Behöver jag ens gå in på varför? We've heard it all, verkligen. Så mycket propaganda, så många krönikor och så mycket åsikter i sociala medier. Det känns som att ALLA inte tycker som SD. Men ändå så många röster. Man kan ju numer räkna med att någon i ens umgängeskrets har röstat på dem. Och det gör mig lite illamående. Att människor runt omkring oss, vanliga Svenssons, inte har mer vett i skallen än att de går till vallokalen och lägger en röst på rasismens parti. På ett parti som går emot vår mest grundläggande lag - att alla människor är lika mycket värda. Fråga vilken femåring som helst och även de är medvetna om att det är så.
Ingen föds rasist, precis som att ingen föds till mördare eller brottsling. Det är någonting man blir. Någonting man till viss del väljer.
Och vi kan liksom inte "rättfärdiga" det med att det bara är lågutbildade unga män som röstar på SD. Även i välutbildade hem på självaste Lidingö röstar människor på rasism och människors OLIKA värde. Hur blev det så? Hur blev världen så ond? Hur kan exempelvis sjuksköterskor rösta på SD? Vi handlar efter etiska riktlinjer som säger att alla har rätt till likvärdig vård. Att alla ska räddas. Även om man skulle få in en dömd barnpedofil på operationsbordet så måste vi såklart göra allt även för hen. Självklart. För vi ser bortom hudfärg, etnisk bakgrund, sociala förhållanden, osv. Det är så självklart. Hur kan man då i verkliga livet lägga sin röst på något som säger tvärtemot? Jävla hyckleri.
Jag har svårt för att prata om politik. Tycker att det blir konstig och lite otrevlig stämning när ämnet tas upp. Jag blir illa till mods, för jag vet att det inte går att lita på någon längre. Jag vet att det i sällskapet statistiskt sett finns sverigedemokrater bland oss. Och då vill jag bara dra mig undan. För det märks så väl tendenser på människor. Jag vet inte hur många samtal jag haft med människor inför valet som var, där det slutade med att jag mådde illa för att sådana tydliga SD-tendenser märktes. Överallt bland oss går det smygrasister. Som tänker precis tvärtemot vad jag tycker.
Och då spelar politiken ganska stor roll ändå. Det spelar visst roll vad folk röstar på. Skulle bli enormt ledsen om någon i min familj eller utav mina närmaste skulle rösta SD. Inte bara av principskäl, utan också för att det skulle visa hur olika vi är. Och när ens grundvärderingar står så långt ifrån varandra, vad har man då för relation?
Egentligen tycker jag att det är ganska viktigt att exempelvis jag och Martin röstar likadant. Kanske inte nödvändigtvis på exakt samma parti, men att vi står åt samma håll. Att vi dras till samma färg. Det säger så mycket ändå. Att vi kommer från hem med ganska lika värderingar. Att vi har ganska lika syn på många stora frågor. Och just sådant är så viktigt när man blir lite äldre och vill leva ihop för alltid. Skulle ha svårt att leva tillsammans med någon som har knallblå åsikter, för då är vi helt enkelt inte alls stöpta ur likadana formar. Och det är klart att man inte behöver vara det, men för mig är det viktigt.
Jag har ett illrött hjärta. Det bultar för alla människors lika värde. För att jämna ut klasskillnader och för att alla ska ha samma förutsättningar. Förstår inte vitsen med reformer och regler som endast gynnar de välbärgade i samhället. Alex Schulman berättade en så fin sak om sin far en gång. Hans pappa var en framgångsrik producent och hade gott om pengar. Han hade sagt såhär:
"Jag tjänar tre-fyra gånger så mycket som en sjuksköterska. Men om jag blir sjuk så betyder inte det att ambulansen kommer tre-fyra gånger så snabbt hem till mig. Och det är precis i sin ordning. Något annat vore galet."
Jag tycker att det sammanfattar vad jag tycker så bra. Vad jag egentligen tycker att alla borde tycka. Vi får en röst var fjärde år. Och hur mycket mer pengar ger det oss egentligen i plånboken när skatterna sänks? Och vem är det egentligen som får mer pengar i plånboken? Jo, det är människor som redan har pengar. Som redan går runt och klarar sig bra. Bertil, 52 på Lidingö kanske får några tusenlappar att addera till sina redan 50.000 kronor. Vad tusan gör det honom? Vad tusan ska han behöva dem till? Han har redan råd med tandvård, sjukvård och allt man behöver.
Men för den lilla människa. Den som inte har så mycket. Om skatterna sänks så sänks bidragen, och vem drabbas då? Den lilla människan. Och rent krasst kan man säga att man tar från de som redan inte har så mycket och ger till den som redan har så det räcker och blir över. Det är ju att generalisera och förenkla, men i det stora hela är det ju så.
Den där rösten vi får var fjärde år. Den som kan ge en några hundralappar mer i plånboken, varför inte lägga den rösten på en värld som jämnar ut klyftorna? Som likt Robin Hood tar lite mer från de rika och ger till de mindre privilegiade.
För mig är det så självklart. Och jag skulle ärligt talat bli så jäkla provocerad om min närmsta person, exempelvis min partner, tyckte något annat.
Så visst är det viktigt. Livsviktigt för många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar