Det har varit ganska tuffa dagar ändå. Hela veckan har bestått av opponering/respondering på våra uppsatser. Vår uppsats fick väldigt mycket bra kritik! Men också en del som måste ändras, något som hör till uppsatsskrivandet och det visste vi. Men det känns ändå så trist när man får det svart på vitt, vad man måste ändra och hur mycket det är. Ens uppsats blir ens lilla baby som man inte kan se eller vill se några fel i. Men men. Det är bara att ta nya tag.
Igår ringde de dessutom från universitetet och sa att den slutpraktik som snart börjar som jag skulle ha på kvinnokliniken inte blir av. Jag har önskat och längtat efter att få vara där ända sen utbildningen började, och så skulle jag äntligen få vara där på min sista praktik, och sen förhoppningsvis börja jobba där när jag är färdig i januari. Men nu blev jag alltså placerad på en avdelning som jag är allra minst intresserad av, av allt som finns i hela jäkla sjukhusvärlden. Alltså åh.
Förkyld och jävlig är jag också. Inte kunnat träna på två veckor, och ni vet ju vad det gör med mitt sinne. Ringde Martin igår när jag var inne på Hemköp och de precis hade ringt från universitetet och sagt att det inte blir nåt Kvinnokliniken för mig. Slutade med att jag bröt ihop på hemköpgolvet och bara störtgrät. Som tur var (eller nej, vädret är skit) så regnade det ute, så att mina tårar inte syntes så väl.
Repade mig dock och satte på mig ny klänning, slängde i mig mat och mötte upp för lite after work. Det är så skönt när man lyckas ta sig i kragen och vända dagen till någonting positivt och härligt!
Min vecka har ändå varit så bra och mysig. Jag har i princip flyttat in hos Martin och att få komma hem på eftermiddagen och laga middag, sitta ner och bara prata om dagen osv, känns som världens härligaste och mest naturliga grej. Vi är så kära! Och det förundrar mig hur mycket pirr som får plats i en mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar