Nytt!

Fyllde på med två pyjamaser i storlek 62 idag. Och så en jättemjuk liten filt. Allt från Kappahls Newbie, som har de allra finaste och mjukaste babykläderna. 

Nu börjar hennes lilla byrå bli ganska full! Och mer och mer rosa... Gillar ju neutrala färger och har mest sådant, men sen hänger de där urgulliga rosa plaggen där och då bara slinker de med! Blir det trots allt en pojke så får han såklart ha rosa han med. Det spelar ingen roll för mig! Och allra minst spelar det nog roll för honom då heller. 

Sen köpte jag den här fina klänningen på Åhlens. Jag har inga finkläder att ha nu som gravid, men den här satt jättebra över magen osv. Tyget var också ganska töjbart, så jag ska nog kunna ha den hela graviditeten. Det blir jul, nyår och alla middagar i denna framöver. Hehe. 

Barnmorskebesök

Barnmorskebesök idag. Jag ligger lite på gränsen i blodvärde, så jag ska bli duktigare på att ta mina järntabletter. Har slarvat lite med dem. Min vikt var densamma som sist. Fattar inte hur det är möjligt, för jag bara äter och äter. Äter choklad varje dag, och unnar mig vaniljbullar, massor av god mat, osv. Men det måste vara träningen. Att jag ändå tränat 3-4 gånger i veckan sista veckorna.

SF-måttet hade ökat (vilket är det enda viktiga egentligen) och hjärtljuden lät ljudligt när vi lyssnade. Så himla härligt att höra dem! 

Näst på tur står nu föräldrautbildning som börjar om några veckor. Vi ska gå två halvdagar nu i november. Ska framför allt bli kul att träffa andra par, och att Martin får träffa andra blivande pappor. Jag träffar ju andra gravida på både yogan och vattengympan, så jag får det "behovet" uppfyllt. Sen får vi se hurpass mycket vi lär oss. Jag känner mig bra påläst redan nu. Jag lever i en enda stor bebisvärld på jobbet, där man pratar om hur man ska göra och inte göra hela tiden. Så det känns skönt att ha kollegor att fråga hela tiden. Sen är det såklart annorlunda när man får sitt egna barn. Det kommer säkert att komma massor av konstiga frågor när hon väl är född! 

Vecka 29

Jag mår fortsatt väldigt bra. Lite trött, men vem är inte det just nu? Och går man upp vid sex och jobbar till halv fyra så blir ju vem som helst lite trött. Var på gravidyogan igår igen, och det var så skönt! Det är verkligen stretching och avslappning i ett. Var så harmonisk och avslappnad efteråt att jag knappt fick fram ett ord sen när jag kom hem. Det är så skönt att få sträcka ut kroppen också. Framför allt ryggen och nacken.

Har fortfarande inte ont någonstans. Känner mig inte särskilt tung, bara lite otymplig. Svårare att böja sig ner, ta sig upp från liggande, osv. Magen är lite tyngre, men inte särskilt märkbart. Var på tabata idag på gymmet och kan fortfarande köra på bra. Det är mest "störande" att magen är ivägen i vissa övningar.

Jag känner mest rörelser på kvällarna när jag ligger ner på sidan. Det är starkare rörelser nu, och jag kan ibland känna hur hon liksom sträcker ut sig. Då känner jag henne på två ställen samtidigt liksom. Det är inte så mycket sparkar, och hon är fortfarande väldigt lugn där inne. Det är ingen vild tjej än. 

Jag har bara 12 arbetspass kvar på jobbet nu. Känns så konstigt att jag ska gå från heltid till inget alls, särskilt när jag fortfarande ändå mår så bra. Jag springer på i korridorerna och känner inte så stor skillnad mot innan graviditeten. Skulle helst vilja gå ner och jobba typ 50%, men nu är graviditetspenningen redan sökt och ledigheten är såpass planerad, så det känns bara krångligt.

Kommer bli otroligt långtråkigt. Jag älskar ju mitt jobb! Men samtidigt blir det såklart skönt att bara vara hemma och boa. Baka, städa och bara vara hemmafru. Hehe. Träna och fika med kompisar. Förbereda inför julen, osv.

Imorgon är det dags för barnmorskebesök igen. Kommer att gå var tredje vecka nu fram till förlossningen. Känns helt sjukt att det inte är så många besök planerade, för det är ju faktiskt inte så långt kvar. Om tre veckor till så är jag i vecka 32! Otroligt. Graviditeten har gått lite snabbare sedan vecka 25. Och bara jag når vecka 30 så tror jag det går ännu snabbare.

Kan inte fatta att vi ska få en liten bebis. Kommer jag att komma ihåg det här livet sen? Jag och Martin lever så fritt nu och vi gör som vi vill. Äter när och vad vi vill, sover hur länge som helst på lediga dagar, tar tupplurar, går ut på stan, träffar kompisar, osv. Nu snart kommer en ny person att styra våra liv. Inget blir sig likt. Allt kommer vändas upp och ner. Tror inte man kan förstå innebörden av att bli förälder förrän man blivit det. Jag inbillar mig att jag ändå vet ungefär hur det kommer bli, men jag vet säkert ingenting. När hon kommer kvittar det nog hur mycket man förberett sig. Chocken är nog ändå total.

Vi längtar så mycket. Varför måste graviditeten vara så jäkla lång? Jag känner mig redo, samtidigt som jag nog aldrig blir riktigt redo. Det är skrämmande, absolut. Men allra mest är det alldeles fantastiskt. Lilla S ska komma till oss och vi älskar henne redan så mycket. Hon är vårt allt! 

30%

Det segar sig fram. Jag mår bra och det är inga konstigheter, men nu börjar det allt bli drygt att vänta. Längtar så mycket! 

Kläder

Nu har jag gjort en inventering i hennes lilla garderob. Jag har ju bara köpt på mig massor av kläder och inte gått igenom vad som finns där. Vi har mycket, men behöver ändå: 

Pyjamas storlek 50. 

Pyjamaser storlek 62. 

Vita strumpbyxor storlek 62/68. 

Strumpor storlek 16/18 och uppåt. 

Body storlek 56. 

I storlek 68 har vi bara några få plagg, så allt från och med 68 och uppåt kan vi också införskaffa. Känns lite roligt, eftersom jag trott att klädshoppingen is over. Haha. På't igen!

Till dig som ligger och sparkar i min mage

Hej lilla älskade du. Sen första stund jag fick reda på att du låg i min livmoder, så har jag känt känslor av kärlek till dig. Du ska veta att du från första början, och långt innan dess varit väldigt önskad. Jag har tänkt på dig och längtat efter dig i många år. Men det har aldrig känts så självklart att sätta dig till världen som det gjorde med din pappa. Jag och han har inte levt ihop så länge och när vi träffades gick allting väldigt fort. Men det är så med ren och äkta kärlek. Sån som håller hela livet. Det får du lära dig du med, när du blir äldre och träffar rätt.

Varje dag tänker jag mycket på hur du ligger i min mage och utvecklas. Jag känner dina rörelser, du buffar på mig inifrån. Och jag märker att du sövs och somnar när jag är aktiv och när det är mycket prat omkring dig. Jag tänker att det vore bra om det fortsatte när du kommer ut, så vi slipper tassa på tårna när du somnat. 

Som mest sparkar du och håller på när jag ligger stilla och är tyst. Gärna när jag ligger på sidan. Då sparkar du ner mot madrassen jag ligger på, som att du vill ha lite motstånd. Eller så slår du kullerbyttor så att hela magen guppar. Jag älskar det hur som helst. Att påminnas av att du ligger där inne är fantastiskt. Och även din pappa älskar att lägga handen på och känna. Han pratar med dig varje kväll och säger godnatt och att han älskar dig. Jag tror du känner igen hans röst vid det här laget. Han och jag är de viktigaste i ditt liv och vi ska göra vårt allra bästa för att ge dig bästa förutsättningarna till ett rikt liv. 

Vi ska försöka tygla våra dåliga sidor och inte föra över dem på dig. Älska dig gränslöst och alltid finnas där för dig, vad du än väljer för väg. Din pappa kanske kommer släpa med dig till golfbanan och tjata om att du ska bli golfproffs, men bry dig inte så mycket om det. Du får göra som du vill! Vi önskar såklart bara att du blir en älskad och välmående varelse som får vara frisk och lycklig. 

Du har så många runt omkring dig som längtar så mycket efter dig, och som kommer vara viktiga personer i ditt liv. Som kommer vara med att forma dig och som kommer lära dig massor av saker. Din mormor och din morfar kommer att passa dig mycket tror jag. I alla fall om de får välja själv. Din morfar kommer att ta ut dig i skogen och grilla korv. Du kommer få sitta i hans knä och jag lovar dig, är det någon du kan snärja så är det han. Han kommer smälta för dig så som han alltid gjort för mig. Ber du honom om något så kommer han lyda med järnhand. Han har ett stor hjärta och kommer alltid göra allt för dig. 

Din mormor får sjunga barnsånger med dig och lära dig roliga lekar. Hon är utmärkt med barn och kan lära dig massor av roligt pyssel. Din mamma är måttligt intresserad av sånt och gillar inte att hålla på med händerna, medan din mormor älskar att sticka, klippa, klistra och fixa. Hon är dock inte en bullmormor. Bullar får du baka med mig. Din mormor är inte så bra i köket... Men ni kommer ha mycket roligt ihop. Hon längtar efter dig jättemycket. Hon har stickat massor av fina kläder till dig redan, och pratar mycket om dig. 

Sen har du din farmor och din farfar. De kommer ta med dig på utflykter. De är sällan hemma och bara slappar, så hänger du med dem så finns det alltid saker att hitta på! Räkna dock inte med något bullbak hos din farmor heller. Hon verkar inte heller gilla att baka! Men jag ska säga dig att din gammelmormor, alltså din pappas mormor, hon är en riktig fikaälskare. Så hon kommer visa runt dig på hela Sveriges bästa fik, och är hon med behöver du aldrig oroa dig för att det inte blir något gott till fikan. Det finns åtminstone alltid en chokladbit i hennes väska (obs, hemlis). 

Sen har du gammelmorfar, som din pappa är väldigt lik. Jag tror till stor del att din pappa kommer se ut så som gammal. Kanske kommer även du se ut lite som dem? De har ett märkligt bakhuvud och små ögon, som blir ännu mindre när de är arga. De har små gulliga öron som pekar lite bakåt. Och så lite liknande fötter. På ultraljudsbilden på dig i vecka 18, så ser det ut som att du ärvt deras bakhuvud. Så gulligt! Att gener från din gammelmorfar nått ända till dig.

Och så har du dina fastrar och din morbror. Ett ganska kreativt gäng som jag tror du behöver i ditt liv. De kan så mycket som jag aldrig kommer kunna lära dig eller ge dig. Dina fastrar får lära dig åka skidor. Men jag vill att du håller dig borta från din ena fasters tatueringsmaskin tills att du blir 18 i alla fall. Jag vet att det kommer vara frestande, såklart. Men där kommer din mamma och pappa vara stränga, lilla vän. Din morbror kommer lära dig spela olika instrument. Och att sjunga och intressera dig för musik. Han är en fri själ som är duktig på att prata och har sunda sätt att se på saker och ting. Han blev så glad när jag berättade att du ska komma till oss! Han längtar jättemycket. Kanske kommer han i framtiden även ge dig en kusin!

Och så finns det vänner och andra släktingar som väntar på dig. Mina vänner har varit med sedan första början. De kommer även bli dina vänner, och förhoppningsvis dina förebilder. Du är första lilla bebisen i våra liv, så jag tror du kommer bli allas bebis. De har så mycket att ge dig. De är underbara människor som jag hoppas kommer finnas i ditt liv för alltid. Som extramammor när jag inte räcker till, och som kompisar till dig när du kanske inte vill komma till mig och prata av dig. De kommer älska dig mycket. Och när deras bebisar sedan så småningom kommer så får du bli deras storasyster. Vi är en enda stor familj! 

Jag längtar så mycket efter dig nu. Fantiserar mycket om när du ska komma till världen. Alla tänkbara rädslor inför förlossningen bara försvinner, för att längtan efter dig är så stor. Jag kan gå igenom allt bara jag i slutändan har dig varm och trygg i min famn. Jag ska skydda dig genom livet. Ge dig allt det du kan tänkas behöva. Från min kropp ska jag ge dig all den näring du behöver i början. All värme, all trygghet och all kärlek. Jag och din pappa är ju nya på det här, men vi ska göra allt som vi kan och tror är rätt för just dig. 

Jag tänker ofta på när din pappa ska få hålla dig för första gången. Jag tror det är först då som han kommer förstå vidden av att du kommer till oss. Det blir inte samma för honom, för han bär inte dig i 9 månader, med allt som det innebär. Men när han får dig i sina armar, så tror jag att allt bara faller på plats. Du kommer förtrolla honom. Bli pappas lilla tjej. Och han kommer nog bli chockad över kärleken han känner till dig. Och det kommer jag också bli. Även jag behöver nog få hålla dig i mina armar för att förstå innebörden av att du kommer in i våra liv.

Du kommer när du är redo. Skulle dock rekommendera dig att komma i januari, och inte tidigare. Du kommer förstå det när du blir tonåring, jag lovar.

Och när du bestämmer dig för att komma, så är allting klart här för dig. Din säng är bäddad, dina kläder prydligt ihopvikta och jag och din pappa är så redo som vi kan bli. Vi står med öppna armar och ska omfamna dig med största kärleken i livet. Du är vårt barn. Vår lilla flicka. Och vi kommer aldrig släppa taget om dig. Jag och din pappa älskar varandra så mycket. Och den kärleken ska du bli en del av nu. 

Välkommen hit lilla vän.

"Vill haaaaaaa"

En fjällräven kånken mini vill jag ha till vagnen och sen senare till hennes turer på förskolan. Ett till babynest ska tydligen vara bra, för man vill helst ha ett i soffan, sängen, vagnen, osv. Så att ha två kanske är bra! Inte livsnödvändigt såklart, men ja.

Och så kläder då. Kan man ju inte få för mycket av. Från storlek 62/68 och uppåt i så fall, för de minsta storlekarna är ganska påfyllt. Finns så mycket fint! Kan ju inte hålla mig. Plaggen på bilderna är från H&M och Kappahl. De där byråerna kommer vara fulla innan hon anlänt. Kommer inte behöva gå och shoppa kläder under hela hennes första levnadsår, typ. Hehe. Det är väl kanske bara såhär med första barnet. Eller?

Vecka 19

Här tyckte jag magen var såååå stor. Haha. Och om 10 veckor till så tycker jag väl att den jag har nu är superliten. Sjukt att det kan växa så snabbt. Lilla älsklingen i magen har blivit stor fort! 

Äntligen

Äntligen helg. Och jag gick i endast tröja hem från jobbet idag! Så varmt! Eller är det bara jag som är gravid och supervarm hela tiden? 

Ikväll blir det bara soffan och tacos med min Martin. Underbart!

Stor människa

Börjar känna mig stor nu. Magen putar ut från alla kläder. Blir halvt chockad varje morgon när jag kliver upp och märker att jag har en jättestor mage. I sinnet tänker jag ju mig fortfarande som normalstor och med platt mage. I ögonblicket när jag vaknar på morgonen så har jag liksom glömt bort graviditeten. Sen påminns jag ganska snabbt när jag känner hur kissnödig jag är och när det är lite svårare att ta sig upp till sittande läge. 

Det är 12 veckor kvar... Hur stor blir man egentligen? 

TRÖTT

Gullisen i magen fick en present av tant Lina och hennes man igår. Så gullig! En tyngre bebis såklart. 

Den här veckan har varit väldigt tröttsam. Och lite tung. Känns som att magen blivit mycket tyngre på bara några dagar. Den börjar bli mer ivägen nu. Har svårt att böja mig framåt och ner. Är allmänt lite tyngre att existera liksom. Sen är jag förkyld också, så det är klart att det spelar roll. När jag ätit så får jag nästan lite svårt att andas, för att det finns mindre och mindre plats för magsäcken. Och så nästäppa på det.

Inte orkat träna så mycket. Är helt utsliten när jag kommer hem från jobbet och däckar på soffan. Tillåter mig såklart att göra det också, för jag vet att jag behöver vilan. Att jobba tar de mesta av krafterna och det får det göra. Precis som det gjorde i somras när jag mådde illa.

Jag hoppas dock vara tillbaka på banan snart igen. En förkylning tar ju hårdare när man är gravid. Men jag längtar redan efter lite energi och träning. Mår så mycket bättre när jag får röra på mig. På gymmet känner jag mig knappt gravid och det är så härligt att känna igen sin kropp och nästan känna sig som vanligt.

Nu jobbar jag bara tre veckor till, sen blir det ledighet. Ska bli så himla härligt! 

Vecka 28

Magen har blivit hårdare och rundare sista veckan. Naveln börjar puta ut och det nästan stramar i skinnet. Är såklart noga med att smörja in magen, så att huden inte ska brista eller börja klia. Men det där stramet känner jag ändå. 

Hon är aktivare i magen nu. Eller jag känner det åtminstone bättre. Hon sparkar lite då och då, och rör sig så att hela magen guppar. Det är dock inget jag väcks av på nätterna eller så. Hennes rörelser är fortfarande väl dämpade av min moderkaka. 

Hon sparkar ofta till när Martin lägger handen på och pratar med henne. Jag antar att hon hör honom och börjar känna igen hans röst. Det är ju trots allt honom hon bör höra mest, efter min röst. 

Skulle jag inte känna henne på hela dagen nu så skulle jag inte tveka på att kolla upp det. Förut har jag varit mer avvaktande, för att jag vet hur moderkakan dämpar och jag har knappt känt henne innan. Men nu känner jag mer och mer igen hennes rörelsemönster, och skulle bli väldigt rädd om hon var stilla en hel dag. Känns dock betryggande att om hon skulle födas nu så skulle hon ha väldigt goda chanser att både överleva och slippa komplikationer. 

Förutom lite känning i blygdbenet då och då, så mår kroppen fortfarande väldigt bra. Jag känner mig inte särskilt tung och kan röra mig hyfsat obehindrat. Inga problem att gå på gymmet, gå powerwalks, osv. Sen är det klart att det börjar bli svårare att böja sig ner för att magen är ivägen, eller typ resa sig upp från soffan. Men det är inte så mycket att göra åt. Magen är ju där den är. Jag orkar fortfarande träna cirka fyra gånger i veckan, och jag ser till att försöka röra på mig någonting i alla fall varje dag. Jag går ju mycket på jobbet, så det blir också en bra daglig motion.

Är kanske lite tröttare. Sover ju sämre, så det är inte så konstigt. Men känner ändå en slags rastlöshet i kroppen, som gör att jag blir pigg. Känner mig nästan lite stressad, fast att jag liksom inte är det. Har bara fyra veckor kvar på jobbet nu, inräknat den här veckan. Så det börjar närma sig ledighet och slutet av graviditeten. Ska bli väldigt skönt faktiskt. Det tar emot riktigt ordentligt att gå till jobbet på morgonen nu när det är så mörkt och ruggigt. 

Jag mår väldigt väldigt bra just nu. Oförskämt bra! Magin och mysiken i att bära sitt barn är ju verkligen helt fantastisk. Jag älskar det! Och sen om man får må bra i övrigt och slippa jobbiga krämpor, så är det ju så himla härligt. Jag ser tillbaka på alla veckor med illamåendet och är så jäkla tacksam över att jag får må såhär bra nu. Känns som en revansch jag aldrig trodde skulle komma. Nu vill jag ha det såhär ända till förlossningen! Har hört skräckhistorier om kvinnor vars illamående kommit tillbaka sista veckorna...

Yogamånadag

Det är riktigt jobbigt att gå upp så tidigt till jobbet nu efter att ha sovit dåligt. Är ju så otroligt bortskämd med god sömn för jag har aldrig nånsin haft en dålig natt, typ. Men sömnen känns så viktig nu, för att orka. Man är ju tröttare än vanligt ändå, trots god sömn. Och mitt jobb kräver ju alltid samma disciplin och engagemang. Och samma tidiga morgnar och sena kvällar. Dessutom har jag blivit förkyld nu, så kroppen känns lite risig. 

Idag var jag i alla fall på första gravidyogan! Har aldrig yogat förut, så hela grejen var väldigt ny för mig. Inget jag skulle välja som träning, för träning för mig ska vara riktigt svettigt och utpumpande. Men jag ser det som avslappnande inför sista delen av graviditeten. Och det kändes skönt! Framför allt roligt att träffa andra gravida, och så härligt att bara få sitta i mjukiskläder i ett mörkt rum och stretcha och göra avslappningsövningar. Vid en övning la vi händerna på magen och skulle connecta med vår bebis. Kanske låter fånigt, men jag blev så rörd. Hon sparkade till där inne och jag försökte tänka mig hur hon ligger där som en nästan färdig bebis och väntar på att få komma ut till oss. Ovetande om vilka vi är och hur mycket vi längtar efter henne. Hon är inte född än och vi har aldrig sett eller rört vid henne, men ändå är hon det största i vårt liv. Det upptar redan alla våra tankar och så mycket kärlek går till henne.

Ser fram emot alla yogamåndagar nu. Jag kommer inte ha så långt kvar till förlossningen när kursen är slut!

Från Jollyroom

Tre månader kvar till ankomst och allting är inhandlat! Bra jobbat där. Är inte alls förvånad över min otroliga framförhållning, för jag älskar planering och att vara ute i god tid. Men det känns rätt trist att inte ha några roliga inköp kvar. Nu är det bara att tvätta alla kläder och sånt, och vänta på att hon ska dyka upp. Tre månader. Gud vad det känns länge. Inte så länge när man tänker tre månader tillbaka i tiden. Men november, december och januari. Det hade ju kunnat vara sommar och jag hade fått vara graviditetsledig hela sommaren. Men istället går jag hem i november. Aj aj.

Men okej. Det kommer inte vara varmt i alla fall, och det är bra. Jag är redan som ett vandrande element. 

Saker jag ska bocka av på min ledighet innan lilla älsklingen kommer:

- Rensa ur garderoberna på kläder. Skänka, sälja, slänga.

- Göra en ordentlig storstädning. 

- Tvätta alla hennes kläder, filtar, sängkläder, osv. 

- Baka massor och fylla frysen med gott fika till alla besökande bebisbeundrare.

- Klippa mig! Fräscha upp mig inför kommande mammaliv. Nagellack blir ju en del av mitt liv nu igen, efter ett nagellacksfritt jobbår.

- Rensa lite lådor och skåp på papper och skräp. Jag har köpt varsin pärm till mig och Martin som vi ska sätta in viktiga papper i. Får ångest när jag tänker på alla papper som är utspridda här och var och att jag inte riktigt har koll. Det är i och för sig inte så mycket, men det blir väl mer när vi får barn och så.

- Fylla på blöjförrådet och se till att kylskåpet hela tiden är fyllt i slutet av graviditeten. Vill ju inte komma hem från förlossningen till ett tomt kylskåp! Katastrof!

Ägget

Sofia tycker det ser ut som "ett ägg i en äggkopp". Tycker det var en bra liknelse. Haha. 

Bra natt

Igår blev jag rejält uttröttad, så inatt har varit en bättre natt! Jag var på badhuset med Sofia och Sofia hela eftermiddagen och badade bastu, bubbelpool, osv. Sånt man blir matt och trött av. Så avslutade vi med middag på Grappa! Vi firade nämligen att den ena av dem förlovat sig (hihi). Första i gänget med ring på fingern! Och jag blir första med bebis på armen. Märks att vi börjar bli äldre nu...

Har lite lite känningar av foglossning i blygdbenet nu. Trodde foglossning bara satte sig i bäckenet, men tydligen kan alla ben "där nere" drabbas. Det är dock inte mycket att klaga på, för det känns knappt. Dock börjar jag bli förkyld, men det drabbar en ju som icke gravid också. Ska ta influensavaccin till veckan, så vi får se hur det går. Det är ju dock bättre att bli lite och lindrigt sjuk nu, än att få brakinfluensa längre fram. 

Oro

Jag ligger vaken och kan inte sova. Så otroligt frusterande det är. Hur orkar folk som alltid har det såhär med sömnproblem hit och dit?! Jag vaknar och sen är det kört. Blir så jädra pigg direkt! Som speedad. Har mina vaken-hormoner kommit för tidigt? Jag behöver dem ju inte förrän i januari! Jag känner mig så otroligt rastlös. Har som stress i kroppen. Tror att yoga är precis vad jag behöver, så det är tur att gravidyogan äntligen börjar på måndag. Jag ligger och lyssnar på Martins andetag och försöker liksom bli lugn i det. Lillan i magen är också vaken med mig. Jag känner hennes rörelser. Så himla mysigt! Vi känns som hemliga teamet som är vakna mitt i natten (iof morgon nu) och smyger omkring. 

Hittade något jag skrev i somras, då jag för första gången kände en sån där hemsk oro över bebisen i magen. Och när jag nu tänker tillbaka på tiden som gått i graviditeten så känns det så himla skönt att så mycket är avklarat. Vill bara framåt nu, mot förlossningen. Och det känns ändå som att man börjar nosa på den snart. Tre månader går ganska snabbt ändå, och vi går mot en så himla stor förändring. Största i våra liv. 

Har verkligen inte varit den nojjiga gravida kvinnan. Jag har varit lugn och sansad. Är medveten om precis allt som kan hända i en graviditet, och har sett och hört så otroligt mycket i mitt jobb. Klart det varit jobbigt att möta kvinnor med sena missfall, osv. Men jag har kunnat hantera det ganska väl ändå. Det som upptar oroscentrum i min hjärna nu är oron över intrauterin fosterdöd. Alltså när bebisen dör i magen, oftast fullgången eller åtminstone nära beräknat ankomstdatum. Många kollegor till mig säger att de kvinnorna oftast kommer tre åt gången. Alltså att det kommer in tre såna fall ganska tätt, och sen går det ett tag innan det händer igen. För det är ju inte så vanligt, men det händer titt som tätt. Eller det känns åtminstone så. Jag försöker slå dövörat till när det kommer på tals, och så tänker jag "det kanske hinner komma tre nu och att det blir ett långt uppehåll sen och jag hinner föda ett friskt barn däremellan". Det låter kanske hemskt. Jag lider såklart med de kvinnor det drabbar, men man blir givetvis egoistisk och tänker "bara det inte händer mig." 

Oron är en märklig mekanism. Jag håller den i schack genom att bara försöka vara här och nu. I min kropp. Med min bebis. Är noga med att jag ska känna henne varje dag. Det är min dagliga bekräftelse på att allt är bra. 

Såhär skrev jag i somras när första riktiga oron slog mig: 

Vecka 13+3

Igår kom oron över mig. Sköljde över mig som en kalldusch. Jag tog hand om en kvinna vars bebis hade dött i magen. Och mitt inne i en "situation" med patienten närvarande så bara känner jag hur jag sköljs över av mina egna känslor. Gråten kom som ett spjut in i kroppen på mig. Jag fick nästan panik. Att börja störtgråta där och då hade ju varit katastrof. Jag lyckades tygla mig, men blev ordentligt skärrad över min reaktion. Jag gick ut. Skulle ta hand om fostret och kunde bara inte förmå mig att ta i det. Fick ta mig i kragen flera gånger om innan jag "slutförde" mitt jobb. 

