söndag 30 augusti 2015

God helg





Haft en så härligt helg med min älskade pappa! Vi har bott i en liten stuga, grillat massor av korv, fiskat och vandrat. Ingen tillgång till internet, bara total avslappning. Nu är jag jätteredo för jobbet som drar igång imorgon igen! Har varit alldeles lagom med drygt två veckors ledighet. Nu längtar jag tillbaka till mina kollegor och patienter!

Men först blir det jättemys med min älskling. Jag har längtat som en tok! 

torsdag 27 augusti 2015

Halvvägs



Bara några av bebisens små stickade plagg som mamma gjort! 

Jag är halvvägs in i graviditeten nu. Och jag börjar väl inse att illamåendet nog aldrig kommer gå över helt och hållet. Det finns med mig, vissa dagar mer än andra, och det får jag leva med resten av tiden. 

Idag har jag åkt hem till mamma och pappa! Jag ska tillbringa mina sista semesterdagar med pappa. Vi ska på fiske/vandringstur! Det är ju vår grej sedan innan, men i år bor vi i stuga istället för tält och lägger mer fokus på att fiska och göra små dagsturer än att bära tunga ryggsäckar uppför branta fjäll. 

Jag tycker det är skitjobbigt att vara borta från Martin nu, så tre nätter känns så länge! Jag vet inte vad det är, men jag är så känslig och vill bara ligga i hans famn hela dagarna och kramas. Men men. Snart är jag hemma igen och vardagen går igång. Älskar vardag med honom!

Tapas på en onsdag



Var på middag med Sofia och Lina igår. Vi åt tapas på det relativt nya stället Baròn. Så himla gott! Vill äta tapas varje dag. Tyvärr är det ju mycket ostar och charkuterier, vilket inte passar en gravid. Men det fanns ändå mycket jag kunde äta. Tapas är perfekt när man är illamående (fortfarande). 

Jag tycker verkligen att jag har världens bästa vänner. Det är en underbar mix av olika slags personer, som jag alla uppskattar lika mycket. Jag tycker att vi respekterar varandra, alltid vill varandras bästa och är duktiga på att se till att träffas (trots att vissa inte ens bor i Sverige under året). Det finns alltid något att prata om och de allra bästa skratten har jag alltid när jag umgås med dem. Jag känner mig trygg och kan verkligen vara 100% jag. Vi är ärliga mot varandra och visar inte bara upp någon fasad mot varandra. DET tycker jag är superviktigt. Det finns så många (särskilt tjejer) som bara visar den perfekta instagramytan för varandra, och aldrig kan berätta om hur det egentligen är. Inte ens för sina bästa vänner! Det är så viktigt att få höra att andra också har problem och hakar sig fram i vardagen. Vi blir ju tillsammans starka i det, istället för att alla ska gå omkring och undra - är det något fel på mig? 

I vårt kompisgäng berättar vi alltid sanningen. Tycker det är rent ut sagt skithärligt när exempelvis någon kommit hem från en resa som på sociala medier osv verkar hur fantastisk som helst, men att man sen även får höra att allt inte varit perfekt. Att man bråkat med sin kille, haft magsjuka, eller vad det nu kan vara. Jag älskar det! Det visar oss mänskliga och det är så himla viktigt i den tillrättalagda och filterprydda värld vi lever i nu.

Älskar mina vänner så mycket. De är bland de viktigaste jag har! Man behöver regelbundna doser av umgänge med sina bästa kompisar. En pojkvän eller en familj kan absolut aldrig ersätta dem. Min lilla dotter kommer få bästa tänkbara kvinnliga förebilder, och det är jag så glad för.

tisdag 25 augusti 2015

Skötbord



Jag har ju semester och massor av tid över, så idag monterade jag ihop skötbordet. Kunde inte hålla mig längre. Nu står det och tar en massa plats i badrummet ända till januari! Hehe. Blir lite trångt att stoppa i och ur tvättmaskinen, men det går bra. Nu vill jag fylla understa hyllan med tvättlappar, salvor, olja, osv! Gud vad kul! 

Kan jag få veckopeng nu älskling?

Att få barn innebär ju stora förändringar på många olika plan. Och inte minst praktiskt och ekonomiskt. Som kvinna så är det ju jag som är gravid, jag som föder och jag som behöver vara hemma första tiden med amning osv. Hur jämställda vi än blir, så kommer barnafödandet ändå aldrig kunna lämnas över. Inte heller amningen. Och jag vill gärna amma minst 6 månader, och om det fungerar så ammar jag gärna längre. Och ska jag göra det, så måste jag ju vara hemma med bebisen. 

Och då får pappa ta på sig försörjarrollen... Eller? 

Jag tycker att det är självklart för mig som kvinna och blivande mamma, att jag har en egen grund att stå på. Att jag inte behöver vara beroende av min partner, rent ekonomiskt. Jag vill inte behöva ta emot pengar från honom för att kunna leva. Bebisen är ju bådas ansvar, såklart. Men jag då? Jag måste ju vara hemma den första tiden, och det påverkar ju mig ekonomiskt. Och då tycker jag att det är både oansvarigt och dumt att som kvinna inte ha garderat sig med en egen ekonomisk grund att stå på, oberoende av pappan. 

Har alltid undrat över hur det egentligen går till i de hem där mamman exempelvis varit arbetslös innan graviditeten, och endast får inkomst från Försäkringskassans lägstanivå. Vad kan det vara? 6000 kronor i månaden drygt? Får hon då typ veckopeng av sin partner? För mig skulle det kännas absurt om Martin gav mig pengar för att jag skulle kunna gå och köpa en godispåse eller ett par nya skor. Eller om han skulle betala hela hyran eller så.

Jag tycker att vi då som kvinnor GÖR oss ojämställda. Vi göder det som vi egentligen vill jobba emot. 

Jag är så glad över att jag har en utbildning och en fast anställning att stå på. På så vis kommer jag att kunna få föräldrapenning när jag är hemma med bebisen, vilket är 80% av min lön och fullt tillräckligt för att jag ska kunna försörja mig själv och hälften till min bebis. Jag vill kunna dela lika med min partner. Vill att vi ska betala precis lika mycket till våra gemensamma fasta kostnader. Och jag vill kunna ha en egen liten buffert för saker jag vill köpa till mig själv.

Så (bland annat) tycker jag att vi skapar jämställda förhållanden mellan kvinnor och män. OCH bättre relationer. 

måndag 24 augusti 2015

Snart halvvägs




Veckans bilder på magen! Vi tar en bild i veckan med samma kläder och vid samma plats. Idag såg den jätteliten ut tycker jag! Jag tycker att jag i verkligheten ser mycket större ut. 

Idag har hon sparkat hårt igen! Dock på ett annat ställe, så hon har flyttat på sig. Jag kände att hon liksom sparkade nedåt, och efter det så känns det verkligen att hon ligger mer nedåt. Hela magen känns alldeles tung! Så häftigt. Och lite obehagligt. Hehe. 

Spark!




Igår var jag social fru och följde med Martin till golfbanan. Han spenderar väldigt mycket tid där, så ibland får man hänga på för att hinna träffa honom! Men vilken fantastisk sommarkväll det var! Så himla varmt. Och jag fick motion på köpet. Jag sprang till och med litegrann! Kanske inte så smart, för det var så jäkla tungt och jag fick ont lite här och var. Men ändå skönt och röra sig. 

Vet ni vad mer som hände igår? Jag låg ner i soffan och kände första tydliga sparken! Det jag känt innan har bara varit som diffust bubbel, typ. Men nu var det verkligen en distinkt spark. Så himla häftigt! Och sen låg jag och tittade på magen, och då sparkade hon igen och jag SÅG det utanpå magen! Helt otroligt. Kändes så jäkla overkligt.

Magen har liksom ändrat karaktär nu också. Den är hårdare och mer synlig. Livmodern gör sig påmind hela tiden, att det liksom finns en stor boll i buken. Jag känner mig mer och mer gravid, liksom. Det finns med mig hela tiden. Förut kunde jag typ glömma det ibland. 

Ja, vi får se om det blir fler hårdsparkar idag! Martin vill så gärna känna, men hon verkar vara helt still när han pratar och pussar på magen. Kanske blir hon lugn av hans röst. Hihi. Så gulligt. 

Idag började vi dagen med frukost på balkongen. Alltså HUR härligt är det inte att äta frukost utomhus i morgonsol? Vi har inte nyttjat vår balkong på hela sommaren på grund av dåligt väder och att jag varit illamående. Så nu äntligen kan vi börja hänga där lite. 

Ikväll blir det AW med mina gulliga kollegor! 

söndag 23 augusti 2015

Babyshopping




Idag har den här maman hängt på stranden en stund. Dock har jag svårt att ligga platt på rygg, för då får jag ont i ländryggen och så känns det olustigt med magen. Ha ha. Att vara gravid är som att åldras i förtid... 

Jag har också fått känning av foglossning. Redan! Visst vissa får redan i vecka 8, men jag trodde jag skulle klara mig mycket längre. Dock är det ju så att foglossning inte alls beror på hurpass tränad man är innan eller hur stor/liten man är, så man får bara gilla läget. Lederna i bäckenet ska bli mer rörliga inför förlossningen, så kroppen ställer liksom in sig. Det är ju bra, men att det medför smärta vid mycket belastning och rörelse är ju inte så bra. Jag hoppas att det förblir på ett lindrigare stadie, annars kommer jag ju inte kunna jobba, så mycket som jag går på jobbet.

Efter stranden blev det en snabb shoppingrunda. Tre små gulliga saker från Polarn och Pyret. En "haklapp", strumpbyxor och en mössa. De har så mycket fint där inne, att jag måste halvblunda på vägen ut. Jag gjorde en koll på kläderna vi köpt förut och såg att vi nog har det mesta till hennes ankomst. Vantar, en kofta och pyjamaser är väl det som kanske behövs i så fall. Sen får man ju fylla på efter att man märker vilket behov som finns. Så jäkla fort växer de ju inte, att man inte hinner ta en runda på stan. Sen får man ju mycket saker från vänner och familj, så hon blir nog en välklädd liten figur. 

Sen blev det lite gravidplagg till mig också. Jag är så himla osugen på att stoppa ner underkroppen i tighta byxor, även om det är mammajeans. Jag provade ett par, men det inköpet får vänta. Jag köpte istället två vanliga tighta kjolar med resår och en rymlig tröja. Jag utvärderade min garderob förut och det känns inte som att jag kan använda ens hälften av mina vanliga kläder. Alla jeans går ju bort. Ett par byxor har jag med resår, de funkar ett tag till. Sen har jag klänningar som inte passar längre, men inte på grund av magen, utan på grund av att brösten växt. Ja, jag kommer behöva en helt ny garderob, typ. Jättekul hade jag ju tyckt i vanliga fall, men nu känns det inte jätteinspirerande att köpa kläder. Min stil går en mörk tid till mötes! 

Middag



Såhär härligt var det på vår balkong igår! Grillmiddag med blivande faster Maja. Jag kräktes mitt i middagen, men annars var det bra. Haha. Det är några veckor sedan jag spydde senast. Hoppas hoppas det bara var en liten engångsföreteelse! 

lördag 22 augusti 2015

Babysaker




Här är bebisens lilla hörna i vårt sovrum, än så länge. Sängens placering ska ändras, så den står bredvid mig på min sida av sängen. Och så ska det till en sängmobil som fästs på sängens kant. Just nu ligger alla kläder och sånt inuti sängen i väntan på bättre förvaring. Vi måste införskaffa en byrå till alla hennes små kläder och saker. Det är skötbädden som ska ligga på skötbordet som står vid ändan av sängen. Den är grå med vita små elefanter. Så sött!

Vagnen som vi köpte redan i vecka 12, står i vår stora walk in-garderob. Skötbordet likaså. Dock omonterat. Är lite sugen på att montera ihop det och ställa in det i badrummet, men Martin tycker att det kan vänta... Och det kan det ju. Hehe. 

Saker som är kvar att skaffa:
- Åkpåse 
- Fårskinn till vagnen
- Babynest (tänkte fråga Martins mormor om hon kanske är sugen på att sy!).
- Eventuellt en babysitter. Tror det kan vara bra att ha. Dock inget måste såklart. 
- Sängmobil som plingar. Inte heller nåt måste... Haha. Men jag tycker det verkar så rofyllt att ligga ner och titta på en sån.
- Bärsele. Tror även det kan vara bra. Behövs ju kanske inte den första tiden, men sen.
- Hygiensaker till bebisen. Typ blöjor, salvor, olja, tvättlappar, osv.
- Mer sängkläder. Räknar med många spyor.
- Små mjuka handdukar till rapning och sånt.
- En "skötfilt" till skötväskan. Som man kan ta med och lägga ut när man vill byta blöja någon annan stans än hemma. 
- Amningsbh, amningslinnen, amningsinlägg, bindor, trosor. 
- Nappar, flaskor.
- Badbalja
- Byrå till bebiskläder och andra saker
- Mer kläder! Har redan en del, men det behövs framför allt mer av typ strumpor, vantar, byxor, pyjamas. 

Ja, det är ju inte jätteakuta saker alltihop. Och vi har ju faktiskt redan skaffat de flesta av de mest basala sakerna, så som vagn, säng och skötbord. Så jag tycker vi är bra med! Planerar-jaget älskar att bocka av och vara ute i god tid.

Vaccinera mera!

Blev så upprörd förut när jag kollade mitt facebook-flöde. Jag fick upp någon artikel om någon som blivit sjuk av (vad man trodde) gardasil-vaccinet. Och så var det kommentarer om att man inte bör vaccinera sig, och att vaccin är skit, osv.

Sånt gör mig så fruktansvärt arg. Jag tror att det är med vaccin som det är med precis allt annat. Det finns undantag. Precis som det finns de som dör av att ta Ipren, så finns det de som får biverkningar av att vaccinera sig. Och precis som vissa inte tål jordnötter, så tål inte vissa en del vaccin. Det finns undantag med ALLT. Det finns risk att du dör när du föder barn, men man tar den risken för den är så oerhört liten här i Sverige och man väger upp risken mot det fantastiska man får - ett barn.

Sen behöver man givetvis inte vaccinera sig mot allt. Visst. Svininfluensan till exempel. Den visade sig inte vara särskilt farlig för människor som inte tillhörde någon av riskgrupperna. Och att vaccinera sig mot något som inte är särskilt farligt eller inte farligt alls. Det kanske inte är så stor idé med det. Då vinner man inte så mycket på att utsätta sig för den risk det faktiskt innebär med en vaccination (även om den är liten). Samma gäller det årliga influensavaccinet som man ofta vaccinerar äldre med. Det är inte så stor vits i att jag som 23-åring och frisk tar det vaccinet i och med att en influensa för mig inte direkt innebär någon fara för mitt liv, som det däremot kan göra för en 80-åring. 

Men sen finns det föräldrar som låter bli att vaccinera sina barn mot exempelvis difteri, påssjuka, polio, osv. Och det här är dödliga sjukdomar. Sjukdomar som vi TACK VARE vaccination lyckats mota undan i Västvärlden. Men som fortfarande finns i u-länderna och som barn dör av. Vi ser aldrig de här sjukdomarna eftersom vi bor i Sverige. Men det betyder inte att de inte finns. Och så mycket som vi vaccinerat barn mot dessa sjukdomar, och så oerhört få fall av allvarliga biverkningar. Då vinner vi såklart mer på att vaccinera våra barn. Vinsten är miljoner gånger större än risken.

Och så Gardasil. Vaccinet mot livmoderhalscancer. Det ges till unga flickor och ingår numera i vaccinationsprogrammet (alltså får alla flickor detta kostnadsfritt). Hurra tycker jag! Att det finns de som vill förbjuda detta tror jag bara beror på okunskap och ren dumhet. 

Livmoderhalscancer orsakas till ungefär 70% av ett virus som kallas HPV (humant papillom virus). Det är ett virus som smittar via sexuellt umgänge (därför vaccinerar man flickor tidigt för att fånga dem innan de är sexuellt aktiva). Detta virus kan också orsaka könssjukdomen kondylom, alltså könsvårtor. Så killar kan också bära på viruset, och därmed smitta tjejer. Och det är ju fantastiskt att vi lyckats forska fram att just livmoderhalscancer orsakas av ett fjuttigt litet virus! För virus kan man vaccinera sig mot. Och vaccin mot cancer - är inte det en enda stor önskedröm?

När jag var typ 15 år så började tjejer vaccinera sig med Gardasil. Då fick man betala för det, vilket min mamma klokt nog gjorde och lät mig få vaccinet. Många vaccinerade sig och vaccinerar sig även idag, trots att de är äldre och redan gjort sexuell debut. Och det kan man såklart också göra! För då skyddar du dig för framtiden och de sexuella partners du kommer att ha då, som kan smitta dig. 

I och med att det är såpass nytt med Gardasil, så har man ju inte riktigt kunna skörda effekterna ännu. Men man tror sig ju kunna se om några år att fallen av livmoderhalscancer minskar, vilket är fantastiskt! Livmoderhalscancer är vanligast bland kvinnor under 40 år och i och med cellprovskontrollerna som man börjar med när man är 23 år gammal, så har man ju redan minskat antalet som insjuknar och som dör i livmoderhalscancer varje år.

Men det finns ju fortfarande de kvinnor som faktiskt både insjuknar och som avlider. I mitt jobb har jag vårdat kvinnor i trettioårsåldern som fått besked om livmoderhalscancer. Jag har även vårdat de som dött i sin sjukdom. Och om vi kunde utrota även denna sjukdom, genom något så enkelt som tre fjuttiga sprutor med vaccin (som vi får gratis upp till 26 års ålder!), vore inte det fantastiskt? Varenda kvinnoliv som den här sjukdomen tar, är ju värt att rädda. 

Jag har sett verkligheten och de kvinnor som lever med den här sjukdomen. Och de som väntar på att dö i den. Och det finns ingenting värdigt eller fint i det. Det är bara sorg och elände. Det är föräldrar som förlorar sina barn, makar som förlorar sina fruar, små barn som förlorar sina mammor, osv. Och så en kvinna fast i mitten av det här. Som om hon hade levt 10-15 år senare, kanske kunnat bli räddad av att vaccinera sig med Gardasil. 

Självklart ska vi vaccinera vår dotter. Det är bara sorgligt att barn till föräldrar som motsätter sig detta, utsätts för en onödig risk att drabbas av en dödlig sjukdom. Så jävla dumt. Föräldrar måste ta sitt ansvar.

fredag 21 augusti 2015

Tack och lov för mudd



De här ljuvliga träningstightsen skulle jag vilja gå i hela dagarna! Jag har haft dem i flera år och har bara väntat att fylla den där breda mudden med en mage. Igår äntligen körde jag ett pass på gymmet här på hotellet. Känner mig lite tung i bäckenet, och det molar lite i livmodern när jag håller på. Men jag försöker köra skonsamma övningar och inte så tungt. Det blir inga knäböj eller sånt som belastar bäckenet ännu mer. Har varit med på vattenaerobics två gånger här nere också. Och det har varit så härligt! Det blir mycket simmande i vinter. Skulle vilja anmäla mig på gravidyoga också. Haha. Jag som aldrig yogat har börjat förstå att det förmodligen är det bästa man kan ge sin kropp, alltid! Behöver mjuka upp mig och finna lugnet inför förlossningen. Hehe. Har tänkt en del kring det på sistone. Jag är inte orolig, men ibland skulle jag bara vilja göra ett planerat kejsarsnitt. Få en tid och ett datum, och "slippa" vara rädd för bristningar vid vaginal förlossning, att det blir sugklocka, att man måste akutsnitta, att bebisen fastnar, osv. Eftersom jag jobbar där jag jobbar så får jag höra och veta ALLT som kan gå fel vid en förlossning. Och jag träffar liksom aldrig människor som haft en helt normal förlossning. Så jag förväntar mig liksom någon/några av ovanstående komplikationer. Och det känns inte så roligt. Nu är ju planerat snitt också en risk, såklart. Det är en stor bukoperation med allt vad det innebär. Och det är jag också rädd för. 

Ja, det blir såklart en vanligt förlossning. Men ibland kan jag tänka att jag småhoppas på att hon ska lägga sig i säte och man "måste" snitta mig. Det vore liiiite skönt ändå. 

När jag kommer hem ska jag köpa mammajeans och mamma-strumpbyxor till hösten. Förövrigt ska jag försöka använda min vanliga garderob. Dock är det mycket som jag försökt få på mig redan nu i sommar som inte passar. Bland annat två favoritklänningar!! Jag undrar om jag ska skänka dem vidare till mina kompisar eller om jag ska hoppas på att jag kommer i dem någon gång igen. Det känns ju som att den "bredhet" man får när man är gravid inte riktigt går tillbaka sen. Man blir ju bredare över höfter osv. Ja, vi får se. Har inte hjärta att lämna dem än!

torsdag 20 augusti 2015

Graviditetsstatus

Jag mår mycket bättre nu. Så länge jag äter regelbundet så går det bra med illamåendet. Jag är känslig fortfarande, för lukter och så. Jag har väldigt nära till illamåendet, men överlag är det väldigt mycket bättre. Och det är så skönt! Jag har verkligen lidit i många veckor och samtidigt jobbat heltid. Nu i efterhand känns det väldigt skönt att jag orkade igenom denna jobbsommar. Nu har jag ju välförtjänt semester! Äntligen.

Jag tycker att jag känner av bebisen då och då. Det är lite svårt att urskilja vad som är bebisen och vad som bara är min kropp. Men jag tycker att jag lär mig känna igen mer och mer. Jag tycker att hon är mest aktiv på kvällarna, men det är som sagt svårt att säga. Det är som små små buffar inifrån. Lite pirr-aktigt.

Magen växer, och nu känns livmodern under naveln. Det är alldeles hårt och lite obehagligt. Det känns verkligen att det är något där. Som en betongklump i buken. Magen är dock ganska liten fortfarande. På en del bilder ser den jättestor ut, men det beror mycket på vinkel, tid på dygnet och om jag precis ätit. Jag kan fortfarande ligga på mage, så den är inte SÅ stor.

Kroppen förändras såklart en hel del. Det har den gjort från dag 1. Brösten växer, jag har fått en hormonrand på magen (linea nigra) och min hud har försämrats avsevärt. Jag får inte finnar eller så, men blir oerhört torr och får eksem. Jag är mer allergikänslig och blir ofta svullen om ögonen och pollenallergisk. 
Jag blir lättare andfådd, orkar inte lika mycket rent fysiskt och är lite tröttare. Nu har jag förmodligen gått upp lite i vikt. Äntligen! Jag äter mer nu och får behålla allt. Det känns härligt. Dock inga bristningar i huden än. Inte heller foglossning. Vi får se om det kommer. Jag hoppas att min ändå helt okej grundtränade kropp kan motstå jobbigare krämpor. 

Jag har faktiskt sett foster ungefär i samma vecka som jag är i nu. Och det är helt otroligt vad stora och utvecklade de är. De är helt proportionerliga och har ögonbryn och hår. I graviditetsappar och annan info man läser så anger de alltid längden på fostret mätt mellan rumpa och huvud. Men så mäter man ju inte människor eller bebisar! Jag vet att de foster jag sett som är ungefär lika stor som min lilla i magen, mätt upp mot 26 cm från fot till huvud. Det är inte klokt! Längden får de ju ganska fort, medan de väger väldigt lite. Jag blev uppriktigt chockad första gången jag såg ett foster i vecka 18-19. Det är som att hålla en "vanlig" bebis i famnen. Fostren är ju fullt utvecklade med alla organ och kroppsdelar på plats redan i vecka 12, men de är ju mer oproportionerliga då. 

Nu hoppas jag att vår lilla tjej utvecklas som hon ska och lägger på sig massor av vikt. Hennes mamma mår i alla fall mycket bättre nu, så jag hoppas det smittar av sig på henne. Martin pratar mycket med magen och han är ju runt mig hela tiden, så hon får höra hans röst. Snart ska det börjas spela musik för henne... Haha. Martin vill spela upp favoritlåtar för henne, som hon kan känna igen sen när hon kommer. Så coolt att hon verkligen kan höra oss nu. Så mysigt!

Drömmen om trädgård




Det här golvet skulle jag gärna ha i mitt framtida hus! Inte för att hus ligger nära i planeringen, men ändå. Jag är så oerhört ointresserad av att "fixa" saker och hålla på. Jag är opraktisk ut i fingerspetsarna. Vill inte tapetsera ett enda rum eller lyfta en enda finger den dag vi flyttar till hus. Jag beundrar såna som fixar och renoverar. Och som gillar det! Jag vill bara att allt ska vara klart nu nu nu och helst igår.

Just nu bor vi ju mitt i stan, vilket kändes som en toppenidé i höstas när vi bestämde oss för att flytta dit. Men nu med en bebis i magen och efter att ha bott där ett tag, så börjar jag längta lite smått ut till en gräsmatta och en liten trädgård. Vill inte att vår lilla tjej ska växa upp som en stadsråtta med bara betong runt omkring. Jag älskar att ha en trädgård att gå ut i och egentligen vill jag ju helst bo med landet-känsla men nära stan. Jag tänker mig något ytterområde till Karlstad. Skulle ändå vilja ha cykelavstånd till Centralsjukhuset. Ja, det är många krav... Men just nu är drömmen en stor luftig nyrenoverad lägenhet på markplan med trädgård och med naturen nära. Och så nära till stan ändå. Typ på Råtorp eller så. Men det kommer gå bra att bo som vi bor ett tag till. En bebis tar inte så stor plats och har inte så mycket glädje av en gräsmatta än. 

Idag är sista dagen här nere! Imorgon flyger vi hem till vardagen. Men jag har en veckas semester till! Underbart. 

onsdag 19 augusti 2015

Medelhavsvyer





Vi hamnade på en fantastisk båttur igår! Bara salta bad och sol. Min hud njuter. Den har verkligen varit känslig och taskig under graviditeten, men nu känns det som den läker. Jag försöker dock vara i skuggan så mycket jag kan, dels för att det är sjukt varmt och för att man inte ska sola så mycket som gravid. Jag har toksmort mig med solskyddsfaktor 30 hela tiden, och det har gått bra.

Nu är det bara två dagar kvar! Sen kommer hösten och Martin ska börja plugga. Det är mycket förändringar på gång nu. Det här är sista semestern för oss innan bebisen kommer. Jag försöker föreställa mig livet som mamma men det är svårt. Livet just nu är ju så kravlöst. Jag har bara mig själv att rå om. Vi äter när vi vill, sover hur mycket vi vill, osv. Det känns otroligt konstigt att någon ska komma och ta all plats i våra liv. Jag funderar mycket på hur vår relation kommer förändras, vad vi måste göra för att hålla ihop, osv. Vår relation är verkligen på topp just nu och vi kan inte vara lycklkgare ihop. Så att få barn nu tycker jag är optimalt. Vi har alla förutsättningar för att vi ska klara det som par. Att skaffa barn för att rädda relationen eller för att hotta upp den är ju såklart ingen god idé.

Det är ju omöjligt att föreställa sig hur det kommer bli. Men det känns som att vi är ganska lugna med det. Båda är ju nya i föräldraskapet och båda är redo att hänge sig totalt åt den här nya varelsen. Jag tror vi kommer att lära tillsammans. Och att vi kommer ta det som det kommer. Vi kommer inte ha någon tid för oss själva på väldigt länge och det kommer såklart mer eller mindre tära på ett förhållande där vi från dag 1 suttit ihop. Men vi är beredda på det, och vi kommer såklart ha roligt under tiden. Vi trivs så bra tillsammans. Vi fogar oss efter varandra, kompletterar varandras svagheter och är alltid snälla mot varandra. Jag är så sjukt kär i Martin just nu. Jag tänker knappt på annat än på honom och vår kommande älskling i magen. Hon är inte vad vi planerade precis just nu, men såklart lika välkommen ändå! Vi längtar så vi tror vi spricker. 

tisdag 18 augusti 2015

Semester



Vi är på semester! Det går väldigt bra med magen ändå. Är så glad över att vi inte åkte för någon månad sedan, då hade den här semestern blivit en enda stor kräkparad. Nu är jag bara lite illamående då och då. Äter jag typ hela tiden så går det bra. Vi får lite halvknasiga mattider, men Martin hänger såklart på!

Det är varmt. För varmt. Men badar man hela tiden så går det bra. Jag blir matt och trött av minsta lilla ansträngning och vi sover middag varje dag. Jag var med på vattenaerobics i poolen igår och trodde jag skulle tuppa av efteråt. Energinivån är verkligen i botten av både graviditeten och värmen. 

Annars är det en bra period tycker jag. Äntligen kan jag njuta lite av graviditeten. Idag går vi in i ny vecka. Vi bytte på fredagar innan, men nu blev ju födelsedatumet framflyttat 4 dagar. Mindre risk att det blir ett decemberbarn! Så det gillar vi (självklart spelar inte det någon roll, men jag vill hellre föda efter årsskiftet). 

Idag blir det båttur och snorkling! Får se hur det går med åksjuka osv. Bra hoppas vi!



onsdag 12 augusti 2015

Lilla S



Idag har vi varit på rutinultraljud! Sist vi hälsade på bebisen var på KUB-undersökningen i vecka 12. Då såg allting bra ut och jag var jättepirrig! Då visste man ju liksom inte om det fanns något där eller inte. Men det gjorde det såklart. En sprattlande liten krabat som sedan dag 1 har känts som en liten tjej. Och det var det! Med största sannorlikhet i alla fall. Man kan ju inte säga till 100%, men vi såg i alla fall ingen snopp!

Den här gången var jag inte alls nervös eller pirrig. Jag såg bebisen för bara några dagar sedan och att hon levde och mådde bra. Men det är ju ändå speciellt att titta tillsammans och få en sån inblick i hur hon ser ut. De är ju så fantastiskt duktiga, de barnmorskor som sysslar med ultraljud. De kan se så otroligt mycket! Man mäter lårbenen, skallen, tittar på hjärnhalvorna, på hjärtats fyra rum + klaffarna, ryggraden, fingrar, näsan, munnen, osv. Det är så himla coolt. 

Hon var inte jättesprattlig, som hon var sist. Utan låg mest och sparkade till då och då. Och mot slutet av undersökningen somnade hon! Det var det gulligaste vi sett! 

Sen åkte vi hem och gjorde pannkaksfrukost. I övermorgon åker vi på semester! Känns underbart att ha fått veta att allting ser bra ut och få bekräftat att det är en liten flicka, nu innan semestern. Det kändes bara så självklart att det är en tjej. Hade inte kunnat tänka mig något annat! Det har konstigt nog verkligen känts så hela tiden och vi har kallat bebisen för det flicknamn vi tänkt oss, hela tiden. En liten S blir det, om inget drastiskt händer på namnfronten. 

Vilken fantastisk dag! 

söndag 9 augusti 2015

Buff

Jag och Martin var ute och åt igår och jag började äta för glatta livet, eftersom jag numer inte är illamående längre. Trodde jag! Helt plötsligt var det tillbaka och både jag och Martin drog en lättnads suck, då det känns som att graviditeten är helt normal när jag fortfarande känner illamående. Sen så låg vi i sängen på kvällen innan vi skulle sova och det är så svårt att veta om det är inbillning eller inte, men jag tyckte jag kände små buffar inifrån. Jag känner verkligen ingenting dagtid, så den här ungen kanske är en kvällsperson (som sin far). Hihi. Jag hoppas allt är bra där inne. Det blir en koll på jobbet idag, bara för att vara helt säker. Men nu känns det åtminstone bättre.

Idag ska jag dra igång med packning och tvätt inför semestern. Vi drar utomlands på fredag! Så nu är det bara 5 jobbpass kvar. Det känns ganska klokt i efterhand att ta semester såhär sent. Sommaren kom ju inte förrän nu ändå. Efter en veckas solsemester med Martin så blir det en liten fjälltur med pappa. Sen bara vila. Så jobbar jag bara september och oktober, sen går jag på graviditetsledighet! 

fredag 7 augusti 2015

Är du fortfarande där?



