Steg 1

Jag tror att vår lilla tjej är i första utvecklingsfasen. Den ska egentligen inte komma förrän om ungefär en vecka, men det där borde ju skilja sig från bebis till bebis. I första utvecklingsfasen så står det att de börjar ta in mer intryck från omvärlden och allt blir väldigt omväldigande för dem. De reagerar med att bli väldigt mammiga eller pappiga, kräver extremt mycket närhet och vill mest ligga vid bröstet hela tiden. Bebisen börjar fokusera blicken mer, sinnena utvecklas och blir skarpare, matsmältningen bättre, osv. Signe har även börjat gråta med riktiga tårar, vilket det också står att de börjar göra i första utvecklingsfasen. Det är verkligen hjärtskärande att se små tårar i ögonvrån på henne!

Hon har blivit väldigt mammig och det duger tyvärr inte att ligga hos Martin eftersom han inte har några bröst. Trots att hon inte är hungrig så vill hon ändå ligga vid bröstet hela tiden. Inatt har vi sovit tätt tätt intill varandra och hon har fått somna med bröstet i munnen. Det har varit enda sättet att få henne att komma till ro. Igår var hon ifrån bröstet under promenaden i vagnen, annars var hon hos mig hela tiden. Känns skönt att veta att man inte kan "skämma bort" dem på något vis, utan att man verkligen ska ge dem all den tryggheten och närheten de behöver. Förhoppningsvis är det ju bara en fas, och då går den över snart. (Det är det värsta jag vet när jag får höra "du kan ju inte vänja henne vid det där, då blir det jobbigt för er". Alltså nej. En bebis signalerar vad den vill ha och då ger men det till henne. Man kan inte skämma bort ett spädbarn och behöver hon ligga nära mig dygnet runt så får hon såklart det. Det är mitt jobb att uppfylla hennes behov). 

Det är trots allt ganska jobbigt att ha henne så otroligt nära hela tiden. Jag behöver ju äta och gå på toaletten. Skönt dock att hon ändå är nöjd i vagnen. Då kan ju exempelvis Martin ta en tur med henne och jag hinner äta, duscha, osv. 

Har sovit helt okej inatt i alla fall. Har haft henne nära mig och har vaknat av minsta lilla gny från henne, men ändå somnat om lika snabbt. Det är supermysigt att sova så nära, men man sover ju lite på helspänn också. Dessutom blir det så himla varmt! Vi är som två element som ligger och gnids mot varandra. Hon har verkligen fått sin mammas värme. Hon vill helst ligga i bara blöjan och gillar inte när hon blir för inpackad i vagnen. 

Idag är det dags för vägning igen! Ska bli spännande. Kanske har hon passerat fyra kilo nu! 

Kläder

Signe har nästan aldrig kläder på sig. När vi är hemma är hon nästan alltid i blöjan och vi ligger hud mot hud. Och när vi går ut med vagnen så har hon oftast pyjamas eftersom det är smidigast att ta av och på. Så det är mycket kläder vi inte använder. Hon har en pyjamas i storlek 44 som är i stort sett det enda hon använder. Storlek 50 är fortfarande ganska stort (förstår inte hur det kan vara det eftersom hon snart väger 4 kilo och är 51 cm lång). 

Så med facit i hand så hade vi inte behövt köpa så mycket kläder i storlek 50. För hon är ändå nästan alltid naken. Det är så krångligt att ta av och på kläder när man byter blöja så ofta, så man vill gärna ha pyjamaser när hon ska ha kläder. Så hade jag vetat det hade vi enbart köpt pyjamaser med blixtlås som har fötter, så man slipper sätta på strumpor som klämmer på de små smalbenen. Blixtlås är också mycket smidigare än knappar.

När hon blir större kommer hon ju dock säkert ha kläder oftare eftersom vi kommer röra oss ute mer och hon inte enbart kommer ligga hud mot hud hela tiden. Vi hade inte köpt så mycket kläder i storlek 50, vilket ju var klokt. Vi har en body i storlek 50 som inte är omlott, utan ska dras över huvudet. Så osmart, den blir absolut inte använd i första taget. 

Matchande byxa och body från Newbie som hon har på sig på bilden tycker jag hon är så fin i! Perfekt mys-set med byxor som inte klämmer någonstans. 

Tuttig bebis

Vilken dag vi hade igår. Hade sovit jättelite under natten och sen hade Signe en sån där dag när hon ville ligga vid bröstet hela tiden. Dels för att äta och dels för att bara ligga och komma till ro och "tutta" lite. Hon var riktigt kinkig däremellan, när jag exempelvis behövde gå upp för att äta eller gå på toa. Inte alls sig lik, så jag masserade hennes mage en stund för att lindra magont om det var det som det berodde på.

Igår kväll ville hon inte alls komma till ro utan bröstet, trots att hon inte var hungrig. Så jag fick snällt sätta mig i soffan med henne och sen lägga mig ner försiktigt med henne på ena bröstet. Så fick hon somna med bröstet i munnen tätt intill mig. Då gick det väldigt bra och vi vaknade nu fyra timmar senare. Vår lilla älskling är väldigt mammig och framför allt tuttig! Hon vill ligga och suga på bröstet som med en napp, alltså inte äta utan bara suga. Men då kommer det ju mjölk och det ligger hon och spottar ut. Så jag har mjölk överallt nu och på alla kuddar osv. Dessutom får Signe mjölk över sig och det är så svårt att få henne helt torr eftersom det hamnar i alla hennes goda veck och valkar. Haha gud. Mammalivet just nu är inte så glammigt. Stora mjölkfläckar överallt!

Nu har jag ammat i ungefär en timme och en kvart. Och så byter vi en blöja, sen kör vi någon timme igen. Försöker lägga ner henne. Kanske får ta upp henne igen och lägga henne vid bröstet. Nu förstår jag verkligen de som säger att man knappt hinner duscha, äta, osv! Jag åt lunch vid halv fem igår och fick kasta i mig. Då har ändå Martin varit hemma. Tänk att en så liten person kan ta så mycket tid. Älskade lilla Signe. Gör såklart allt för henne och sova kan jag göra någon annan gång!

Födelsedagsfrukost

Igår dukade jag upp födelsedagsfrukost till Martin medan han och Signe låg kvar i sängen. Jag tycker fånigt nog att födelsedagar är viktiga. Jag tycker det är viktigt att man får känna sig utvald, speciell. Haha. Men jag tror det finns kvar i mig från när jag var liten och födelsedagen var en så himla efterlängtad dag. Jag kände mig så himla speciell. Det vara bara min dag och jag kunde be om vad som helst och man passade upp på mig. Mamma och pappa var duktiga på att göra födelsedagarna till minnesvärda dagar. Jag kommer ihåg hur vi kunde vara och handla, jag och mamma och känslan av "jag kan välja vilket godis jag vill idag, trots att det är vardag". Haha. 

Jag tycker därför det är viktigt att göra sig till lite när någon fyller år. Vi kunde inte göra några stora utsvängningar igår eftersom vi har en liten bebis, men det blev en mysig dag! Jag hoppas att jag lyckas återskapa samma känsla som jag hade när jag var barn, för Signe när hon växer upp och fyller år. Lilla älsklingen. Så konstigt att tänka sig att hon ska växa upp och bli stor. Fylla år och äta tårta! Herregud. 

Idag blir det inte mycket aktivitet här. Jag har bara sovit några få timmar inatt, då Signe velat äta i flera timmar i sträck. Det börjar bli påfrestande detta, att amma så otroligt länge varje gång. Jag har ju mjölk, men den kommer för långsamt. Ska prata med vår bvc-sköterska och rådfråga henne om hur vi ska göra. Signe sover ju mellan matstunderna och kan sova 4-5 timmar, så det är ju jättebra. Men sen kan vi bli sittandes i soffan hela kvällen och natten för att amma. 

Jag tror även jag har fått en början till mjölkstockning, tyvärr. Kände av det igår kväll, då jag fick en ond knöl i bröstet som bara gjorde ondare och ondare. Jag fick halvt panik eftersom jag vet hur ont mjölkstockning kan göra, så Signe fick ligga och suga på det onda bröstet i flera timmar för att försöka häva mjölkstockningen. Hade även värmekudde på den onda knölen. Det blev absolut bättre och jag kunde sova lite efter det. Nu har jag suttit uppe med Signe igen i två timmar och ammat. Försöker amma så mycket jag kan för att förhindra att det blir sämre. Vi får se hur det går. 

Födelsedagsbarnet

Jag hade förväntat mig att kärleken skulle dröja lite för Martin. Att mitt försprång på nio månader skulle bli märkbart och att anknytningen till Signe skulle komma lite senare för honom. Det är ju känt att det kan vara så, eftersom jag som mamma knytit såna starka band till henne under alla månader som gravid. 

Men kärleken var lika omvälvande och omedelbar för honom som för mig. Jag blev faktiskt förvånad över hur han direkt kunde knyta an, kanske till och med snabbare än mig. Han älskar henne precis lika mycket som jag gör. Självklart kanske, men inte för alla. 

Jag är så tacksam över att ha träffat Martin. Med honom blev allt så självklart på en gång. Jag blev pangkär i honom när vi träffades och sen dess har jag varit fast. Nu är han dessutom världens bästa och raraste pappa till våran Signe. Jag känner mig till 100% trygg när han är med henne. Återigen, självklart kanske - men inte för alla. 

