Vecka 29

Jag mår fortsatt väldigt bra. Lite trött, men vem är inte det just nu? Och går man upp vid sex och jobbar till halv fyra så blir ju vem som helst lite trött. Var på gravidyogan igår igen, och det var så skönt! Det är verkligen stretching och avslappning i ett. Var så harmonisk och avslappnad efteråt att jag knappt fick fram ett ord sen när jag kom hem. Det är så skönt att få sträcka ut kroppen också. Framför allt ryggen och nacken.

Har fortfarande inte ont någonstans. Känner mig inte särskilt tung, bara lite otymplig. Svårare att böja sig ner, ta sig upp från liggande, osv. Magen är lite tyngre, men inte särskilt märkbart. Var på tabata idag på gymmet och kan fortfarande köra på bra. Det är mest "störande" att magen är ivägen i vissa övningar.

Jag känner mest rörelser på kvällarna när jag ligger ner på sidan. Det är starkare rörelser nu, och jag kan ibland känna hur hon liksom sträcker ut sig. Då känner jag henne på två ställen samtidigt liksom. Det är inte så mycket sparkar, och hon är fortfarande väldigt lugn där inne. Det är ingen vild tjej än. 

Jag har bara 12 arbetspass kvar på jobbet nu. Känns så konstigt att jag ska gå från heltid till inget alls, särskilt när jag fortfarande ändå mår så bra. Jag springer på i korridorerna och känner inte så stor skillnad mot innan graviditeten. Skulle helst vilja gå ner och jobba typ 50%, men nu är graviditetspenningen redan sökt och ledigheten är såpass planerad, så det känns bara krångligt.

Kommer bli otroligt långtråkigt. Jag älskar ju mitt jobb! Men samtidigt blir det såklart skönt att bara vara hemma och boa. Baka, städa och bara vara hemmafru. Hehe. Träna och fika med kompisar. Förbereda inför julen, osv.

Imorgon är det dags för barnmorskebesök igen. Kommer att gå var tredje vecka nu fram till förlossningen. Känns helt sjukt att det inte är så många besök planerade, för det är ju faktiskt inte så långt kvar. Om tre veckor till så är jag i vecka 32! Otroligt. Graviditeten har gått lite snabbare sedan vecka 25. Och bara jag når vecka 30 så tror jag det går ännu snabbare.

Kan inte fatta att vi ska få en liten bebis. Kommer jag att komma ihåg det här livet sen? Jag och Martin lever så fritt nu och vi gör som vi vill. Äter när och vad vi vill, sover hur länge som helst på lediga dagar, tar tupplurar, går ut på stan, träffar kompisar, osv. Nu snart kommer en ny person att styra våra liv. Inget blir sig likt. Allt kommer vändas upp och ner. Tror inte man kan förstå innebörden av att bli förälder förrän man blivit det. Jag inbillar mig att jag ändå vet ungefär hur det kommer bli, men jag vet säkert ingenting. När hon kommer kvittar det nog hur mycket man förberett sig. Chocken är nog ändå total.

Vi längtar så mycket. Varför måste graviditeten vara så jäkla lång? Jag känner mig redo, samtidigt som jag nog aldrig blir riktigt redo. Det är skrämmande, absolut. Men allra mest är det alldeles fantastiskt. Lilla S ska komma till oss och vi älskar henne redan så mycket. Hon är vårt allt!