer kläder nu. Det är så roligt att klä henne i alla hennes söta små plagg, så vi passar på att använda allt medan det passar. Jag kan längta tills att hon kan ha storlek 62 och uppåt, för hon har så mycket fint i de storlekarna! Idag blev det blommig body från Lindex och byxor och tossor från Newbie. 

Idag har jag och Signe gått en promenad med en mamma som jag träffade precis innan jag födde barn. Hennes son föddes på precis samma dag som Signe, fast några timmar senare. Helt otroligt att vi lyckades pricka samma dag! Så himla kul att ha någon att ventilera massor av mamma-saker med och som är i exakt samma sits.

Vi pratade om det "perfekta livet" som man hela tiden bombas med att se på sociala medier, och som man tror man ser när man är på stan och så. Man möter ett par på gatan med en barnvagn och de ser så lyckliga ut och man tror de lever det perfekta livet. Och det är ju vad man oftast visar varandra på Instagram, osv. Vad som pågår under ytan får man dock sällan veta, och det är klart att ingen lever det perfekta livet. Jag tycker att det är så viktigt att visa varandra och påminna varandra om att det är så. Bakom varje "perfekt" fasad gömmer sig alltid ömma punkter, bråk, svek och annat man inte gärna visar upp.

Jag är en jättelycklig nybliven mamma med en frisk bebis och en lycklig stabil relation. Förlossningen gick bra, min graviditet var bekymmerfri och jag är återställd efteråt. Men det är klart att det inte är hela sanningen. Graviditeten var såklart inte bara en dans på rosor och ni ska veta att det uppstått konflikter mellan mig och Martin om allt mellan himmel och jord. Vi fick oss ordentliga törnar och det var stundtals ganska krisartat. Efter förlossningen upptäckte jag bristningar i huden jag inte sett med den stora magen. Och stor del av tiden jag krystade låg jag och funderade på om jag bajsat på mig ännu eller inte. Haha. 

Vi är lyckliga tillsammans jag och Martin, men allt är inte självklart och rosaskimrande hela tiden oavsett vad man visar upp utåt. Tycker det är viktigt att visa det också. Så slipper vi alla gå omkring och känna oss ensamma i vår olycka. Man går på stan och möter det där "perfekta" paret med barnvagn, och då ska man veta att det gömmer sig precis lika mycket skit bakom deras fasad som bakom ens egna. 

Prisa kvinnokroppen

Jag har ungefär fem kilo till normalvikt och känner mig nu återställd efter graviditeten. Allt är som vanligt igen och kroppen känns som innan, fast med lite degigare mage och med några extrakilon. 

Vägen tillbaka till gymmet känns inte särskilt motig eftersom jag var där till och med beräknat födelsedatum. Det finns verkligen ingen quick fix till att bli stark och vältränad efter en graviditet, och det är som Lofsan säger - att det är för sent när ungen är ute, eftersom man skulle ha börjat när hen var i magen.

För sent är det väl såklart inte, men vägen tillbaka blir givetvis inte så lång om man inte haft ett uppehåll från träning på nästan ett år, utan bara varit ifrån gymmet i några veckor.

Nu är inte mitt mål att bli smalare eller se snygg ut i spegeln. Det har det kanske aldrig varit heller, men absolut inte nu. Nu handlar det om att ha en kropp som orkar med ett liv med en liten bebis och en kropp som orkar ett helt liv. Jag har inte tid att ha en rygg som inte orkar med eller ett flås som inte orkar en stressig vardag. Kroppen måste orka med livet. Den har gett mig mitt barn och dessutom sen återställt sig till det normala efter det. Det är helt otroligt. En äggcell och en spermie, och sen skötte min kropp resten. Utvecklade en hel människa och orkade sen föda ut henne. Producerar all hennes näring och gör inte ont någonstans. 

Jag är så extremt sugen på att komma tillbaka till gymmet. Köpt en bröstpump idag för att kunna pumpa ur och lämna Signe hemma med Martin i någon timme utan att katastrofskrik uppstår. Det går säkert bra utan utpumpad mjölk också, men man vet aldrig och jag vill slippa stressen över att hon kanske är hungrig där hemma. Jag har testat att pumpa lite med nya pumpen och tyvärr kommer det inte så jättemycket. Så vi får se. En timme borta från henne borde ju gå bra om hon är mätt innan jag åker. Jag börjar bli rastlös av endast promenader med barnvagnen. Jag vill ta i! Min skivstång och mina hantlar här hemma går ju bra, men man är ganska begränsad. Jag längtar efter svettiga gruppträningspass och att få lägga på lite vikter på skivstången. 

Jag har inte varit på efterkontroll hos barnmorskan ännu, men känner mig som sagt återställd och känner mig stark i bäckenbotten. Magövningar väntar jag med, förutom att planka. 

Ska bli så roligt att komma igång ordentligt igen. Vilken stark morsa jag ska bli!

4410 gram

Outfit från Lindex. Hon har nu växt i storlek 50, så det sitter perfekt! 

