Bvc

Det gick bra! Vi kom iväg i tid till BVC efter lite sista minuten-matning. Signe var nöjd när vi var där och hade gått upp jättefint i vikt! Väger nu 3740 gram, jämfört med 3480 för en vecka sedan. Det var en himla lättnad eftersom det betyder att amningen fungerar och att hon får i sig tillräckligt. 

Nästa besök blir om några veckor och då ska vi på rutinmässigt läkarbesök. Så skönt att se att hon växer som hon ska och är nöjd! Hela livet kretsar numer kring hennes behov och man spenderar nästan all vaken tid på att tänka på henne. Vi älskar henne så mycket! Det är inte klokt.

Lilla familjen

Igår slog det mig att jag inte tänkt på jobbet eller andra saker som tidigare upptog mitt liv en enda gång sedan Signe kom. Jag jobbade 100% förut och jag träffade ju ibland mina kollegor mer än Martin. Jag älskar mitt jobb, verkligen. Och jag har världens bästa kollegor. Kvinnokliniken har verkligen toppenpersonal. Det kan jag ju nu säga även från patientperspektiv. Både jag och Martin är så himla nöjda efter vår vistelse på förlossningen och bb. Är så stolt att få vara en del av den proffsiga arbetsgruppen! För proffs är verkligen vad vårdpersonal är. 

Hur som helst. Jag har släppt jobbet totalt. Kommer förmodligen komma tillbaka efter 1.5 års ledighet och vara helt  "ny". Många kollegor kommer ha bytts ut, nya rutiner, osv. Är orolig över allt som jag kommer få lära på nytt och repetera. Jag hade ju kommit in i jobbet så bra när jag gick på mammaledighet. Hatar att vara ny på saker, igen. Ja ja. Det är ett riktigt angenämt problem egentligen. Det är ju fint och lyxigt att ens ha ett jobb att gå tillbaka till. 

Jag hoppas kunna söka till barnmorskeutbildningen med start i augusti. Måste fixa en del papper och sånt, och man ska ju ha jobbat ett år för att få söka. Jag jobbade ju till november, men jag vet inte om de räknar att jag jobbat tills jag fick barn. I så fall blir det ganska exakt ett år. Jag började jobba 19 januari 2015, 21 januari 2016 kom Signe. Mycket god tajming. Från Landstinget får man dessutom 10% av ens lön när man är föräldraledig, förutsatt att man varit anställd i ett år. Så den här graviditeten var väldigt bra planerad i tid! Hehe.

Jag sitter just nu uppe och ammar lilla älsklingen. 4.5 timmar sov hon i sträck nu inatt, så det är ju ganska lyxigt egentligen. Nu på morgonen ska vi till bvc och jag vet inte hur vi ska komma iväg så tidigt. Hon äter nu, och kommer vara i sin godaste sömn när vi ska iväg och förmodligen vilja äta när vi är på bvc. Men man kan ju amma där. Det är förmodligen inte första gången de har en hungrig bebis på bvc! Jag får nöja mig med fyra timmars sömn inatt. Jag kan alltid sova en stund sen på dagen när Signe sover. Det är mitt bästa mammatips. Ta naps när bebisen sover! Och köp 10000 spyhanddukar och sprid ut överallt i hemmet. De behövs hela tiden och när som helst. Ändå är inte vår bebis alls särskilt spy-ig. Men det blir lite slem, spott och mjölk som spills här och var. Det ljuva bebislivet!

Igår var vi och iväg och skrev på papper för att intyga faderskapet och gemensam vårdnad. Det var mycket formellt och det skulle vara vittnen hit och dit. Vi har även skickat in papper till Skatteverket om hennes namn. Hon får Martins efternamn och heter Rut Signe Jung Ah. Rut från Martins släkt och Jung Ah som är mitt koreanska namn, som jag bär som andranamn. Det var en del tvivel om andranamnen, och jag tycker egentligen att det kanske inte blev en så bra kombination. Men struntsamma. Man använder ju aldrig alla sina namn, och vi ville ta namn som betyder något, och inte bara såna som vi tycker är fina. Rut tycker jag är supercoolt och Jung Ah vill jag ju gärna föra vidare. Signe har ju hälften koreanskt blod i sig, så det är klart hon ska ärva mitt koreanska namn. Andra namn som var uppe på förslag var Oline efter min mormor, Judith och Mathilde som var min farmors namn och andranamn. Men det får eventuella framtida döttrar heta i så fall. 

Förlossningen i bilder

Frukost och nyhetsmorgon på morgonen efter att vattnet gått. Hade sovit dåligt på grund av att jag var så sjukt uppspelt! Inga värkar än dock. 

Senare samma dag, den 19/1. Martin färdigställer sin hemtenta som vi tillsammans skrev under eftermiddagen och kvällen. Vi förstod att den behövdes göra färdig den dagen, eftersom det snart skulle bli förlossning! Sista timmarna skrev vi mellan värkarna som startat. 

Här är värkappen under natten till onsdag. Jag sov inte en blund på grund av värkar som kom med ungefär åtta minuters mellanrum och höll i sig i 1-2 minuter. Latensfasen hade börjat! Jag ringde förlossningen och vi var välkomna in när vi ville, men jag ville vänta så länge det gick. Tack vare värmekudde gick det bra tills det blev morgon. Martin stekte bacon till mig vid sex på morgonen, då jag var så hungrig. Haha. 

Vi åkte in vid 08:30 på onsdag. Jag fick vid 11 en morfinspruta för att kunna sova efter den vakna natten. Martin fick en fåtölj att sova i. Sov några få timmar, sen framåt kvällen blev det patienthotellet eftersom värkarna avtagit. 

Vårt rum på patienthotellet och en del av alla snacks Lina och Sofia kom med. Värkarna startade vid 20-tiden igen och vi gick till förlossningen vid 01 ungefär, då värkarna kom med 4-5 minuters mellanrum. På förlossningen konstaterade man att jag fortfarande var i latensfasen och jag fick ännu en morfinspruta för att kunna sova. Martin fick gå tillbaka till patienthotellet. Jag sov knappt under den natten heller. 

Här låg jag i sängen helt uppgiven efter ännu en sömnlös natt. Kunde aldrig tro att vi skulle ha vår bebis hos oss om bara några timmar. De satte på ctg:n och där kan man se på nedersta kurvan att värkarna kommer tätt och är starka. De undersökte mig och sen fick vi komma till ett förlossningsrum. Efter det gick det som sagt snabbt! 

13:17 kom hon ut! Älskade Signe. Två veckor gammal idag.

Matlagning med bebis

Babynestet använder vi jättemycket. Signe kan i och för sig sova vart som helst, men det är tryggt att ha henne i nestet. Då vet man att hon inte kan ramla ner från soffan eller bordet, eller vart hon nu ligger. Det är en varm tjej vi fått, för hon sparkar alltid av sig filten och vill helst ligga och sova i bara blöjan. När vi haft henne i vagnen så är hon jättevarm när vi plockar upp henne, så jag har börjat knäppa upp overallen så det blir luftigare.

Hon älskar vagnen! Kan sova jättelänge i den när vi är ute på promenad. Igår låg hon dock nöjt och tittade på oss under hela promenaden. Så go!

Dagarna består mest av amning just nu. En och annan promenad. Lite fix hemma med matlagning, tvätt, plocka ihop, osv. Försöka hinna äta och duscha mellan varven. Är Martin hemma är det inga problem, men är jag ensam så är det svårare. Hon vill gärna somna nära någon av oss nu, innan man kan lägga ner henne. Och det är ganska kort tid mellan hennes matstunder nu. Är så osäker på det här med mjölken och hoppas verkligen att hon får i sig tillräckligt. Får förhoppningsvis bekräftelse på det på bvc på fredag. Äter gör hon ju i alla fall. Ofta och framför allt länge. 

Vi brukar komma i säng vid elva-tolv på kvällen. Då har vi ammat en lång stund och bytt blöjan. Sen vaknar hon vid tre-fyra-tiden och jag tar med henne ut till soffan, för det är så obekvämt att sitta och amma i sängen. Där sitter vi i en timme, ibland mer. Byter blöjan. Hon brukar sen somna ganska snabbt. Vaknar sen igen på morgonen. Vid åtta-tiden kanske. Så ammar vi igen. Klockan blir framåt tio och antingen kliver jag upp, eller så slumrar jag i soffan tills det är dags för amning igen. Dagarna går så jäkla fort. Jag har liksom problem med att ta mig ut på en promenad medan solen är uppe. Allt måste anpassas efter att Signe nyss ätit och är nöjd. Vågar inte ge mig ut när det gått en stund efter att jag ammat henne. Än har det inte hänt att hon börjat skrika i vagnen. Vill gärna undvika det så länge det går också! Herregud, paniken! Vart ska man ta vägen om man är ute och går?! Jag kan ju inte sätta mig och amma utomhus nu på vintern. Hur gör folk? Gråter aldrig bebisar i vagnen, eller vadå?

Amma amma amma

Amningen alltså. Jag måste erkänna att jag inte älskar det. Inte än i alla fall. Vi har nu slutat med ersättningen och försöker med enbart bröstet. Jag tycker att mjölken runnit till mer och mer och kan exempelvis vakna på natten med hårda knöliga bröst som värker. Sen så börjar det droppa mjölk när hon inte ammat på ett tag. Tycker dock ändå det är så svårt att veta hur mycket hon får i sig. Är rädd att hon inte ska gå upp i vikt nu på enbart bröstmjölk. För på något sätt vågar jag inte lita på att det är tillräckligt, även om hon verkar mätt.

Hon äter ju oftare nu, och det känns som att jag inte gör annat än ammar. Hon äter, somnar till på min mage, vi byter blöjan, hon äter från andra bröstet, vi lägger ner henne, hon vill äta lite till, hon sover en stund och så är det dags igen. Igår var Martin borta hela dagen och jag var fast i soffan i 10 timmar och hann avverka en hel säsong Grey's anatomy, typ. Men man blir verkligen sjukt effektiv när hon väl sover! Tvättar, lagar mat, plockar ihop och håller på. 

Det är ju mysigt att amma, absolut. Men jag är inte frälst. Det är svårt att hitta en bra ställning trots amningskudden. Det gör fortfarande lite ont i bröstvårtorna och Signe gillar att ligga och tutta i upp till en timme ibland. Det skulle underlätta så mycket om Martin också kunde amma. När börjar vi med det?! Allt annat är ju så jämställt. 

Nu har lilla älsklingen somnat till på min mage. Hon är mycket mer närhetskrävande nu än första veckan. Hon sover fortfarande i sin egen säng i babynestet, och är en nöjd bebis. Men hon vill ofta somna i famnen innan man kan lägga ner henne själv. Det är ju lindrigt, det har jag förstått. Många bebisar vill ju tydligen ligga nära hela tiden. Hon älskar sin pappas famn och jag tror att hon blir lugnare där eftersom hon inte känner lukten av bröstet och mat. 

På torsdag ska vi till Socialnämnden och skriva på att Martin är hennes pappa. Fattar inte hur vi ska kunna passa tiden, men vi får göra så gott vi kan. Hehe. Jag som ha-tar att komma sent. 

Sovmorgon

Inatt låg jag på sidan i sängen och ammade. Jag var så trött så vi somnade sen i samma ställning. Signe vid min armhåla, tätt intill mig. Jag trodde aldrig jag skulle kunna sova med min bebis så. Jag rör mig vanligtvis jättemycket när jag sover, och har noll kontroll över mig själv. Men det är precis så som alla säger. Man sover fast på helspänn. Och man vaknar för minsta lilla ljud eller rörelse från sin bebis. Konstigt det där. Trodde inte riktigt på det innan. Men vi vaknade i precis samma position några timmar efter att vi somnat. 

Nu ligger hon här bredvid mig och sover på sin pappas sida. Hon är så liten i den stora sängen! Så gullig. Vill aldrig kliva upp ur sängen idag! 

Sugen på gymmet, redan.

Livmodern drar ihop sig mer och mer för varje dag, och nu är magen nästan i sin ursprungliga form. Lite degigare och svagare förstås. Jag har läst att man ska träna upp magen genom olika plank-övningar i början och undvika vanliga situps och liknande övningar som tränar de raka magmusklerna. De har ju som bekant delat sig under graviditeten. Jag använder Olga Rönnberg som referens. Tycker hon verkar kunnig! 

Jag provade att planka igår på yogamattan här hemma och styrkan i magen är verkligen inte som förr. Det var jobbigt att stå i 30 sekunder, och innan har ju 1 minut varit en ganska lätt match. Det finns en del att jobba på där med andra ord. Men jag är så jäkla peppad, så det känns som att jag kommer vara i bättre form än någonsin när jag börjar träna igen. Hela graviditets- och förlossningsgrejen har verkligen satt perspektiv på hur viktigt det är med en stark kropp som orkar med livet. Jag vill inte få ont i ryggen efter några år som småbarnsmamma, vill inte få nackbesvär när jag blir äldre, eller lida av benskörhet. Jag vill orka hela livet, och när man blir gravid och får barn så får det liksom en ny mening. Jag vill ju orka vara en aktiv mamma och person, för jag måste finnas där för mitt barn i många år till. Jag har inte råd att ha en kropp som strejkar och jag har inte råd att bli sjuk. Nu kan man såklart inte påverka sjukdom, men till viss del kan man. Jag kan inte säcka ihop, för jag måste ta hand om mitt barn. 

Det har verkligen satt perspektiv på saker och ting.

Jag har frusit mitt gymkort till 1 april. Det känns alldeles för länge just nu. Jag skulle kunna tänka mig att gå dit idag! Bara känna lite på det. Jag tränade ju som sagt till och med beräknat födelsedatum, så kroppen är ju inte direkt ovan. Jag förstår att man inte ska belasta bäckenet i onödan, med risk för framfall osv. Men det finns ju annat man kan göra än utfall och knäböj. Ja, jag vet inte. Jag får väl kanske lugna mig tills efter efterkontrollen. Mina hantlar och min matta får duga fint här hemma tills dess!