Här är veckans mage! Jag är hemma i Torsby och vilar lite. Är så fruktansvärt trött! När jag kommer hem så slappnar jag av helt och fullt och det gör att jag sover typ dygnet runt. 

De senaste dagarna har jag haft en sån oro i mig. Jag har ju som jag nämnt tidigare inte varit alls nojjig, och jag har liksom varit den coola gravida kvinnan. Men nu i veckan så har något känts annorlunda. Jag vet inte om det är för att jag mår bättre när det gäller illamående och så. Men något känns inte rätt. Man blir så kroppsmedveten som gravid och jag tycker att något att annorlunda nu. Och det känns jättejobbigt. För några dagar sedan tycktes jag känna lite fladder i magen som skulle kunna vara fosterrörelser. Men sen har det bara känts tomt, och det gör mig galen. Vi har haft en vecka på jobbet också, där det känts som att det håvat in tragiska fall.

Skulle bara vilja åka direkt in till jobbet och haffa tag i första bästa läkare som kan kontrollera att allt ser okej ut. Men jag försöker lugna ner mig och tänka att jag i alla fall kan vänta tills på söndag, när jag ska jobba. Då kan jag nog inte tygla mig mer. Någon förmån ska man väl ha att man jobbar på kvinnokliniken. Jag tänker inte gå en dag till och undra om min bebis lever eller inte.

Jag hoppas bara det är inbillning och en reaktion av att jag mår bättre (och därmed känner mig mindre gravid) och att jag träffat kvinnor i veckan vars bebisar har dött väldigt sent i graviditeten. 

Jag vet såklart att man tar sig igenom en sån grej, på något sätt. Och jag vet att sånt kan hända vem som helst, och att det bara är så. Man kan inte förhindra något. Men trots det så är det så svårt att tänka sig att man någonsin skulle bli människa igen om ens bebis dog. Jag vet inte om just jag skulle klara det. Hur gör man? Jag önskar att jag aldrig behöver hamna där och behöver besvara den frågan. 

onsdag 5 augusti 2015

Underbara ledighet

Jag är ledig två dagar såhär mitt i veckan! Så igår var jag på gymmet igen. Jag har kört varannan dag nu. Det blir ganska korta pass, för jag blir verkligen utmattad väldigt snabbt. Men jag njuter av att jobba lite med kroppen! Och det är skönt att veta att man inte får och kan ta i så mycket. Hehe.

Jag och Sofia åkte ut och letade svamp... Men det blev samma resultat igen. Några enstaka och inget mer. Och vi letade väldigt seriöst och på platser som ska vara "säkra". Vart fasen är kantarellerna? Nu har jag gett upp hoppet. Får uppfostra Milou till kantarellhund.

Sist men inte minst så var jag på min lediga dag på after work med några av mina kollegor! Vi har haft världens bästa sommarvikarier i sommar och vi har så himla kul tillsammans hela tiden. Det har verkligen varit så i sommar att man typ inte velat gå hem från jobbet för att man trivts så bra. Nu är det såklart inte bara vikarierna som är bra, vi har en bra arbetsgrupp överlag. Men i sommar har vi haft det jäkligt bra! Är så tacksam över det. Bra kollegor är allt! Man tillbringar ju nästan mer tid med dem än med sin sambo eller sin familj.

Idag är jag ledig igen! Fantastiskt! Så det blir lunch med två av mina bästa vänner. Sen tänkte jag simma lite, och så ska vi på räkfrossa med Martins syster och mamma. Ska bli så kul! Vi pratade om hemska svärföräldrar/svärfamiljer igår och jag kände mig så lyckligt lottad för jag har känt mig otroligt välkommen och hemma hos mina svärföräldrar från dag 1! Det känns hur naturligt som helst med dem och jag tycker om hela Martins familj så mycket. Vår bebis kommer födas in i en underbar släkt och det känns så härligt. 

Min bror blir morbror. Martins systrar blir fastrar. Mamma och pappa blir mormor och morfar, osv. Det är så himla häftigt. Helt plötsligt får alla en ny roll och uppgift, på något sätt. Alla får en ny person in i sin familj. När jag berättade för min bror att jag väntar barn, så blev han så lycklig! Var helt oberedd på hans reaktion, men han blev alldeles lyrisk. Haha. Tror han kommer bli världens bästa morbror, såklart. 

Den här ungen kommer bli så älskad av så många. Inte bara av sin mamma och pappa, utan av alla runt omkring. Blir så rörd när jag tänker på hur mina vänner redan känner för den här bebisen. Och hur vi kommer sitta på våra tjejmiddagar med en ny person vid bordet! Hen kommer bli så uppskattad och älskad. Vi längtar och älskar redan så himla mycket!

måndag 3 augusti 2015

Första fosterrörelserna



Mitt illamående har styrt hela vår sommar. Vi har ju gjort saker och så. Men det har varit med mycket stånk och stön och anpassning efter mig. Kring måltider har det varit ganska jobbigt. Jag har mått så dåligt ibland och det nästan ryser i mig när jag tänker tillbaka på de första veckorna.

Nu mår jag i alla fall inte konstant illa. Men jag har nära till att spy och nära till illamåendet. Det ligger som en skugga över mig hela tiden och jag tror faktiskt det kommer vara kvar under hela graviditeten. Men det känns okej. Jag anpassar mig efter kroppen. Idag var vi ute och fikade en sväng och jag mådde så bra! För några veckor sedan var det otänkbart. 

Jag tycker att jag börjat känna märkliga små fladder i magen. Det är så svårt att urskilja, men ligger jag i sängen en stund så kan jag känna regelbundna små pirr. Som en liten guldfisk som stöter emot magen inifrån, typ. Det är så märkligt att man har en vild liten människa i sig som slår kullerbyttor och ligger och fäktar med armar och ben, och så känner man knappt någonting. Men på något sätt så känner man ändå en närvaro. Magen har blivit mer bastant. Det finns som en klump i mig som är fast och sitter som ett paket på nedre delen av magen. Och bara av att veta att bebisen finns där inne så känner jag en sån närvaro. Att jag aldrig är ensam. Jag längtar efter mer distinkta sparkar. Man har ju hela tiden ett behov av att få veta att hen är vid liv, och det är ju en lång tid av ovisshet man går igenom innan man börjar känna fosterrörelser. 

Särskilt när man jobbar på ett ställe dit alla kvinnor kommer som varit på ultraljud och där hjärtat slutat slå. Eller som får missfall väldigt sent i graviditeten. Allt elände har jag bevittnat genom jobbet. Och det har gjort mig mer medveten, såklart. Men kanske inte mer rädd ändå. Jag känner mig trygg i att ha en medvetenhet om allting som kan hända. För jag vet att det händer vem som helst och man kan inte styra över det. Och händer det så tar man sig igenom det. Som gravid så är man ju en ängslig varelse. Och för mig har det känts bättre att dyka ner i skiten ordentligt än att rygga för det och försöka undvika att ens tänka tanken. 

Men visst känns det i hjärtat när man står med ett foster i händerna som är lika gammalt som ens eget som man har i magen. Och visst känns det när man ska ta hand om kvinnan som fött ut det. Och om paret som förlorat sitt barn. Det är naturligtvis inte min favoritarbetsuppgift, men samtidigt är det arbetsuppgiften där man kanske gör mest nytta. Vad man gör är ju så viktigt för hela deras upplevelse. 

Jag önskar ju såklart mig själv en fullgången graviditetet med en normal förlossning och ett friskt barn. Eller kanske framför allt ett friskt välskapt barn. Men elände kan hända oss alla, och ibland får man bara försöka leva i det. Att man inte kan veta och att det kan hända även mig. Jag försöker bara slappna av, följa min kropp och stressa så lite som möjligt över allt hemskt som kan hända mig. Jag vill bara njuta så länge jag kan. Att vara gravid är ju en fantastisk period i livet. Jag är så glad över att jag får vara med om det. 

Jag är inte ett dugg avundsjuk på män. Skulle aldrig vilja byta med dem. Gick det att överlåta graviditet och förlossning till Martin, skulle jag naturligtvis aldrig göra det! Är så mallig över att detta är min grej. Jag får bära vårt barn i nio månader och får vara den som föder fram det och förser det med mat den första tiden. Jag är som en riktig mama bear! Skulle aldrig vilja byta bort det. 

Att bära lilla bebisen i magen är det bästa som finns. 

söndag 2 augusti 2015

Hej hej lilla bebisen



Vi gjorde kantarelltoast efter jobbet och sen somnade vi i soffan. Sen är det som att jag kan komma över en tröttgräns om jag vill och kämpar lite. Så blir jag pigg sen! Det är midnatt och jag är fortfarande vaken. Hände sällan när jag inte var gravid. Hehe.

Jag och Martin har spelat TP mot varandra... Jag föreslog att vi skulle gå ut och ta en öl (såklart inte till den gravida) men han valde tp-kväll istället. Haha. Lite varning på den. Men jag älskar tp-kväll med Martin! Vi har så roligt! 

Ofattbart att det snart finns en till människa här i vårt lilla liv. Som vi ska ta hand om och ha ansvar för! Det är stort. Älskar Martin mer och mer för varje dag. Sedan jag blev gravid så har det bara exploderat ännu mer! Kan titta på honom och tänka på när han ska hålla vårt barn för första gången. Då bara kommer tårarna som på beställning. Älskar den här lilla graviditetsbubblan som vi lever i för tillfället. Vi går bara omkring och myser och pratar om lilla bebisen. Martin är världens bästa på att ge mig komplimanger och påpeka hur mycket han tycker om mig. Så jag känner mig härligare och finare än nånsin i min gravida kropp! Magen får snart fler pussar än mig... 

Ungefär i den här veckan så kan bebisen börja uppfatta ljud utifrån. Det tycker jag är så gulligt och mysigt. Att hen ligger där inne och hör allt som jag är med om. Hör Martins röst, våra samtal, hur jag pratar med mina kompisar, mina kompisars röster, osv. Bebisen är alltid med mig och det är en så häftig känsla! Jag är aldrig ensam. Inne mig bor en liten människa. Vår lilla älskade. Längtar så mycket! 

lördag 1 augusti 2015

Nalle!



Ända sedan såna här små björndräkter började ploppa upp i affärerna så har jag velat köpa en till mitt framtida barn. Och idag gjorde jag det! HUR gullig är den inte? Med svans och öron. Hihi. 

Får köpa en större också som bebisen kan ha när hen börjar gå! Så mysigt med en liten nallebjörn som tassar omkring här hemma. Det är en målbild jag har. Haha.