Vår perfekta lilla tjej var på bvc idag för barnläkarundersökning! Hon följer sina kurvor alldeles perfekt och ter sig väldigt lugn och trygg. Det är en stark liten tjej vi fått som redan är stark i nacken. Nu väger hon 4410 gram och går upp nästan 300 gram i veckan just nu. 54 cm lång var hon idag, jämfört med 49,5 cm när hon föddes.

Jag har helt plötsligt fått jättemycket mjölk och vaknar på nätterna med stenhårda knöliga bröst. Får nästan panik om Signe inte börjar äta strax efteråt. Ska införskaffa en bröstpump i veckan för att avlasta lite, och så att vi kan spara mjölk om jag exempelvis ska till gymmet eller så.

Signe vaknar 2-3 gånger per natt och då ligger jag ner i sängen och ammar henne, så somnar vi ihop. På så vis så känns det inte så jobbigt att behöva vakna om nätterna. Allt flyter liksom ihop och jag halvsover medan jag matar henne. 

På förmiddagarna är hon oftast ganska trött och vi passar på att ta en promenad med vagnen. Jag brukar gå minst 5 km varje dag, om vi inte har nåt annat inplanerat som rubbar rutinerna. På eftermiddagen och kvällen är hon mer vaken och äter i princip hela tiden, eller ligger och myser vid bröstet. Så på kvällarna är vi mest i soffan. Det blir inte så mycket tid för mig själv, men ibland sover hon lite på kvällen så jag hinner äta, duscha eller träna lite. Sen så tar ju såklart Martin henne också, men ofta är det bröstet hon vill ha. Igår sov hon middag med Martin och då hann jag köra lite hemmaträning. Idag har jag härlig träningsvärk!

Dagarna är ganska lika men jag tycker det är så himla mysigt att tillbringa all tid med Signe. Hon är så mycket mer vaken och alert nu och ger oss små leenden ibland. Hon är verkligen en liten personlighet som vi nu lärt känna och trots att hon bara är en månad gammal så känns det som att hon alltid varit så självklar i våra liv. Hon är vårt allt! 

Älskade unge

Som vi älskar henne. Hon har börjat följa oss med blicken nu och le lite ibland. Hon är mycket mer vaken och ligger och begrundar saker i sin omgivning. Vi har börjat förstå sig på henne och hur hon vill ha det. Att hon exempelvis gärna sover på sidan, gillar att ligga på skötbordet och inte gillar när hon blir för instängd, alltså exempelvis i en overall som man knäpper. Hon är en egen liten personlighet med en egen vilja. En helt underbar liten varelse som vi älskar så mycket. 

Jag är helt betagen. Så mycket kärlek till en så liten person. 

Morgonstund

Signe blev lite kinkig igen igår eftermiddag och ville återigen bara ligga vid mitt bröst och tutta. Jag hann dock ut till närmaste matställe och köpa kinamat och insåg att det var första gången jag var utan henne sedan jag blev gravid. Kändes så märkligt. Hon är som en extra kroppsdel numer. 

Maten fick vi tyvärr inte avnjuta utan avbrott för amning, och sen blev det lite halvdan fika med prinsesstårta som Martin kom hem med till mig (jag älskar prinsesstårta). Jag försökte mig också på lite hemmaträning, men den blev avbruten den med. Vi fick ge upp alla planer och gå och lägga oss istället. Det var den romantiska aftonen! Hehe.

Inatt har hon legat tätt intill mig hela natten och haft bröstet i munnen hela tiden. Martin tog henne en stund nu på morgonen och jag försökte återigen träna lite. Blev dock avbruten ganska snabbt efter två övningar och sitter nu med en tuttig bebis i famnen. Inte så konstigt att hon går upp så stadigt i vikt! Hon äter konstant just nu. Det går typ en kvart mellan amningstillfällena. 

Är dock väldigt glad över att amningen funkar så bra och att hon klarar sig på enbart bröstmjölk. Det var kämpigt i början, men nu känns det som att vi kommit till ro med amningen. Krävdes dock mycket tid, energi och engagemang för att fixa det. Jag tycker att man absolut inte ska planera in någonting överhuvudtaget när man precis fött barn. Man ska bara bosätta sig i soffan med en amningskudde, vattenflaska och sin bebis i famnen. Ha tuttarna framme hela tiden och bara ligga nära. Ingen stress eller press. Inga besök som man inte känner sig bekväm med. Inga måsten! Bara stanna tiden och amma. Då har man i alla fall optimerat chanserna till att få det att funka. Sen kanske det inte fungerar ändå, men då har man ju gjort allt. 

Nu blir det tårtfrukost och en promenad i strålande sol. Enda chansen till att få lilla Signe att somna själv en stund. Vi får se hur länge denna extrema mammighet håller i sig denna gång!

Mammaledig

Jag älskar mammaledigheten. Tänk att vi bor i världens bästa land och har den otroliga förmånen. Få vara hemma med sitt barn och ändå få 80% av sin lön. Det är verkligen välfärd. Och att vi kan föda barn gratis och att all sjukvård för de små är gratis. Det är proffsigt. Tänk om fler kunde ta efter.

