Jag hade förväntat mig att kärleken skulle dröja lite för Martin. Att mitt försprång på nio månader skulle bli märkbart och att anknytningen till Signe skulle komma lite senare för honom. Det är ju känt att det kan vara så, eftersom jag som mamma knytit såna starka band till henne under alla månader som gravid.
Men kärleken var lika omvälvande och omedelbar för honom som för mig. Jag blev faktiskt förvånad över hur han direkt kunde knyta an, kanske till och med snabbare än mig. Han älskar henne precis lika mycket som jag gör. Självklart kanske, men inte för alla.
Jag är så tacksam över att ha träffat Martin. Med honom blev allt så självklart på en gång. Jag blev pangkär i honom när vi träffades och sen dess har jag varit fast. Nu är han dessutom världens bästa och raraste pappa till våran Signe. Jag känner mig till 100% trygg när han är med henne. Återigen, självklart kanske - men inte för alla.
Jag älskar honom mer nu än någonsin. Att se honom med Signe är det finaste jag vet. Hur han beundrar henne och avgudar henne. Vi ligger ofta och bara tittar på henne. Det är så svårt att ta in att hon är vår och att vi skapat henne. Samtidigt är hon så självklar i vårt liv. Det har hon ju varit i många månader nu och ända sedan vi fick veta att hon bosatt sig i min kropp så har hon funnits med oss.
Idag fyller han 26 år! Världens underbaraste person. Som jag är så kär i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar