Det här med c-uppsats är ett riktigt otyg. Innan man börjat med den så känns det som ett evighetslångt berg att bestiga, utan någon aning om vilken den bästa rutten är. Typ. Och när man sedan börjat skriva den, ja då känns det hela tiden som att ta ett steg fram och sen falla ner tio meter igen.
Men tillslut går det sakta men säkert framåt. Alla säger till en att det är en process och att man hela tiden utvecklas tillsammans med sin uppsats. Som att man är i symbios och lever i ett. Och det tycker man är bullshit i början, men sen fattar man att det faktiskt är så. Har inte spenderat mer tid med någon annan än min uppsats och uppsatspartner den här höstterminen. Är uppsatsen på halvfart, ja då är jag också det.
Nu börjar det i alla fall närma sig slutet. Nästa vecka lämnar vi in seminarieversionen och den 31 oktober ska den slutgiltiga versionen in. Det känns mer än fantastiskt. Men att ta ut någonting i förskott, det lär man sig att man inte ska göra när man skriver uppsats. Man tror att man jobbat på bra och att det gått bra, men så pratar man med sina handledare och de sågar alltihopa. Så är det bara att göra om, göra rätt och hoppas på det bästa. Imorgon har vi vår sista handledning, så vi är mer än spända över hur sågade vi kommer att bli. Det handlar inte om hurvida vi kommer att få ändra något, eller inte. Det handlar om hur mycket som ska göras om. Går det bra så kan vi få lite ledigt nästa vecka. Går det dåligt så är tiden knapp.
Idag har vi i alla fall tagit en välförtjänt ledig dag! Jag och Martin har varit på gymmet, jag har sprungit på min femte jobbintervju (kan man ens kalla det intervju när man vet att man får jobbet i och med sjuksköterskebristen?) och så har vi fikat på stan. Man blir så jäkla lycklig av lediga dagar när man hänger i universitetsbibblan och stänger in sig i sin lilla skrivbubbla hela dagarna.
Snart snart är det över! Då är det inte långt kvar till jul, examen och jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar