Vi hade packat en ganska bra bb-väska och det var inte så mycket som vi packat i onödan och inte heller så mycket vi saknade. Jag hade ju dock inte ställt in mig på att vi skulle vara på förlossningen och bb så länge. Vi åkte in onsdag morgon och kom inte hem förrän lördag kväll.
Snacks och mat hade vi inte lagt ner så stor energi på, och det skulle vi ju absolut ha gjort. Det blev ett långt dygn mellan onsdag och torsdag, och vi hade bara lite bars och godis med oss. Det finns ju cafeteria och restaurang på sjukhuset, men smidigast hade ju varit att ta med sig mat. På förlossningen får ju mamman mat, dock finns det bara typ frysta pajer, pannkakor och mackor. Som tur var kom Lina och Sofia med massor av snacks och mat till oss på onsdag kväll. Det var GULD värt! Det var liksom enda energin vi fick i oss inför förlossningen.
Under själva förlossningen hann jag dock bara äta en chokladpudding precis i början mellan värkarna. Sen någon klunk vatten precis på slutet. Det var sjukt intensivt.
Efter förlossningen försökte jag få i mig lite energi och vätska ganska direkt. Jag var ganska dränerad på både energi och sömn.
På bb så finns ju det allra mesta. Blöjor, bindor, filtar, osv. Hade man bott på patienthotellet hade man ju dock behövt ta med det. Det som finns där är vad som finns på ett vanligt hotell. Finns dock även kylskåp så man kan förvara sin egen mat. Signe var för det mesta naken, så kläder är inte jätteviktigt. Våtservetter hade vi stor nytta av, för det har de inte på bb. Första bajset sitter fast så hårt och är så kletigt, så vanliga tvättlappar med vatten räckte liksom inte. Mjukt toapapper använde jag inte. Det var onödigt.
Annars så var det toppen att ha med sig tofflor, för man vill inte gå i strumplästen på de smutsiga sjukhusgolven. Eget schampo och balsam var också bra, för på sjukhuset finns bara tvål. Babynestet hade nog varit ganska bra att ha med sig också. Likaså amningskudden. Det är två saker som vi använt otroligt mycket sen vi kom hem. Man klarar sig ju dock utan när det bara är något enstaka dygn.
Vattenflaskan var väldigt bra att ha med. Varje liten klunk man får i sig före och under förlossningen är så viktig. Samma sak sen efteråt när man ska amma och hålla på.
En värkapp är super att ladda ner innan och lära sig hur den funkar. Den använde vi hela tiden från att värkarna startade. En värmekudde är annars bra att ha när man har värkar. Den hjälpte mig supermycket. Jag hade inte köpt någon, men man kan göra en själv med en liten handduk som man blöter i vatten och vrider ur, värmer i mikron i cirka 2-3 minuter, tar en plastpåse och lägger den i och sen ett örngott runt omkring. Sen kan man värma om den flera gånger. Jag hade inte klarat en 1,5 dygn lång latensfas utan mina värmekuddar. På förlossningen har de såna, så man behöver inte ta med egen dit. Det var först på slutet av förlossningen som jag skippade dem, för då gjorde de ingen nytta längre.
Annars hade jag tyckt det vore skönt med en pilatesboll när jag var hemma och tog värkarna. På förlossningen har de gåbord som jag var sugen på att testa (skönare att ta värkarna upprätt), men aldrig hann prova på grund av det snabba förloppet.
Bästa tipset är ju dock att försöka sova så mycket det går innan. När vattnet gick på måndagskvällen så fick jag jättesvårt att sova för att jag blev så uppspelt. Det var synd, för sen blev det sömnlösa nätter ända fram till torsdagen och förlossningen. Äta riktig och energirik mat, dricka mycket och försöka vila. Det är verkligen så viktigt. Jag var så extremt uppgiven på torsdagsmorgonen innan hon kom ut, och trodde aldrig jag skulle fixa att föda utan sömn och mat i kroppen. Man fixar det ju ändå, men det är ju bättre att vara ordentligt uppladdad.
