Min egentid

Att komma till gymmet är numer min enda egentid. Och även om det bara är cirka en timme 1-2 gånger i veckan så ger det så otroligt mycket energi. Dit kan jag gå och bara vara mig själv. Inte mamma, inte flickvän eller något annat. Tiden där är något jag gör enbart för mig själv och min kropp. All min tid annars går åt till att ägna mig åt någon annan (Signe). 

Jag kan slappna av lite mer nu när jag är borta från Signe. Så länge jag ammat henne och vet att hon är nöjd innan så vet jag ju att hon klarar sig utan mig i en timme. 

Eftersom det blir såpass få pass jag kan komma iväg till gymmet så försöker jag att nästan bara göra "basövningar" så som marklyft, knäböj, utfall, etc. Jag vill hålla framför allt ryggen i schack. Den tar mycket stryk när man går runt och bär på en bebis som blir tyngre och tyngre och sitter och ammar i halvknasiga ställningar. Sen så tränar jag mycket ben och säte. Ens kropp består ju mest av ben och rygg. Alla andra muskelgrupper är så små i jämförelse och jag har så lite tid till gymmet numer, så man får prioritera. Jag kan liksom inte stå och träna biceps på gymmet, för det kan då bli mitt enda pass på hela veckan.

Annars så promenerar jag i stort sett varje dag. Varierande sträckor såklart, men jag har gått många mil nu med barnvagnen. Jag är nog nere på min startvikt innan graviditeten nu, men kroppen har helt klart förändrats. Magen är ganska mycket sig lik, den är förvånadsvärt platt ändå. Men höfterna är mycket bredare och det känns som att hela jag är bredare egentligen. Över axlarna och överkroppen också. Jag har ganska svårt att se mig själv objektivt (vem har inte det) men när jag ser på bilder som Martin tagit på mig så ser jag ju att mycket förändrats. 

Och så måste det såklart få vara. Jag är så tacksam över min kropp. Men samtidigt är det inte bara "tur" att jag hade en sån lyckosam graviditet och sen kom tillbaka till ursprungsläget så snabbt. Jag har länge investerat i min kropp och det ligger många timmars träning bakom såklart. Ingenting kommer gratis längre. När man var yngre kunde man göra hur som helst och kroppen orkade ändå. Nu måste man verkligen träna och hålla igång för att orka med livet. Hade jag inte tränat under graviditeten hade jag säkert gått upp runt 30 kilo, för jag åt SÅ mycket. Jag var konstant hungrig och sugen.

Den egentid som gymmet ger mig är också så viktig. Det är bara en timme i veckan eller två, men det är så mycket värt för mig. Jag är mamma 24 timmar om dygnet och när man får barn går all energi åt till sitt barn. Det går inte att förklara för någon utan barn hur det är att bara ha en timmes egentid i veckan. Man kan inte sova när som helst eller hur mycket man vill. Inte äta när man vill, gå ut på stan hur som helst och när som helst, man kan inte bara ta bilen och åka iväg, osv. Det kanske låter förstorat, men det är verkligen en SÅN omställning. Från att bara ha haft sig själv att ta hänsyn till, till att totalt hänge sig någon annan. Det är ju verkligen så att det kan vara svårt att ta en dusch ibland. Och det är verkligen en stor kontrast mot livet innan.

Så den där egentimmen på gymmet är min fristad. Herregud vad jag njuter. Och så kommer jag hem till mina älsklingar efteråt och är en energipåfylld mamma och flickvän som är mycket gladare och piggare än utan den där timmen. 

Det är SÅ himla viktigt att ge varandra egentid och utrymme att andas lite. För Martin är det såklart enklare och han kan dra iväg när som helst eftersom Signe inte är fysiskt beroende av honom. Han får sin egentid på universitetet eller jobbet. Men jag försöker ändå alltid vara positiv till att han träffar sina vänner och spelar golf, som jag vet att han gillar. Det kan kännas surt ibland efter en dålig natt, när han sovit hela natten eftersom han inte vaknar när Signe vaknar och han sen drar iväg på en fyra timmar lång tur till golfbanan. Men jag försöker verkligen ändå vara positiv då. Jag vet att det ger tillbaka till mig och Signe sen. Att han blir en bättre och gladare pappa och pojkvän. Den energin får man se som bådas, då han då har mer att ge när jag kanske behöver vila lite.

Man får aldrig aldrig aldrig hindra varandra från att göra saker själva. Och det är så viktigt att ha någonting som bara är ens egna. Man kan inte umgås precis hela tiden och när man får barn behöver man få komma iväg själv. Då är det ju praktiskt att ha sin grej att åka iväg på. Annars blir det liksom ingen egentid. Man måste ta sig den. Det är män väldigt duktiga på tror jag. De bara bestämmer att på lördag är det golf eller fotbollskväll eller vad det nu är. Medan vi kvinnor tar ett steg tillbaka och aldrig kommer iväg. 

Jag tror det är så himla viktigt med en timme här och där som man bara får göra något man gillar, för sig själv. Och att man alltid i en relation försöker uppmuntra det. Det blir ännu mer viktigt när man får barn.