Igår hade jag världens utlägg om att leva livet just nu och inte bara sitta av tiden som är ens liv. Idag längtar jag bara bort. Att sitta på en brygga i hamnen i ett helt fantastiskt Barcelona - det hade känts en aning lättare att existera om jag hade fått göra det idag. Dessutom tillsammans med tre av mina allra närmsta vänner.
Men... Man ska inte vara bitter. Hur ska jag kunna se patienterna som vet att de kan dö vilken sekund som helst i ögonen imorgon om jag sitter här och klagar? Gud, jag känner mig nästan personlighetsstörd. Ena stunden en jäkla moraltant, andra stunden en ignorant rebell.
Skärp dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar