Graviditetsstatus

Jag mår mycket bättre nu. Så länge jag äter regelbundet så går det bra med illamåendet. Jag är känslig fortfarande, för lukter och så. Jag har väldigt nära till illamåendet, men överlag är det väldigt mycket bättre. Och det är så skönt! Jag har verkligen lidit i många veckor och samtidigt jobbat heltid. Nu i efterhand känns det väldigt skönt att jag orkade igenom denna jobbsommar. Nu har jag ju välförtjänt semester! Äntligen.

Jag tycker att jag känner av bebisen då och då. Det är lite svårt att urskilja vad som är bebisen och vad som bara är min kropp. Men jag tycker att jag lär mig känna igen mer och mer. Jag tycker att hon är mest aktiv på kvällarna, men det är som sagt svårt att säga. Det är som små små buffar inifrån. Lite pirr-aktigt.

Magen växer, och nu känns livmodern under naveln. Det är alldeles hårt och lite obehagligt. Det känns verkligen att det är något där. Som en betongklump i buken. Magen är dock ganska liten fortfarande. På en del bilder ser den jättestor ut, men det beror mycket på vinkel, tid på dygnet och om jag precis ätit. Jag kan fortfarande ligga på mage, så den är inte SÅ stor.

Kroppen förändras såklart en hel del. Det har den gjort från dag 1. Brösten växer, jag har fått en hormonrand på magen (linea nigra) och min hud har försämrats avsevärt. Jag får inte finnar eller så, men blir oerhört torr och får eksem. Jag är mer allergikänslig och blir ofta svullen om ögonen och pollenallergisk. 

Jag blir lättare andfådd, orkar inte lika mycket rent fysiskt och är lite tröttare. Nu har jag förmodligen gått upp lite i vikt. Äntligen! Jag äter mer nu och får behålla allt. Det känns härligt. Dock inga bristningar i huden än. Inte heller foglossning. Vi får se om det kommer. Jag hoppas att min ändå helt okej grundtränade kropp kan motstå jobbigare krämpor. 

Jag har faktiskt sett foster ungefär i samma vecka som jag är i nu. Och det är helt otroligt vad stora och utvecklade de är. De är helt proportionerliga och har ögonbryn och hår. I graviditetsappar och annan info man läser så anger de alltid längden på fostret mätt mellan rumpa och huvud. Men så mäter man ju inte människor eller bebisar! Jag vet att de foster jag sett som är ungefär lika stor som min lilla i magen, mätt upp mot 26 cm från fot till huvud. Det är inte klokt! Längden får de ju ganska fort, medan de väger väldigt lite. Jag blev uppriktigt chockad första gången jag såg ett foster i vecka 18-19. Det är som att hålla en "vanlig" bebis i famnen. Fostren är ju fullt utvecklade med alla organ och kroppsdelar på plats redan i vecka 12, men de är ju mer oproportionerliga då. 

Nu hoppas jag att vår lilla tjej utvecklas som hon ska och lägger på sig massor av vikt. Hennes mamma mår i alla fall mycket bättre nu, så jag hoppas det smittar av sig på henne. Martin pratar mycket med magen och han är ju runt mig hela tiden, så hon får höra hans röst. Snart ska det börjas spela musik för henne... Haha. Martin vill spela upp favoritlåtar för henne, som hon kan känna igen sen när hon kommer. Så coolt att hon verkligen kan höra oss nu. Så mysigt!