Och sen fortlöpte arbetsdagen som vanligt. Jag motade bort alla känslor och tankar tills jag kom hem och låg i sängen och tänkte på vår lilla bebis. Grät en skvätt. Tänkte på det faktum att vår bebis faktiskt också kan dö. Precis som alla de tjejers bebisar som jag träffar i mitt jobb. Det kan hända vem som helst och det kan vara jag. Tanken är ju fruktansvärd och alldeles otänkbar, egentligen. Men sådant händer och jag kan inte blunda för det. 

Bärsele

En Stokke My Carrier blev det tillslut. Jag har läst på massor om olika bärselar och ville först och främst ha en som man kan ha både på magen och ryggen. Alltså att man kan bära barnet som nyfödd upp till att hon blir så stor att man måste ha henne på ryggen för att orka. 

Så Stokkes My Carrier blev ett bra val. Man kan bära från nyfödd till tre års ålder ungefär. I grodposition mot mig på magen, sen framåtvänd när hon blir lite större och så på ryggen när hon blir typ 1 år. 

Stokke är ju ett norskt märke så det sägs även att den ska vara ergonomisk och bra när man ska bära långa stunder. Gjord för att gå på tur med helt enkelt! 

Jag blocket-fyndade givetvis min, och gav mindre än en tredjedel av nypriset. Bärselar är absolut något jag tycker man kan köpa begagnat! Lika med vagnen, babysitter, skötbord, säng, osv. Alla stora inköp. Så kan man köpa kläder, filtar, sängkläder och sånt där nytt istället. Har köpt en amningskudde och en badbalja från Jollyroom som jag inte hämtat ut än, och det tyckte jag ändå kändes bra att köpa nytt. Amningskuddar går ju såklart att tvätta, men "stunsen" går ur dem efter ett tag, så en ny är nog värd att investera i. Sen behöver man ju såklart inte en amningskudde för att överleva, inte heller en babysitter, babygym eller en bärsele. Men jag tyckte det var saker väl värda att köpa och prova. Så kan man ju sälja vidare sen om det inte passar ens barn eller inte blir använt. 

Vi har faktiskt lyckats köpa massor av bra saker begagnat. Är så himla nöjd med alla inköp. Vagnen är en Kronan och den är superfin och från 2014. Vi fick med liggdel, sittdel, skötväska, helt nya däck och regnskydd till både ligg- och sittdel. Hade vi köpt det nytt hade det kostat runt tiotusen kronor. Vi la bara 3500. Sen har vi köpt spjälsäng, babysitter, babygym och nu bärsele begagnat. Tycker det är mycket effektivt och smart jobbat av oss! Vårt barn kommer ju precis som alla andra barn växa och saker och ting passar ju bara en kort tid. Det blir en dyr historia att skaffa barn om man ska köpa precis allt nytt. 

Nu är i alla fall typ allt inköpt. Det är bara lite blöjor, tvättlappar och såna förbrukningsvaror. Och så saker som jag behöver till förlossningen och efteråt. Sen skulle jag vilja ha en liten Fjällräven Kånken att hänga på barnvagnen för diverse prylar man kan tänkas behöva ha med sig. Har ju en skötväska, men tycker de är så söta de där små ryggsäckarna. Sen ser jag framför mig hur hon börjar på förskolan och har den som "skolväska". Hihi. Får önska mig en sån i julklapp. Visst måste väl även bebisar som ligger i magen också få julklappar? 

Hon pekade och sa "mamma jag vill ha den"

Kunde såklart inte motstå att köpa den här gosiga tröjan och två par strumpor till gullisen i magen. Allt som köps från och med nu måste i alla fall vara storlek 62 och uppåt. För annars känns det bara onödigt. Köper man större kläder så vet man ju att det bli använt, för växa kommer hon ju göra. 

Cykelhjälmen blev också inhandlad, så nu ska jag cykla säkrare! Mamma och pappa lär bli glada, de har tjatat om cykelhjälm länge nu. Hehe. 

O'boy och ostmacka

Älskar att sitta här i soffan och äta smörgås och dricka oboy. Det känns som barndomen. Krypa upp med täcket framför tvn och röra runt i oboyen tills den blir klumpfri. 

Idag är jag ledig! Jag har sovit jättedåligt inatt. Vaknat flera gånger med stress i kroppen. Och så täppt i näsan på det. Så idag får det bli en lugn dag. Bara göra så som det behagar mig. 

Ska gå och köpa en cykelhjälm. Det har jag lovat mig själv. Kan inte hålla på såhär och cykla omkring överallt och i mörkret hem från jobbet osv, utan att ha hjälm. Känns ännu mer viktigt som gravid också! Skulle något hända mig, så händer det även vår lilla älskling. Och det skulle jag ju såklart aldrig klara. Vuxenpoäng på det! 

Tomheten när han är borta

Jag sover väldigt sällan ensam här hemma i lägenheten. Har ju inga problem med själva grejen, att sova själv. För jag och Martin är själv-sovare som vägrar kroppskontakt när vi sover. Hehe. Men just tomheten som uppstår när han är borta. Herregud vad det är tomt! På dagarna är det inte så konstigt, för man är ju ofta hemma ensam någon gång på dagen. Men när det blir kväll och jag går och lägger mig. Då är det så otroligt tomt. Det känns som att han fyller upp hela lägenheten i vanliga fall. 

Och sen när han kommer hem igen och jag sneglar på honom innan vi ska sova, så känns allt så uppfyllt. Bara av att han finns och andas så känner jag mig så trygg och harmonisk. Man kanske tar det för givet ibland, men när man väl är ifrån varandra och jag måste gå och lägga mig själv, så uppskattar jag alla våra stunder så mycket. Han är så viktig för mig och jag känner mig verkligen halv när vi är ifrån varandra. Inte halv som person, för jag fungerar ju såklart ändå. Jag umgås med vänner, jag pysslar med mitt, jobbar, osv. Jag är en fullt fungerande person. Men jag blir så halv inuti. Går ständigt runt med lite smärta inom mig för att vi inte är nära varandra, och för att jag i slutet av dagen inte kan gå och lägga mig i hans famn. 

Han upptar så mycket av min tankeverksamhet. Jag blir nästan generad över hur mycket tid jag spenderar på att tänka på honom. Brukar tänka att det är skönt att han inte kanske fattar hur mycket jag älskar honom. För det är så sjukt och så mycket, och så stort. 

Han gör mig verkligen till världens lyckligaste, och det är sant. Allting är givetvis inte rosor och rosa moln, för det är det aldrig i en relation. Men för det allra allra mesta så är det så med honom. Vi älskar varandra så mycket. Kan inte tänka mig att den kärleken kan ta slut, för det känns som att det finns bränsle för hela livet och lite till. 

Och nu ligger vår lilla bebis i min mage. Exploderar av kärlek när jag tänker på det. En liten varelse som är hälften honom. Han som jag älskar. Som kommer bära hans gener och älska honom så som jag gör. Blir så lycklig av att mitt barn ska få honom som pappa. Han kommer bli världens bästa. Han är redan världens bästa! 

Min älskade sömn

Sover sämre på nätterna nu. Är rädd för att det nu ska hålla i sig och bli värre och värre fram till förlossningen. Jag vaknar flera gånger, vrider och vänder mig, drömmer sjuka drömmar som jag inte kan släppa när jag vaknat och känner liksom rastlöshet mitt i natten och när jag ska somna om. Nästan lite restless legs. Det liksom kryper nästan i dem. Vill bara upp och springa av mig ibland. 

Jag är ju van att ha väldigt god sömn, så det är ovant. Lider verkligen med människor som alltid har sömnproblem. Hur orkar man vara en glad människa då?! Jag sover dåligt en natt och orkar knappt ta mig igenom jobbdagen sen.

Annars ingenting nytt den här veckan. Jag hänger i med träningen och jobbet. Är tröttare nu, men försöker sova en stund när jag kan. Mår oförskämt bra! Har väldigt lite krämpor. Tror verkligen det är tack vare att jag rör på mig såpass mycket, som jag mår så bra. Jag känner mig inte tung och otymplig än. Ibland märker jag knappt av att jag är gravid. 

Har typ 20 jobbpass kvar nu innan jag blir ledig, och det känns som att det är alldeles lagom. Man hör inte hemma på en vårdavdelning när man är höggravid. Man behöver nog tiden hemma att förbereda sig, vila och bara ta det lugnt. Tycker det är sjukt att inte alla gravida får åtminstone en månads ledighet innan förlossningen, oavsett vilket jobb man har. Tror alla behöver det. 

På måndag börjar gravidyogan! Det ska bli så himla roligt. Perfekt nu när det är mörkt och kallt ute, och jag bara blir gravidare och gravidare. 

Babynest

Perfekt med ett babynest i den stora spjälsängen, så att hon blir lite ombonad sina första månader i livet. Jag hoppas att hon kommer vilja sova själv ändra från början. Vissa bebisar är ju faktiskt tillfreds med det, medan vissa vill ligga nära hela hela tiden. Varken jag eller Martin gillar att ligga tätt intill, så jag hoppas hon blir ännu en i skaran som tycker så. Vi sover alltid utan någon hudkontakt, och det är så skönt att vara ihop med en likasinnad. Jättemysigt att ligga sked och sådär såklart, men inte när man ska sova!

Ikväll har vi varit och handlat massor av mat och släpat hem. Ätit falukorv och stuvade makaroner (alltså åh vad det är gott). Och så lite choklad efteråt såklart. Jag tar en liten bit choklad efter varje middag nu för tiden... Det är en sån grej jag kanske vanligtvis inte skulle göra. Men nu ser jag till att alltid ha choklad hemma. Det unnar jag mig som gravid. Kanske är en vana jag fortsätter med sen också. Hehe.

Tid

Har lite svårt att acceptera att jag måste ta det lite lugnare som gravid. Min barnmorska sa ju till exempel att jag inte ska springa, hoppa eller ta ut mig till max när jag tränar. Andra barnmorskor säger att det kan man visst. Så det där känns så kluvet. Jag försöker lyssna på min kropp och se vad som känns bra. Än så länge går det hur bra som helst att hoppa, göra utfall, benböj, osv. Sånt som många säger att man ska undvika. 

Idag har jag varit igång sedan tidig morgon. Jag har flängt omkring här hemma och storstädat. Bytt i sängen, tvättat två maskiner, varit till gymmet och kört ett tabatapass, handlat lite och nu slutligen duschat och ätit. Skulle hämta ett paket från Jollyroom med en amningskudde och en badbalja som jag köpt, men när hon i affären hämtade paketet så sa jag stopp och tänkte mig faktiskt för. Det var ett jättepaket, så det får Martin släpa hem! 

Har landat i soffan nu med Alex och Sigges bok. Kände nu att förmiddagen kanske blev lite väl mycket. Fick mycket sammandragningar när jag dammsög. Hehe. Och nu är jag helt slut. Men hur lätt är det inte att bara köra på som vanligt när man ändå känner sig hyfsat som vanligt? Har ju inte ont någonstans osv. 

Nu blir det dock lugnt resten av dagen. Ska vänta hem Martin och ligga här och läsa. Började läsa Alex och Sigges bok "Tid" igår. Älskar den redan. Jag är verkligen ingen bokslukerska, tyvärr. Önskar jag var det. Kanske kan plöja några när jag blir ledig i november. Vill bli en intelektuell kvinna med bra ordförråd. Hehe. 

Veckans mage

Det växer så det knakar. Hon har haft två väldigt aktiva morgnar på raken nu. Jag tycker bara det skithärligt att känna henne så väl, så jag njuter. Känns betryggande. 

Jag har jobbat fyra kvällar på rad nu, så jag är ordentligt trött. Men det skulle jag ju varit som icke gravid också. Har några sammandragningar då och då, som inte gör ont men som känns. Magen drar liksom ihop sig och blir stenhård, vilket är normalt då livmodern "tränar sig" inför förlossningen.

Känns verkligen helt sjukt att jag snart ska gå på graviditetsledighet och vara borta från jobbet i över ett år! Kommer sakna det så mycket och blir nog en frekvent besökare. 

Nu börjar snart en ny era av mitt liv, och att jag ska vara hemma med vår lilla bebis är så himla häftigt. Vi har så sjukt bra föräldraledighet i Sverige! Verkligen något vi ska vara tacksamma över. När man väl har förstått sig på systemet med försäkringskassan så är det inte så pjåkigt. 

Fy farao

Vi var på Värmlands museum i veckan och kollade in utställningen "cause of death; woman". Den var mest obehaglig och skapade olustkänslor, så vi blev inte så långvariga. 

Alltså 40% av alla kvinnor i Sydafrika har blivit våldtagna!? Och 1 av 4 män har erkänt att de utfört en våldtäkt någon gång. VAD är det för siffror? Jag blir så illa till mods. Det sker ju i Sverige också, men inte i närheten av den utsträckningen. Tänk om vi levde så vi med? Att var fjärde man gick runt och våldtog. Fruktansvärt.

Har tänkt på det där hela veckan, och jag känner sån tacksamhet för mitt liv. Jag har ju allt. Och jag är turligt nog en del av den lilla procenten i världen som har det såhär bra. 

Röjmorgon

Kan ju framifrån nästan luras med att jag inte är gravid! Har köpt mammastrumpbyxor med lite kompression i från Lindex, som är så himla sköna! Sitter uppe bra på magen och stramar åt sådär lagom på benen. När jag väl fått på mig dem (vilket inte är skitlätt), så vill jag inte ha annat. Känner mig lite mammasnygg i svart klänning som sitter åt. Lika bra att framhäva kulan, annars ser jag enorm ut.

Imorse hade lillan i magen ett jätteröj-party! Hon är ju som sagt inte den aktivaste bebisen (eller så känner jag henne bara inte pga moderkakan som ligger för), så ibland går det en hel dag och jag måste fundera om jag verkligen känt henne något under dagen. Tur att hon inte har världens nojjigaste mamma, för då skulle jag åka in och ut till akuten hela tiden pga minskade fosterrörelser. Men imorse la Martin handen på, och jag la min ovanpå hans. Och då sparkade hon massor! Och sedan dess har jag legat i soffan och sett på magen hur hon vänt sig och röjt omkring. Så himla härligt. Önskar att hon var sådär hela tiden. Idag är det 100 dagar kvar till hennes beräknade ankomst, så hon kanske ville göra en notis om det. Minns när jag räknade ner dagar till att jag skulle åka till Korea för två år sen. Då kommer jag ihåg att det gick supersnabbt efter att det var 100 dagar kvar. Känns inte riktigt så nu, för jag tycker det går sjukt sakta. Alla andra babblar om hur fort det går men jag går ju i den här kroppen 24 timmar om dygnet och tänker på den här graviditeten konstant. Dessutom var jag illamående i flera månader, och den tiden gick inte heller snabbt.

Vet inte hur det ska gå när jag ska vara hemma från jobbet och BARA vänta i TVÅ månader. Kommer jag bli en galen människa då? Ingen annan är ledig, det kommer vara vinter och mörkt, jag har redan fixat allt inför hennes ankomst och jag kommer vara stor tung och tjock. Herregud. 

Nu ska jag gå och köpa vaniljbulle på Swenströmskans här nere. Lite cravings på det. Eller på typ allt som är sött och gott. Bebisen i magen kanske har sockerkoma större delen av dygnet?

Vi tre!

Köpte en liten gullig ram häromdagen till första lilla bilden på vår älskling. Det är från KUB i vecka 12. Och bredvid står hennes alldeles nyförälskade föräldrar i Rom förra sommaren. Hihi.

Kärleken till ett par strumpor

Skulle inte klara mina arbetsdagar utan stödstrumpor nu. Haha. Så glammigt... Som gravid ska man ju ABSOLUT använda stödstrumpor för att undvika åderbråck (som man som gravid har stor risk för att få) och svullna ben. Men även vanliga människor ska såklart använda det. Det motverkar åderbråck, förbättrar cirkulationen och ger snyggare ben! Låter som en försäljare nu... Men jag tycker verkligen det är en så himla bra och enkel grej. Jag har köpt alla mina par på apoteket och tycker de är jättebra.

Jag jobbar ju i en värld där typ alla bär stödstrumpor, gravida som icke gravida, så det har blivit rutin. Man blir mycket mindre trött i benen, vilket är skönt när man står och går mycket. 

Sen finns det stödstrumpbyxor och stödstayups också, om man vill vara lite festligare! Hehe. 

Tack tack för foglossningsfritt

Igår var vi uppe tidigt för att se på golftävling på tv... Det är enda sättet att få upp min morgontrötta pojkvän när han egentligen har sovmorgon! Hur mysigt är det inte att ta med täcket till soffan och sitta där och äta en lång frukost? Med oboy! Hoppas han fick mersmak... Hehe. 

Sen tog vi långpromenad på 8.5 kilometer med skattjakt efter vägen. Det blev mycket trötta gravida ben efter det. Helt fantastiskt bra att jag inte har någon foglossning än dock! Tackar min kropp varje dag för det. Det är mitt största hopp just nu att klara mig igenom den här långa väntan till januari - att jag kan fortsätta röra mig någorlunda som vanligt. 

Snart bara tvåsiffrigt antal dagar kvar! 

Ledig dag mitt i veckan!

Såhär mysigt ska hon få ligga i vinter. I botten av vagnen ligger ett lammskinn som värmer och åkpåsen har insida av fleece. Lilla älsklingen får ha på sig body och byxor underst, sen en vindfleeceoverall från Polarn och Pyret. Och så tossar, vantar och mössa såklart. Då hoppas jag att hon håller sig varm, men inte alltför varm. Brås hon på sin mamma så blir hon en mycket varmblodig varelse. Blir det för kallt så får hon en filt över åkpåsen också. Till våren och sommaren ska jag bädda vagnen med lakan och bara en filt. Kudde har vi förstås också köpt till vagnen. Det rekommenderas ju att använda det för att undvika platt bakhuvud. 

Barnmorskebesöket idag gick bra! Vi fick lyssna på hennes ljudliga hjärtslag, och det hördes även väl att hon rörde på sig. Dock kände jag inte det, och det känns bra att hon är där inne och rör sig trots att jag inte känner något. Min moderkaka dämpar förmodligen det mesta. 

SF-måttet som är det mått mellan livmoderns överkant och blygdbenet låg precis på kurvan och nu har vi bokat in alla barnmorskebesök ända fram till början av januari. Och i november blir det föräldrautbildning. Kommer gå var tredje vecka nu och mäta magen och lyssna på hjärtat. Tog även lite blodprover idag, som förhoppningsvis kommer tillbaka normala. 

Jag passade på att prata lite med barnmorskan om träning och influensavaccin. Hon tyckte jag skulle undvika att springa, hoppa och annat som belastar onödigt på bäckenet. Trots att det ännu känns bra att göra det. Jag har ju kört på, just för att det ändå känts bra. Men det får bli lite lugnare på exempelvis tabatan nu! Hehe. 

Influensavaccinet ska jag nog efter noga övervägning ändå ta. Man kan bli ännu sjukare än vanligt när man är gravid, och sen är man också mer mottaglig för smittan. Sen jobbar jag med andra gravida och med sjuka människor, så det känns klokt. Vore ju jäkligt jobbigt att få influensa vid förlossningen eller direkt efteråt, eller så. Vaccinet skyddar ju både mig och bebisen! 

Vi tog en tur på Värmlands museum efteråt och åt lunch. Hett tips! De har väldigt bra mat och fika där. Mycket husmanskost. Sen slank vi in på Polarn och Pyret och kunde inte motstå ett set med body och byxa. Storlek 68 fick det bli, då vi har det mesta i de mindre storlekarna. Så gulligt! Och unisex, för ärvande till framtida syskon! 

Barnmorskebesök

Idag ska vi på första barnmorskebesöket sedan vecka 12! Från och med nu kommer besöken att bli oftare, men mest handlar det ju om att mäta magen och se så att bebisen växer, och lyssna på hennes hjärta. Jag har bytt barnmorska sedan sist, då den jag gick till har börjat jobba på förlossningen. Bryr mig dock ganska lite om vilken barnmorska jag har. Det är ju min graviditetet och man gör ju inte så mycket hos barnmorskan på mödravården. Vissa kvinnor behöver ju såklart mer stöd av sin barnmorska, men jag tycker att det hittills gått ganska besvärsfritt.

Ska bli så mysigt att höra hennes lilla hjärta slå! 

Graviditetsstatus

Vecka 26. Börjar känna av lite lite tyngd. Körde tufft tabatapass igår och det var inga problem, förutom att jag inte kan göra raka magövningar eller ligga på mage och göra rygglyft. Men idag känns det lite tungt i kroppen. Vaknar varje natt och är extremt kissnödig. Livmodern trycker liksom nedåt mer nu. Dels blir jag kissnödig och dels känns det lite tungt.

Är också lite tröttare nu tror jag. Har enorm aptit. Alltså enorm. Omättlig. Älskar allt! Och sötsuget, eller åtminstone chokladsuget är väldigt stort. Jag tänker inte särskilt mycket på vad jag äter. Äter som jag gjort innan, men är äääännu glupskare. Tränar och rör på mig, så det gör mig ju också hungrigare.

Är pigg, lycklig och tillfreds med min graviditet nu. Har fortfarande problem med eksem på händer och i ansikte, samt extremt torr hy. Men det har blivit lite bättre med diverse salvor och krämer. Kommer nog också bli bättre när jag slutar jobba och slutar sprita och tvätta händerna 30 gånger per dag, typ.

Det mesta är klart inför bebisens ankomst. En bärsele och en amningskudde vill jag dock köpa. Sen lite småsaker bara, till förlossningen och precis efteråt. När jag går på graviditetsledighet så ska jag tvätta igenom alla kläder, filtar, osv. Och baka massor till alla besök vi kommer få. Boa ordentligt inför hennes ankomst. Ska bli så mysigt! Bara drygt en månad kvar tills jag går hem på ledighet. 

Kolbulle

Vi var uppe hos Martins föräldrar i helgen. Andades krispig höstluft, åt god mat och hade det jättehärligt. På lördagen var vi ute och stekte kolbullar! Herregud vad gott. Det är sån mat man bara kan göra över öppen eld i skogen, och det mesta smakar ju gott då. 

Nästa gång vi är där uppe är det jul och då är snart vår lilla älskling här! Inte klokt. 

Lilla listan

Vilken vecka är du i nu? 25.

När fick du reda på att du var gravid? 1 maj 2015, tror jag. 

Hur gammal var du då? 22 år. 

I vilken vecka var du i? Vecka 4. 

Hur tog du det? Med en otrolig ro. Jag befann mig på jobbet och bara kastade stickan i papperkorgen, tog hissen raka ner till apoteket och köpte folsyra. Tog en tablett och fortsatte jobba. Det var inte planerat, men när testet visade att jag var gravid så kändes det som det mest självklara i världen. Martin fick veta när jag kom hem från jobbet!

Mådde du mycket illa i början? Jaaaa! Det kan väl ingen ha undgått? Från vecka 6-7 fram till vecka 20 typ. 

Har du mycket halsbränna? Nej, faktiskt ingen halsbränna alls. Än. 

Är du känslig? Alltid varit känslig, så det är inte jättestor skillnad nu. Men jag kan verkligen växla snabbt nu, mellan olika känslor. Och allt känns väldigt förstärkt. I början av graviditeten när jag tittade på tv och serier och sånt så bada grät jag för allt. Sen slutade jag titta på sånt som kan få mig det minsta ur balans, så det har gått bra. Är känsligare nu, absolut. Men det är mest som en förstärkning av mig själv, så som jag är annars. 

När kände du bebisens första sparkar? Svårt att säga. Kände sånt som jag kan tänka mig var bebisen, i typ vecka 19 kanske? Har moderkakan i framvägg, så allt dämpas. Så jag förväntade mig att känna ganska sent. Fortfarande så syns det väldigt väldigt vagt på magen när hon rör sig, och ofta väldigt dovt. Moderkakan är som en stötdämpare. 

Är du ofta orolig? Nja. Inte så specifikt för bebisen. Och inte så mycket för andra saker heller. Har varit en lugn mama ändå. Tycker jag i alla fall. Ha ha. 

Sparkar bebisen mycket? Nej, det kan jag inte säga. Inte livligaste lilla tjejen. Hon är aktiv då och då under dagen. Bara jag känner henne varje dag så är jag nöjd. Annars gör hon mig orolig. 

När började du läcka bröstmjölk? Ganska nyligen. Dock väldigt lite, så jag använder inga skydd i bhn eller så. 

Har du fått bristningar? Nej, inte än. Inte vad jag vet. Inte sett några i alla fall... Haha. Har ändå gått upp en hel del, så det kan väl vara så att någon liten rackare finns någonstans. Mängd procent jag bryr mig om det. 0. 

Hur vill du att din förlossning ska se ut? Den får gärna starta någon vecka tidigare än beräknat. Vill vara hemma och att det bara ska kännas "nu börjar det". Gärna med en vattenavgång, eller bara att värkarna börjar komma och sen intensifieras. Sen ringer vi till förlossningen, vi får komma in. Jag har öppnar mig 6-7 redan och vi får komma in på ett rum. Det är luuugnt på förlossningen. Jag får en barnmorska med många år på nacken, men som ändå inte är avdankad. Jag får reda på att någon av mina favoritläkare är jour, så jag blir lugn. Förlossningen fortsätter som en exemplarisk förlossning som det står om i böckerna. Jag öppnar mig i lagom takt. Använder lustgas. Krystar 10-20 minuter. Lugnt och sansat, bebisens hjärtljud går aldrig ner för mycket. Barnmorskan och jag är ett team, och vi undviker bristningar. Hon kommer ut. Martin och jag tittar på varandra och jag får upp henne på bröstet, och så bara väller alla känslor över oss. Inget som ska sys. Hon suger på bröstet direkt. Vi får åka hem efter sex timmar. 

Hur många UL har du gjort? Två. KUB i vecka 12 och RUL i vecka 18. Dock tjuvkikat lite på jobbet också... 

Vet du vad det blir för kön? Ja, en tjej.

Vad ska bebisen heta om det blir en tjej respektive en pojke? Det håller vi för oss själva! Men alla i vår omgivning vet redan, och vi kallar henne för hennes tilltänkta namn. Börjar på S. 

Några mellannamn? Ja, fast där velar vi. Vill gärna att hon ska ärva mitt koreanska namn Jung Ah. 

Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer? 23. 

Trötta gravida fötter

Kommer verkligen att saknar den här tiden som jag och Martin har tillsammans nu. Hur mycket vi än längtar efter vår bebis, så är vår vardag underbar som den är. Att bara vara två kommer inte åter förrän vi har vuxna barn som flyttat hemifrån. Och dit är det låååång tid. Så lite sörjer man ändå att den här eran av livet snart är slut. Den unga barnfria tiden.

Och då syftar jag inte på utekvällar och party och sånt, för det kommer jag absolut inte sakna. Men sovmorgnarna! Friheten i att bara göra som man vill och känner hela tiden. Ansvarslösheten. Ja, osv.

Snart kommer en liten person och vänder upp och ner på vår vardag. Såklart kommer det vara den mest fantastiska tiden i livet, så det känns inte skrämmande på något sätt. Men jag kommer sakna tiden vi har tillsammans nu. För snart kommer allt kretsa kring vår dotter, och vi kommer att hamna i skymundan. Min största rädsla är att vi hamnar så mycket i skymundan att det börjar knaka i fogarna. Tid tillsammans är något som jag kommer kämpa för att vi ska få. Inte början såklart, men sen när hon kan passas någon timme av någon annan.

Vill inte glömma vilka vi två är utan barn. För vi är den härligaste konstellationen som finns. Har det så himla bra, bara vi två. Och det vill jag ska bestå hela livet. För då tror jag att vi som 60-åringar och med vuxna barn kan ha det lika härligt som vi har det nu.