Jag älskar honom mer nu än någonsin. Att se honom med Signe är det finaste jag vet. Hur han beundrar henne och avgudar henne. Vi ligger ofta och bara tittar på henne. Det är så svårt att ta in att hon är vår och att vi skapat henne. Samtidigt är hon så självklar i vårt liv. Det har hon ju varit i många månader nu och ända sedan vi fick veta att hon bosatt sig i min kropp så har hon funnits med oss. 

Idag fyller han 26 år! Världens underbaraste person. Som jag är så kär i. 

Amningstrubbel

Amningen fungerar numer bra. Hon går upp i vikt och det är ju det som är viktigast. Jag blev även mer vänligt inställd till amningen när jag fick bekräftat att den fungerar. På dagarna går det absolut bra. Jag tycker det är mysigt att amma då. Hon sover och är nöjd mellan tillfällena så att jag hinner vila. 

Men nätterna... Jag kan inte säga att jag gillar nattamningen. Signe äter så otroligt länge och det blir så påfrestande på natten. Nu har jag suttit med henne i två timmar. Bytt blöja och försökt få henne att somna under den tiden, men ammat däremellan. Hon har dessutom vänt på dygnet och sover som en stock under dagarna och är vaken på nätterna. Skriker inte och så, men ligger och gnyr lite. Det räcker för att jag inte ska kunna sova.

Det är längden på tillfällena som knäcker mig lite. Fy fasen så jobbigt det är att kliva upp mitt i natten och sätta sig i en halvtaskig ställning och amma i typ två timmar. Jag har förstått att man bör amma effektivt i 15-20 minuter, men hur i hela friden ska man kunna det när hon uppenbarligen inte är nöjd efter den korta tiden?! 

Hon är så snäll och hon somnar alltid relativt snabbt efter att hon ätit klart. Men det är jobbigt ändå. Efter några timmar är det dags igen och det är så drygt att veta att man kliver upp för ännu en två timmars-session. 

Problemet är väl att hon får så lite mjölk i varje sug. Jag har väl tillräckligt med mjölk, men flödet verkar dåligt. Därför krävs det flera timmars amning varje gång för att hon ska bli mätt. Dessutom är hon väldigt kinkig när hon ska ta tag i bröstet. Hon spottar ut, blir arg, osv. Så vi har testat amningsnapp, vilket faktiskt funkar jättebra. Synd dock att behöva använda det, då det är lite krångligt att sätta på varje gång, och rengöra dem osv. 

Hur som helst. Amningen är inte en dans på rosor. Det krävs så otroligt mycket tid, energi och engagemang. I alla fall för mig. Man vill ju bara att det ska funka och försöker göra allt allt allt för att det ska göra det. Vi har ju fått till det, hon går upp i vikt. Men som sagt - jag är inte amningsfrälst. Tycker ärligt talat det är ganska jobbigt. Så får man ju inte säga, men jag säger det ändå. Älskar mitt barn såklart, men matsituationen känns lite laddad. 

Torsbytur

Igår tog vi första bilturen sedan vi åkte hem från bb. Signe sov hela vägen till Torsby och lite till. Hon var helt slut igår hela dagen och var bara vaken korta stunder för mat. Hon låg istället vaken en del inatt och tittade på mig. Vi samsover jag och hon i en enkelsäng. Så himla mysigt! Älskar hennes lilla varma kropp mot min. Så smidigt också att jag vaknar av minsta gny från henne, så jag kan lägga henne vid bröstet innan det går över i skrik. Hon är verkligen världens snällaste bebis just nu. Får hon bara mat och en torr blöja så är hon jättenöjd. Och oftast så tillgodoser vi hennes behov innan hon hinner bli arg och missnöjd, så vi hör henne knappt skrika. Vår lilla älskling. Redan så stark i sin lilla lilla kropp. Lyfter nacken och håller sitt huvud länge. Kanske är det någon som tränade lika mycket som sin mamma under livet i magen!

På tal om träning så har jag träningsvärk för första gången på länge! Jag drog fram mina träningssaker hemma i förrgår och körde ett litet pass. Mycket lätta vikter givetvis. Det blev marklyft, knäböj, utfall, höftlyft, bakåtsparkar och plankan. Med lite kämpaanda så klarade jag att planka i 3*1 minut. Så det var väl inte en så hemsk försämring. Jag plankade ju under graviditeten till vecka 35 ungefär. På slutet mest sidoplanka dock. 

Idag har jag en kännbar men inte så farlig träningsvärk i låren. Underbart!