Älskade

Hade en jobbig dag på jobbet igår och det visste min älskade Lina om, och kom därför med bakelser till mig som en överraskning. Då bara känner man såhär <3<3<3<3!

Att vara syrra

Det är såna kontraster på avdelningen där jag jobbar. På ena sidan av korridoren ligger nyblivna mammor med sina bebisar, eller mammor som snart ska föda. Och bara något rum bort kan en mamma ligga, som håller på att föda ut sitt döda foster. Några rum längre bort ligger kvinnor med obotlig cancer. Kvinnor som hoppas på ett mirakel om att få leva lite längre. Där barn inte ens finns med i beräkningarna, för det viktigaste är att ens få överleva nästa dag. 

Och det mest absurda av allt. Där går jag omkring och har min arbetsplats. Jobbet dit jag går och gör mina åtta timmar, och sen kan gå hem från och göra vardagssysslor, bråka över disken, osv. När jag lämnar avdelningen, så lämnar jag också jobbet bakom. Och det måste man. Annars går man under. 

Samtidigt kan jag känna mig så skyldig på något sätt. Jag återkommer till jobbet en måndag och har haft världens mysigaste helg. Och jag stegar in till en liten cancersjuk krake med all min livsgnista och där krockar det liksom. Man anpassar sig ju såklart, men det känns som att jag är en bov. Och så får jag gå hem på eftermiddagen och komma hem till ett hem där vardagen och livet pågår. Där drömmar fortfarande lever och där det finns storslagna framtidsplaner, som alla är möjliga att hända.

Medan vissa bara kämpar för stunden. Inte har råd att göra upp framtidsplaner, för det kostar för mycket när de förmodligen inte blir av.

Man blir tacksam över att se så mycket elände. Men mitt uppe i allt detta finns också en sån kämpaanda, och så mycket styrka och kärlek. Det är förundrande att jobba med enbart kvinnor, för det känns som att kvinnor har en helt annan kraft. Det är någon slags urkraft i kvinnokroppen, något som jag inte upplever att män har på samma sätt. Och kvinnor vågar prata om sorgen, om känslor och om livet. Någonting som blir en styrka när man är svårt sjuk eller har det jobbigt. Jag tror att det tär om man bär allt inne, som jag sett att många män gör.

Det är så tacksamt att jobba med kvinnor. Och man träffar samtidigt många underbara makar, sambos och pojkvänner. Man ser så mycket kärlek bland all sorg! Män som bär fram sina kvinnor. Som sköter hemmet alltmer och som oroar sig, gråter, sörjer och älskar. Som verkligen lovat i nöd och lust, och som också håller det ända ut. 

Så fantastiskt det är ändå, att jobba med det jag gör. Man får se så mycket, träffa så många människor med olika livsöden och man blir så tacksam över allt man har i livet, som många andra inte har. 

Det blir aldrig monotont eller tråkigt att vara sjuksköterska. Alla patienter är olika, och det finns ingen som är likadan som någon annan, trots samma diagnos eller samma gjorda operation. Det är ett underbart jobb! Och ett jobb som ska belönas mer, såklart. Det vi gör är ovärderligt.

Skridskor!

Vi har åkt mycket skridskor i vinter! Är ingen vinterperson, men nu har jag kanske blivit det. Tack vare Martin, såklart. Han åker skidor, skridskor, spelar golf på vintern, osv. Haha. Så jag var så illa tvungen att köpa ett par skridskor i år, och vad roligt det är! Mariebergsviken är fantastisk. Isen börjar bli tunnare nu, men håller än så länge bra. De uppdaterar isläget på en sida på nätet, så man vet om det är okej att åka eller inte. 

Det var så himla skönt idag. Kändes som vår! 

Äntligen äntligen äntligen

Jag köpte säng idag! Den är superhög (!) och kommer till oss i veckan. Ska bli så kul att få göra färdigt sovrummet också. Sätta upp hyllor och bädda fint, osv. 

Alltså, vädret idag. Jag satt ute på balkongen och lyssnade på podcasts och solen VÄRMDE. Vi har söderläge på vår underbara balkong. Ska bli så skönt till våren och sommaren, då ska vi vara där hela tiden! 

Nu kommer snart min älskling hem. Då ska vi hitta på något kul i solen! 

Titta så fin

Jag har blivit så blödig sedan jag träffade Martin. Har alltid varit känslig och burit med mig massor av känslor som egentligen skulle vilja ut. Jag är en sån som går och går och går och samlar och samlar och tar emot, och tillslut har en stor klump samlats i mig och det måste ut. Då kan en liten simpel sak utlösa en hel kvälls gråtande och ångest som kommer ut. Önskar att jag kunde ta saker mer som de kommer, och rensa alltefter att saker kommer till mig. Men jag tiger och tiger. Tills jag inte kan tiga längre, då klumpen i magen blivit för stor.

Fick ingen god start på helgen igår. Är så sliten och gråtig. Jobbet tär. Livet tär ibland. Och allt annat som kommer emellan. Vill bara åka iväg med min älskling och lägga mig platt på en strand i åtminstone några dagar. Känner mig som en skör liten fågelunge som inte riktigt orkar allt som orkas ska.

Såg nyss filmen här ovan. Hur fin är den inte? Har gråtit en stund till den för att den var så fin! Kärlek är det finaste raraste härligaste som livet erbjuder. Det är inte så enkelt alltid, att leva så tätt med någon. Men alla gånger värt det. Vill inte leva en dag utan min Martin. 

First aid

Vi var på fantastiska First aid kit på CCC igår! Så otroligt bra live! Höll en mycket sliten efter-jobbet-Johanna vaken och mycket nöjd. 

Denna helg är jag ledig, medan min älskling jobbar. Och tvärtom nästa helg. Trist! Men man kan inte vara bitter över såna saker när man möter så mycket elände som jag gör på jobbet varje dag! Faktiskt en ganska bra sak i all misär. 

Har haft sån sjuk träningsvärk i benen sen i tisdags, så jag har haltat mig fram jättesakta i sjukhuskorridorerna. Känns som jag jobbar hälften så snabbt. Ej kostnadseffektivt. Och jag kommer hem mycket senare. Haha. 

Äntligen!

Jag har tränat flera gånger i veckan hela livet. Älskar att träna. Tycker att det behövs träning i mitt liv för att jag ska vara så lycklig det bara går. Jag behöver träning för att optimera mig själv. 

Och idag gjorde jag första "riktiga" passet sedan innan jul! Det har aldrig hänt förut, att jag tagit ett sådant break. Men nu har det varit nödvändigt. Det har varit så mycket senaste tiden, jag är helt totalt slut när jag kommer hem från jobbet och all lediga tid jag har vill jag tillägna sådant som jag verkligen vill göra. Finns aldrig några ursäkter att skippa träningen, eftersom det bara finns vinster med den, men det har helt enkelt inte blivit av. Och ju längre bort man kommer från det, desto längre är vägen tillbaka. 

Men hur som helst. Det var så himla skönt att vara tillbaka på gymmet. Det finns inget så uppiggande som att bränna av ett bra gympass. Älskar det! Vill aldrig mer utesluta träningen i mitt liv. Jag har inga mål om att gå ner i vikt eller något sånt. Vill bara må så bra jag kan. Känna mig frisk och stark! 

Imorgon ska jag och Henrik kolla in sjukhusgymmet efter jobbet! SÅ taggad.