Martin hade tagit med sig lite för lite kläder. Han svettades under förlossningen (och svimningen, haha) och sen får man ju lite kräk på sig och så. Som mamma så har man ju sjukhusets nättrosor och bindor i början. Men egna myskläder är bra att ha med. Jag ville inte gärna ha sjukhuskläderna på mig.
Något jag verkligen tycker man ska be om hjälp med omgående är att se så att bebisen suger rätt. På förlossningen tittade de inte alls så noga på det, och hade vi inte gått till bb efteråt så hade ju ingen följt upp det sen. På bb fick jag superbra hjälp, men det får man vara noga med att be om. Det är superjobbigt om de suger fel från början, för man får sår på bröstvårtorna direkt. Och det gör ont utan sår i början, och ännu mer ont med sår såklart. Signe sög lite snett på ena bröstvårtan precis första dygnet, och det märks fortfarande, då den är lite sårig och gör sjukt ont precis när hon tar tag. Som tur var fick jag som sagt hjälp sen och de tittade så att hon fick rätt tag och bra vinkel. Fråga barnmorskorna och undersköterskorna om hjälp! De är så sjukt kunniga. På bb finns personal som jobbat med amning i hela sitt liv. De ser direkt när bebisen suger fel.
Sen får man ställa in sig på att amningen gör ont i början. Bebisen suger så otroligt hårt och bröstvårtan är ju inte van det. Det gör så ont att man helst vill gråta, men det är bara att härda ut och låta bebisen suga mer och mer. Nu är hon 9 dagar gammal, och det gör fortfarande ont när hon tar tag (ondare på den sidan där jag har lite sår), men det går lättare sen när hon sugit sig fast. Hade hon dock fortsatt suga fel, och jag inte bett om hjälp på bb, så hade det förmodligen varit värre.
Amningen är verkligen allt som upptar ens tid och energi i början. Vill man att den ska funka så måste man lägga ner sin själ i det. Det kan som sagt ta två månader att etablera en bra amning, och det är två månader som är väl investerade. Jag kämpar på och försöker att inte stressa eller lägga press i amningen. Det uppstår ofta mycket känslor omkring ämnet, och jag försöker ignorera det. Ska mjölkproduktionen komma igång ordentligt så måste bebisen suga, suga och suga. Trots att det gör superont och man inte får sova. Det är lätt att ge upp, men jag tror att den tid och energi man investerar i början betalar tillbaka sig sen.
Vi försöker fasa ut ersättningen nu och det har gått bra senaste dygnet. Vi tänker att vi ger extra ersättning på kvällen innan vi ska sova, så att hon håller sig mätt längre tid på natten. Men att vi bara ammar under dagarna. Vi testar så, och än så länge blir hon hyfsat nöjd bara på bröstmjölk. Vi får se på fredag hurpass bra det funkat, då vi ska väga henne igen.
Min mjölk har inte runnit till jättemycket. Brösten är lite spända, de droppar lite ibland, men inte mer än så. Jag hade förväntat mig två spända fotbollar. När Signe inte sugit på några timmar så spänner det ju mer i dem, men inte så farligt. Jag hoppas jag får mer mjölk desto mer hon suger. Det är otänkbart att jag skulle kunna pumpa ur eller så nu. Det räcker ju knappt till amningstillfällena för tillfället.
Fetvadd är bra att köpa hem från apoteket! Det kan man lägga i bhn så det blir varmt, för att motverka mjölkstockning. Purelan bröstvårtsalva är bra också på såriga bröstvårtor. Koksalt, kompresser och handsprit är också bra. Koksalt och kompresser till tvättande av navel, hudveck, osv. Sen har jag i efterhand köpt en värmekudde på apoteket, för det är sjukt skönt att ha på brösten när de spänner och dessutom hjälper värmen till att driva ut mjölken.
Annat tips: knip inte för mycket i början! Jag tog verkligen rådet om knipövningar på allvar och knep som en galning de första dagarna. Haha. Och det var ju dumt, för som med alla muskler man inte tränat innan, så får man ju träningsvärk! Jag har haft sjuk träningsvärk nu och har fått sakta ner med knipet. Så knip försiktigt i början! Hehe.
