Jag har blivit så blödig sedan jag träffade Martin. Har alltid varit känslig och burit med mig massor av känslor som egentligen skulle vilja ut. Jag är en sån som går och går och går och samlar och samlar och tar emot, och tillslut har en stor klump samlats i mig och det måste ut. Då kan en liten simpel sak utlösa en hel kvälls gråtande och ångest som kommer ut. Önskar att jag kunde ta saker mer som de kommer, och rensa alltefter att saker kommer till mig. Men jag tiger och tiger. Tills jag inte kan tiga längre, då klumpen i magen blivit för stor.
Fick ingen god start på helgen igår. Är så sliten och gråtig. Jobbet tär. Livet tär ibland. Och allt annat som kommer emellan. Vill bara åka iväg med min älskling och lägga mig platt på en strand i åtminstone några dagar. Känner mig som en skör liten fågelunge som inte riktigt orkar allt som orkas ska.
Såg nyss filmen här ovan. Hur fin är den inte? Har gråtit en stund till den för att den var så fin! Kärlek är det finaste raraste härligaste som livet erbjuder. Det är inte så enkelt alltid, att leva så tätt med någon. Men alla gånger värt det. Vill inte leva en dag utan min Martin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar