Tomheten när han är borta

Jag sover väldigt sällan ensam här hemma i lägenheten. Har ju inga problem med själva grejen, att sova själv. För jag och Martin är själv-sovare som vägrar kroppskontakt när vi sover. Hehe. Men just tomheten som uppstår när han är borta. Herregud vad det är tomt! På dagarna är det inte så konstigt, för man är ju ofta hemma ensam någon gång på dagen. Men när det blir kväll och jag går och lägger mig. Då är det så otroligt tomt. Det känns som att han fyller upp hela lägenheten i vanliga fall. 

Och sen när han kommer hem igen och jag sneglar på honom innan vi ska sova, så känns allt så uppfyllt. Bara av att han finns och andas så känner jag mig så trygg och harmonisk. Man kanske tar det för givet ibland, men när man väl är ifrån varandra och jag måste gå och lägga mig själv, så uppskattar jag alla våra stunder så mycket. Han är så viktig för mig och jag känner mig verkligen halv när vi är ifrån varandra. Inte halv som person, för jag fungerar ju såklart ändå. Jag umgås med vänner, jag pysslar med mitt, jobbar, osv. Jag är en fullt fungerande person. Men jag blir så halv inuti. Går ständigt runt med lite smärta inom mig för att vi inte är nära varandra, och för att jag i slutet av dagen inte kan gå och lägga mig i hans famn. 

Han upptar så mycket av min tankeverksamhet. Jag blir nästan generad över hur mycket tid jag spenderar på att tänka på honom. Brukar tänka att det är skönt att han inte kanske fattar hur mycket jag älskar honom. För det är så sjukt och så mycket, och så stort. 

Han gör mig verkligen till världens lyckligaste, och det är sant. Allting är givetvis inte rosor och rosa moln, för det är det aldrig i en relation. Men för det allra allra mesta så är det så med honom. Vi älskar varandra så mycket. Kan inte tänka mig att den kärleken kan ta slut, för det känns som att det finns bränsle för hela livet och lite till. 

Och nu ligger vår lilla bebis i min mage. Exploderar av kärlek när jag tänker på det. En liten varelse som är hälften honom. Han som jag älskar. Som kommer bära hans gener och älska honom så som jag gör. Blir så lycklig av att mitt barn ska få honom som pappa. Han kommer bli världens bästa. Han är redan världens bästa!