Igår hade vi gäster här och det blev ganska sent, så nu ligger jag och Signe fortfarande i sängen och gosar. Martin har lämnat oss för jobb, och då kryper jag försiktigt över på hans sida och låter Signe ligga kvar på min. Så kan vi förhoppningsvis sova någon timme till. 

Sen kliver vi upp för frukost, promenad, lite mer mys. Och såhär kommer jag få ha det i över ett år till! Underbart. Att vara mammaledig är livet. 

4110 g

Igår var Signe faktiskt sig själv igen! Så himla skönt efter några dagar då hon fullständigt suttit ihop med mig. Jag kunde lägga ner henne för att duscha, äta frukost, osv. Mellan matningarna var hon jättenöjd och väldigt vaken. Det vore ju jätteskönt om första utvecklingsfasen redan är över och vi klarade den på några dagar. Vi får se. Kinkigheten kanske kommer igen.

På nätterna nu så liggammar jag henne i sängen istället för att gå ut till soffan. Det är mycket enklare och skönare att slippa resa på sig och ta med henne. Då slumrar jag lite medan hon äter och så somnar vi sen ihop. Så kan jag också lätt väcka Martin om jag behöver hjälp med blöjbyte eller så.

Igår hade vi besök av Signes farmor, farfar och faster. Så mysigt och så kul att hon inte var så kinkig, utan mest nöjd och vaken! Vi var även på BVC och vägde henne igår och hon väger numer 4110 gram! En ökning på nästan 400 gram på en vecka. Det var jättebra! Så skönt att få bekräftat att hon får i sig tillräckligt med näring.

Idag ska jag försöka ta mig ut på en promenad. Ikväll väntar mer besök! 

Steg 1

Jag tror att vår lilla tjej är i första utvecklingsfasen. Den ska egentligen inte komma förrän om ungefär en vecka, men det där borde ju skilja sig från bebis till bebis. I första utvecklingsfasen så står det att de börjar ta in mer intryck från omvärlden och allt blir väldigt omväldigande för dem. De reagerar med att bli väldigt mammiga eller pappiga, kräver extremt mycket närhet och vill mest ligga vid bröstet hela tiden. Bebisen börjar fokusera blicken mer, sinnena utvecklas och blir skarpare, matsmältningen bättre, osv. Signe har även börjat gråta med riktiga tårar, vilket det också står att de börjar göra i första utvecklingsfasen. Det är verkligen hjärtskärande att se små tårar i ögonvrån på henne!

Hon har blivit väldigt mammig och det duger tyvärr inte att ligga hos Martin eftersom han inte har några bröst. Trots att hon inte är hungrig så vill hon ändå ligga vid bröstet hela tiden. Inatt har vi sovit tätt tätt intill varandra och hon har fått somna med bröstet i munnen. Det har varit enda sättet att få henne att komma till ro. Igår var hon ifrån bröstet under promenaden i vagnen, annars var hon hos mig hela tiden. Känns skönt att veta att man inte kan "skämma bort" dem på något vis, utan att man verkligen ska ge dem all den tryggheten och närheten de behöver. Förhoppningsvis är det ju bara en fas, och då går den över snart. (Det är det värsta jag vet när jag får höra "du kan ju inte vänja henne vid det där, då blir det jobbigt för er". Alltså nej. En bebis signalerar vad den vill ha och då ger men det till henne. Man kan inte skämma bort ett spädbarn och behöver hon ligga nära mig dygnet runt så får hon såklart det. Det är mitt jobb att uppfylla hennes behov). 

Det är trots allt ganska jobbigt att ha henne så otroligt nära hela tiden. Jag behöver ju äta och gå på toaletten. Skönt dock att hon ändå är nöjd i vagnen. Då kan ju exempelvis Martin ta en tur med henne och jag hinner äta, duscha, osv. 

Har sovit helt okej inatt i alla fall. Har haft henne nära mig och har vaknat av minsta lilla gny från henne, men ändå somnat om lika snabbt. Det är supermysigt att sova så nära, men man sover ju lite på helspänn också. Dessutom blir det så himla varmt! Vi är som två element som ligger och gnids mot varandra. Hon har verkligen fått sin mammas värme. Hon vill helst ligga i bara blöjan och gillar inte när hon blir för inpackad i vagnen. 

Idag är det dags för vägning igen! Ska bli spännande. Kanske har hon passerat fyra kilo nu! 

Kläder

Signe har nästan aldrig kläder på sig. När vi är hemma är hon nästan alltid i blöjan och vi ligger hud mot hud. Och när vi går ut med vagnen så har hon oftast pyjamas eftersom det är smidigast att ta av och på. Så det är mycket kläder vi inte använder. Hon har en pyjamas i storlek 44 som är i stort sett det enda hon använder. Storlek 50 är fortfarande ganska stort (förstår inte hur det kan vara det eftersom hon snart väger 4 kilo och är 51 cm lång). 

Så med facit i hand så hade vi inte behövt köpa så mycket kläder i storlek 50. För hon är ändå nästan alltid naken. Det är så krångligt att ta av och på kläder när man byter blöja så ofta, så man vill gärna ha pyjamaser när hon ska ha kläder. Så hade jag vetat det hade vi enbart köpt pyjamaser med blixtlås som har fötter, så man slipper sätta på strumpor som klämmer på de små smalbenen. Blixtlås är också mycket smidigare än knappar.

När hon blir större kommer hon ju dock säkert ha kläder oftare eftersom vi kommer röra oss ute mer och hon inte enbart kommer ligga hud mot hud hela tiden. Vi hade inte köpt så mycket kläder i storlek 50, vilket ju var klokt. Vi har en body i storlek 50 som inte är omlott, utan ska dras över huvudet. Så osmart, den blir absolut inte använd i första taget. 

Matchande byxa och body från Newbie som hon har på sig på bilden tycker jag hon är så fin i! Perfekt mys-set med byxor som inte klämmer någonstans. 

Tuttig bebis

Vilken dag vi hade igår. Hade sovit jättelite under natten och sen hade Signe en sån där dag när hon ville ligga vid bröstet hela tiden. Dels för att äta och dels för att bara ligga och komma till ro och "tutta" lite. Hon var riktigt kinkig däremellan, när jag exempelvis behövde gå upp för att äta eller gå på toa. Inte alls sig lik, så jag masserade hennes mage en stund för att lindra magont om det var det som det berodde på.

Igår kväll ville hon inte alls komma till ro utan bröstet, trots att hon inte var hungrig. Så jag fick snällt sätta mig i soffan med henne och sen lägga mig ner försiktigt med henne på ena bröstet. Så fick hon somna med bröstet i munnen tätt intill mig. Då gick det väldigt bra och vi vaknade nu fyra timmar senare. Vår lilla älskling är väldigt mammig och framför allt tuttig! Hon vill ligga och suga på bröstet som med en napp, alltså inte äta utan bara suga. Men då kommer det ju mjölk och det ligger hon och spottar ut. Så jag har mjölk överallt nu och på alla kuddar osv. Dessutom får Signe mjölk över sig och det är så svårt att få henne helt torr eftersom det hamnar i alla hennes goda veck och valkar. Haha gud. Mammalivet just nu är inte så glammigt. Stora mjölkfläckar överallt!

Nu har jag ammat i ungefär en timme och en kvart. Och så byter vi en blöja, sen kör vi någon timme igen. Försöker lägga ner henne. Kanske får ta upp henne igen och lägga henne vid bröstet. Nu förstår jag verkligen de som säger att man knappt hinner duscha, äta, osv! Jag åt lunch vid halv fem igår och fick kasta i mig. Då har ändå Martin varit hemma. Tänk att en så liten person kan ta så mycket tid. Älskade lilla Signe. Gör såklart allt för henne och sova kan jag göra någon annan gång!

Födelsedagsfrukost

Igår dukade jag upp födelsedagsfrukost till Martin medan han och Signe låg kvar i sängen. Jag tycker fånigt nog att födelsedagar är viktiga. Jag tycker det är viktigt att man får känna sig utvald, speciell. Haha. Men jag tror det finns kvar i mig från när jag var liten och födelsedagen var en så himla efterlängtad dag. Jag kände mig så himla speciell. Det vara bara min dag och jag kunde be om vad som helst och man passade upp på mig. Mamma och pappa var duktiga på att göra födelsedagarna till minnesvärda dagar. Jag kommer ihåg hur vi kunde vara och handla, jag och mamma och känslan av "jag kan välja vilket godis jag vill idag, trots att det är vardag". Haha. 

Jag tycker därför det är viktigt att göra sig till lite när någon fyller år. Vi kunde inte göra några stora utsvängningar igår eftersom vi har en liten bebis, men det blev en mysig dag! Jag hoppas att jag lyckas återskapa samma känsla som jag hade när jag var barn, för Signe när hon växer upp och fyller år. Lilla älsklingen. Så konstigt att tänka sig att hon ska växa upp och bli stor. Fylla år och äta tårta! Herregud. 

Idag blir det inte mycket aktivitet här. Jag har bara sovit några få timmar inatt, då Signe velat äta i flera timmar i sträck. Det börjar bli påfrestande detta, att amma så otroligt länge varje gång. Jag har ju mjölk, men den kommer för långsamt. Ska prata med vår bvc-sköterska och rådfråga henne om hur vi ska göra. Signe sover ju mellan matstunderna och kan sova 4-5 timmar, så det är ju jättebra. Men sen kan vi bli sittandes i soffan hela kvällen och natten för att amma. 

Jag tror även jag har fått en början till mjölkstockning, tyvärr. Kände av det igår kväll, då jag fick en ond knöl i bröstet som bara gjorde ondare och ondare. Jag fick halvt panik eftersom jag vet hur ont mjölkstockning kan göra, så Signe fick ligga och suga på det onda bröstet i flera timmar för att försöka häva mjölkstockningen. Hade även värmekudde på den onda knölen. Det blev absolut bättre och jag kunde sova lite efter det. Nu har jag suttit uppe med Signe igen i två timmar och ammat. Försöker amma så mycket jag kan för att förhindra att det blir sämre. Vi får se hur det går. 

Födelsedagsbarnet

Jag hade förväntat mig att kärleken skulle dröja lite för Martin. Att mitt försprång på nio månader skulle bli märkbart och att anknytningen till Signe skulle komma lite senare för honom. Det är ju känt att det kan vara så, eftersom jag som mamma knytit såna starka band till henne under alla månader som gravid. 

Men kärleken var lika omvälvande och omedelbar för honom som för mig. Jag blev faktiskt förvånad över hur han direkt kunde knyta an, kanske till och med snabbare än mig. Han älskar henne precis lika mycket som jag gör. Självklart kanske, men inte för alla. 

Jag är så tacksam över att ha träffat Martin. Med honom blev allt så självklart på en gång. Jag blev pangkär i honom när vi träffades och sen dess har jag varit fast. Nu är han dessutom världens bästa och raraste pappa till våran Signe. Jag känner mig till 100% trygg när han är med henne. Återigen, självklart kanske - men inte för alla. 

Jag älskar honom mer nu än någonsin. Att se honom med Signe är det finaste jag vet. Hur han beundrar henne och avgudar henne. Vi ligger ofta och bara tittar på henne. Det är så svårt att ta in att hon är vår och att vi skapat henne. Samtidigt är hon så självklar i vårt liv. Det har hon ju varit i många månader nu och ända sedan vi fick veta att hon bosatt sig i min kropp så har hon funnits med oss. 

Idag fyller han 26 år! Världens underbaraste person. Som jag är så kär i. 

Amningstrubbel

Amningen fungerar numer bra. Hon går upp i vikt och det är ju det som är viktigast. Jag blev även mer vänligt inställd till amningen när jag fick bekräftat att den fungerar. På dagarna går det absolut bra. Jag tycker det är mysigt att amma då. Hon sover och är nöjd mellan tillfällena så att jag hinner vila. 

Men nätterna... Jag kan inte säga att jag gillar nattamningen. Signe äter så otroligt länge och det blir så påfrestande på natten. Nu har jag suttit med henne i två timmar. Bytt blöja och försökt få henne att somna under den tiden, men ammat däremellan. Hon har dessutom vänt på dygnet och sover som en stock under dagarna och är vaken på nätterna. Skriker inte och så, men ligger och gnyr lite. Det räcker för att jag inte ska kunna sova.

Det är längden på tillfällena som knäcker mig lite. Fy fasen så jobbigt det är att kliva upp mitt i natten och sätta sig i en halvtaskig ställning och amma i typ två timmar. Jag har förstått att man bör amma effektivt i 15-20 minuter, men hur i hela friden ska man kunna det när hon uppenbarligen inte är nöjd efter den korta tiden?! 

Hon är så snäll och hon somnar alltid relativt snabbt efter att hon ätit klart. Men det är jobbigt ändå. Efter några timmar är det dags igen och det är så drygt att veta att man kliver upp för ännu en två timmars-session. 

Problemet är väl att hon får så lite mjölk i varje sug. Jag har väl tillräckligt med mjölk, men flödet verkar dåligt. Därför krävs det flera timmars amning varje gång för att hon ska bli mätt. Dessutom är hon väldigt kinkig när hon ska ta tag i bröstet. Hon spottar ut, blir arg, osv. Så vi har testat amningsnapp, vilket faktiskt funkar jättebra. Synd dock att behöva använda det, då det är lite krångligt att sätta på varje gång, och rengöra dem osv. 

Hur som helst. Amningen är inte en dans på rosor. Det krävs så otroligt mycket tid, energi och engagemang. I alla fall för mig. Man vill ju bara att det ska funka och försöker göra allt allt allt för att det ska göra det. Vi har ju fått till det, hon går upp i vikt. Men som sagt - jag är inte amningsfrälst. Tycker ärligt talat det är ganska jobbigt. Så får man ju inte säga, men jag säger det ändå. Älskar mitt barn såklart, men matsituationen känns lite laddad. 

Torsbytur

Igår tog vi första bilturen sedan vi åkte hem från bb. Signe sov hela vägen till Torsby och lite till. Hon var helt slut igår hela dagen och var bara vaken korta stunder för mat. Hon låg istället vaken en del inatt och tittade på mig. Vi samsover jag och hon i en enkelsäng. Så himla mysigt! Älskar hennes lilla varma kropp mot min. Så smidigt också att jag vaknar av minsta gny från henne, så jag kan lägga henne vid bröstet innan det går över i skrik. Hon är verkligen världens snällaste bebis just nu. Får hon bara mat och en torr blöja så är hon jättenöjd. Och oftast så tillgodoser vi hennes behov innan hon hinner bli arg och missnöjd, så vi hör henne knappt skrika. Vår lilla älskling. Redan så stark i sin lilla lilla kropp. Lyfter nacken och håller sitt huvud länge. Kanske är det någon som tränade lika mycket som sin mamma under livet i magen!

På tal om träning så har jag träningsvärk för första gången på länge! Jag drog fram mina träningssaker hemma i förrgår och körde ett litet pass. Mycket lätta vikter givetvis. Det blev marklyft, knäböj, utfall, höftlyft, bakåtsparkar och plankan. Med lite kämpaanda så klarade jag att planka i 3*1 minut. Så det var väl inte en så hemsk försämring. Jag plankade ju under graviditeten till vecka 35 ungefär. På slutet mest sidoplanka dock. 

Idag har jag en kännbar men inte så farlig träningsvärk i låren. Underbart! 

Bvc

Det gick bra! Vi kom iväg i tid till BVC efter lite sista minuten-matning. Signe var nöjd när vi var där och hade gått upp jättefint i vikt! Väger nu 3740 gram, jämfört med 3480 för en vecka sedan. Det var en himla lättnad eftersom det betyder att amningen fungerar och att hon får i sig tillräckligt. 

Nästa besök blir om några veckor och då ska vi på rutinmässigt läkarbesök. Så skönt att se att hon växer som hon ska och är nöjd! Hela livet kretsar numer kring hennes behov och man spenderar nästan all vaken tid på att tänka på henne. Vi älskar henne så mycket! Det är inte klokt.

Lilla familjen

Igår slog det mig att jag inte tänkt på jobbet eller andra saker som tidigare upptog mitt liv en enda gång sedan Signe kom. Jag jobbade 100% förut och jag träffade ju ibland mina kollegor mer än Martin. Jag älskar mitt jobb, verkligen. Och jag har världens bästa kollegor. Kvinnokliniken har verkligen toppenpersonal. Det kan jag ju nu säga även från patientperspektiv. Både jag och Martin är så himla nöjda efter vår vistelse på förlossningen och bb. Är så stolt att få vara en del av den proffsiga arbetsgruppen! För proffs är verkligen vad vårdpersonal är. 

Hur som helst. Jag har släppt jobbet totalt. Kommer förmodligen komma tillbaka efter 1.5 års ledighet och vara helt  "ny". Många kollegor kommer ha bytts ut, nya rutiner, osv. Är orolig över allt som jag kommer få lära på nytt och repetera. Jag hade ju kommit in i jobbet så bra när jag gick på mammaledighet. Hatar att vara ny på saker, igen. Ja ja. Det är ett riktigt angenämt problem egentligen. Det är ju fint och lyxigt att ens ha ett jobb att gå tillbaka till. 

Jag hoppas kunna söka till barnmorskeutbildningen med start i augusti. Måste fixa en del papper och sånt, och man ska ju ha jobbat ett år för att få söka. Jag jobbade ju till november, men jag vet inte om de räknar att jag jobbat tills jag fick barn. I så fall blir det ganska exakt ett år. Jag började jobba 19 januari 2015, 21 januari 2016 kom Signe. Mycket god tajming. Från Landstinget får man dessutom 10% av ens lön när man är föräldraledig, förutsatt att man varit anställd i ett år. Så den här graviditeten var väldigt bra planerad i tid! Hehe.

Jag sitter just nu uppe och ammar lilla älsklingen. 4.5 timmar sov hon i sträck nu inatt, så det är ju ganska lyxigt egentligen. Nu på morgonen ska vi till bvc och jag vet inte hur vi ska komma iväg så tidigt. Hon äter nu, och kommer vara i sin godaste sömn när vi ska iväg och förmodligen vilja äta när vi är på bvc. Men man kan ju amma där. Det är förmodligen inte första gången de har en hungrig bebis på bvc! Jag får nöja mig med fyra timmars sömn inatt. Jag kan alltid sova en stund sen på dagen när Signe sover. Det är mitt bästa mammatips. Ta naps när bebisen sover! Och köp 10000 spyhanddukar och sprid ut överallt i hemmet. De behövs hela tiden och när som helst. Ändå är inte vår bebis alls särskilt spy-ig. Men det blir lite slem, spott och mjölk som spills här och var. Det ljuva bebislivet!

Igår var vi och iväg och skrev på papper för att intyga faderskapet och gemensam vårdnad. Det var mycket formellt och det skulle vara vittnen hit och dit. Vi har även skickat in papper till Skatteverket om hennes namn. Hon får Martins efternamn och heter Rut Signe Jung Ah. Rut från Martins släkt och Jung Ah som är mitt koreanska namn, som jag bär som andranamn. Det var en del tvivel om andranamnen, och jag tycker egentligen att det kanske inte blev en så bra kombination. Men struntsamma. Man använder ju aldrig alla sina namn, och vi ville ta namn som betyder något, och inte bara såna som vi tycker är fina. Rut tycker jag är supercoolt och Jung Ah vill jag ju gärna föra vidare. Signe har ju hälften koreanskt blod i sig, så det är klart hon ska ärva mitt koreanska namn. Andra namn som var uppe på förslag var Oline efter min mormor, Judith och Mathilde som var min farmors namn och andranamn. Men det får eventuella framtida döttrar heta i så fall. 

Förlossningen i bilder

Frukost och nyhetsmorgon på morgonen efter att vattnet gått. Hade sovit dåligt på grund av att jag var så sjukt uppspelt! Inga värkar än dock. 

Senare samma dag, den 19/1. Martin färdigställer sin hemtenta som vi tillsammans skrev under eftermiddagen och kvällen. Vi förstod att den behövdes göra färdig den dagen, eftersom det snart skulle bli förlossning! Sista timmarna skrev vi mellan värkarna som startat. 

Här är värkappen under natten till onsdag. Jag sov inte en blund på grund av värkar som kom med ungefär åtta minuters mellanrum och höll i sig i 1-2 minuter. Latensfasen hade börjat! Jag ringde förlossningen och vi var välkomna in när vi ville, men jag ville vänta så länge det gick. Tack vare värmekudde gick det bra tills det blev morgon. Martin stekte bacon till mig vid sex på morgonen, då jag var så hungrig. Haha. 

Vi åkte in vid 08:30 på onsdag. Jag fick vid 11 en morfinspruta för att kunna sova efter den vakna natten. Martin fick en fåtölj att sova i. Sov några få timmar, sen framåt kvällen blev det patienthotellet eftersom värkarna avtagit. 

Vårt rum på patienthotellet och en del av alla snacks Lina och Sofia kom med. Värkarna startade vid 20-tiden igen och vi gick till förlossningen vid 01 ungefär, då värkarna kom med 4-5 minuters mellanrum. På förlossningen konstaterade man att jag fortfarande var i latensfasen och jag fick ännu en morfinspruta för att kunna sova. Martin fick gå tillbaka till patienthotellet. Jag sov knappt under den natten heller. 

Här låg jag i sängen helt uppgiven efter ännu en sömnlös natt. Kunde aldrig tro att vi skulle ha vår bebis hos oss om bara några timmar. De satte på ctg:n och där kan man se på nedersta kurvan att värkarna kommer tätt och är starka. De undersökte mig och sen fick vi komma till ett förlossningsrum. Efter det gick det som sagt snabbt! 

13:17 kom hon ut! Älskade Signe. Två veckor gammal idag.

Matlagning med bebis

Babynestet använder vi jättemycket. Signe kan i och för sig sova vart som helst, men det är tryggt att ha henne i nestet. Då vet man att hon inte kan ramla ner från soffan eller bordet, eller vart hon nu ligger. Det är en varm tjej vi fått, för hon sparkar alltid av sig filten och vill helst ligga och sova i bara blöjan. När vi haft henne i vagnen så är hon jättevarm när vi plockar upp henne, så jag har börjat knäppa upp overallen så det blir luftigare.

Hon älskar vagnen! Kan sova jättelänge i den när vi är ute på promenad. Igår låg hon dock nöjt och tittade på oss under hela promenaden. Så go!

Dagarna består mest av amning just nu. En och annan promenad. Lite fix hemma med matlagning, tvätt, plocka ihop, osv. Försöka hinna äta och duscha mellan varven. Är Martin hemma är det inga problem, men är jag ensam så är det svårare. Hon vill gärna somna nära någon av oss nu, innan man kan lägga ner henne. Och det är ganska kort tid mellan hennes matstunder nu. Är så osäker på det här med mjölken och hoppas verkligen att hon får i sig tillräckligt. Får förhoppningsvis bekräftelse på det på bvc på fredag. Äter gör hon ju i alla fall. Ofta och framför allt länge. 

Vi brukar komma i säng vid elva-tolv på kvällen. Då har vi ammat en lång stund och bytt blöjan. Sen vaknar hon vid tre-fyra-tiden och jag tar med henne ut till soffan, för det är så obekvämt att sitta och amma i sängen. Där sitter vi i en timme, ibland mer. Byter blöjan. Hon brukar sen somna ganska snabbt. Vaknar sen igen på morgonen. Vid åtta-tiden kanske. Så ammar vi igen. Klockan blir framåt tio och antingen kliver jag upp, eller så slumrar jag i soffan tills det är dags för amning igen. Dagarna går så jäkla fort. Jag har liksom problem med att ta mig ut på en promenad medan solen är uppe. Allt måste anpassas efter att Signe nyss ätit och är nöjd. Vågar inte ge mig ut när det gått en stund efter att jag ammat henne. Än har det inte hänt att hon börjat skrika i vagnen. Vill gärna undvika det så länge det går också! Herregud, paniken! Vart ska man ta vägen om man är ute och går?! Jag kan ju inte sätta mig och amma utomhus nu på vintern. Hur gör folk? Gråter aldrig bebisar i vagnen, eller vadå?

Amma amma amma

Amningen alltså. Jag måste erkänna att jag inte älskar det. Inte än i alla fall. Vi har nu slutat med ersättningen och försöker med enbart bröstet. Jag tycker att mjölken runnit till mer och mer och kan exempelvis vakna på natten med hårda knöliga bröst som värker. Sen så börjar det droppa mjölk när hon inte ammat på ett tag. Tycker dock ändå det är så svårt att veta hur mycket hon får i sig. Är rädd att hon inte ska gå upp i vikt nu på enbart bröstmjölk. För på något sätt vågar jag inte lita på att det är tillräckligt, även om hon verkar mätt.

Hon äter ju oftare nu, och det känns som att jag inte gör annat än ammar. Hon äter, somnar till på min mage, vi byter blöjan, hon äter från andra bröstet, vi lägger ner henne, hon vill äta lite till, hon sover en stund och så är det dags igen. Igår var Martin borta hela dagen och jag var fast i soffan i 10 timmar och hann avverka en hel säsong Grey's anatomy, typ. Men man blir verkligen sjukt effektiv när hon väl sover! Tvättar, lagar mat, plockar ihop och håller på. 

Det är ju mysigt att amma, absolut. Men jag är inte frälst. Det är svårt att hitta en bra ställning trots amningskudden. Det gör fortfarande lite ont i bröstvårtorna och Signe gillar att ligga och tutta i upp till en timme ibland. Det skulle underlätta så mycket om Martin också kunde amma. När börjar vi med det?! Allt annat är ju så jämställt. 

Nu har lilla älsklingen somnat till på min mage. Hon är mycket mer närhetskrävande nu än första veckan. Hon sover fortfarande i sin egen säng i babynestet, och är en nöjd bebis. Men hon vill ofta somna i famnen innan man kan lägga ner henne själv. Det är ju lindrigt, det har jag förstått. Många bebisar vill ju tydligen ligga nära hela tiden. Hon älskar sin pappas famn och jag tror att hon blir lugnare där eftersom hon inte känner lukten av bröstet och mat. 

På torsdag ska vi till Socialnämnden och skriva på att Martin är hennes pappa. Fattar inte hur vi ska kunna passa tiden, men vi får göra så gott vi kan. Hehe. Jag som ha-tar att komma sent. 

Sovmorgon

Inatt låg jag på sidan i sängen och ammade. Jag var så trött så vi somnade sen i samma ställning. Signe vid min armhåla, tätt intill mig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna sova med min bebis så. Jag rör mig vanligtvis jättemycket när jag sover, och har noll kontroll över mig själv. Men det är precis så som alla säger. Man sover fast på helspänn. Och man vaknar för minsta lilla ljud eller rörelse från sin bebis. Konstigt det där. Trodde inte riktigt på det innan. Men vi vaknade i precis samma position några timmar efter att vi somnat. 

Nu ligger hon här bredvid mig och sover på sin pappas sida. Hon är så liten i den stora sängen! Så gullig. Vill aldrig kliva upp ur sängen idag! 

Sugen på gymmet, redan.

Livmodern drar ihop sig mer och mer för varje dag, och nu är magen nästan i sin ursprungliga form. Lite degigare och svagare förstås. Jag har läst att man ska träna upp magen genom olika plank-övningar i början och undvika vanliga situps och liknande övningar som tränar de raka magmusklerna. De har ju som bekant delat sig under graviditeten. Jag använder Olga Rönnberg som referens. Tycker hon verkar kunnig! 

Jag provade att planka igår på yogamattan här hemma och styrkan i magen är verkligen inte som förr. Det var jobbigt att stå i 30 sekunder, och innan har ju 1 minut varit en ganska lätt match. Det finns en del att jobba på där med andra ord. Men jag är så jäkla peppad, så det känns som att jag kommer vara i bättre form än någonsin när jag börjar träna igen. Hela graviditets- och förlossningsgrejen har verkligen satt perspektiv på hur viktigt det är med en stark kropp som orkar med livet. Jag vill inte få ont i ryggen efter några år som småbarnsmamma, vill inte få nackbesvär när jag blir äldre, eller lida av benskörhet. Jag vill orka hela livet, och när man blir gravid och får barn så får det liksom en ny mening. Jag vill ju orka vara en aktiv mamma och person, för jag måste finnas där för mitt barn i många år till. Jag har inte råd att ha en kropp som strejkar och jag har inte råd att bli sjuk. Nu kan man såklart inte påverka sjukdom, men till viss del kan man. Jag kan inte säcka ihop, för jag måste ta hand om mitt barn. 

Det har verkligen satt perspektiv på saker och ting.

Jag har frusit mitt gymkort till 1 april. Det känns alldeles för länge just nu. Jag skulle kunna tänka mig att gå dit idag! Bara känna lite på det. Jag tränade ju som sagt till och med beräknat födelsedatum, så kroppen är ju inte direkt ovan. Jag förstår att man inte ska belasta bäckenet i onödan, med risk för framfall osv. Men det finns ju annat man kan göra än utfall och knäböj. Ja, jag vet inte. Jag får väl kanske lugna mig tills efter efterkontrollen. Mina hantlar och min matta får duga fint här hemma tills dess!