Lilla familjen

Igår slog det mig att jag inte tänkt på jobbet eller andra saker som tidigare upptog mitt liv en enda gång sedan Signe kom. Jag jobbade 100% förut och jag träffade ju ibland mina kollegor mer än Martin. Jag älskar mitt jobb, verkligen. Och jag har världens bästa kollegor. Kvinnokliniken har verkligen toppenpersonal. Det kan jag ju nu säga även från patientperspektiv. Både jag och Martin är så himla nöjda efter vår vistelse på förlossningen och bb. Är så stolt att få vara en del av den proffsiga arbetsgruppen! För proffs är verkligen vad vårdpersonal är. 

Hur som helst. Jag har släppt jobbet totalt. Kommer förmodligen komma tillbaka efter 1.5 års ledighet och vara helt  "ny". Många kollegor kommer ha bytts ut, nya rutiner, osv. Är orolig över allt som jag kommer få lära på nytt och repetera. Jag hade ju kommit in i jobbet så bra när jag gick på mammaledighet. Hatar att vara ny på saker, igen. Ja ja. Det är ett riktigt angenämt problem egentligen. Det är ju fint och lyxigt att ens ha ett jobb att gå tillbaka till. 

Jag hoppas kunna söka till barnmorskeutbildningen med start i augusti. Måste fixa en del papper och sånt, och man ska ju ha jobbat ett år för att få söka. Jag jobbade ju till november, men jag vet inte om de räknar att jag jobbat tills jag fick barn. I så fall blir det ganska exakt ett år. Jag började jobba 19 januari 2015, 21 januari 2016 kom Signe. Mycket god tajming. Från Landstinget får man dessutom 10% av ens lön när man är föräldraledig, förutsatt att man varit anställd i ett år. Så den här graviditeten var väldigt bra planerad i tid! Hehe.

Jag sitter just nu uppe och ammar lilla älsklingen. 4.5 timmar sov hon i sträck nu inatt, så det är ju ganska lyxigt egentligen. Nu på morgonen ska vi till bvc och jag vet inte hur vi ska komma iväg så tidigt. Hon äter nu, och kommer vara i sin godaste sömn när vi ska iväg och förmodligen vilja äta när vi är på bvc. Men man kan ju amma där. Det är förmodligen inte första gången de har en hungrig bebis på bvc! Jag får nöja mig med fyra timmars sömn inatt. Jag kan alltid sova en stund sen på dagen när Signe sover. Det är mitt bästa mammatips. Ta naps när bebisen sover! Och köp 10000 spyhanddukar och sprid ut överallt i hemmet. De behövs hela tiden och när som helst. Ändå är inte vår bebis alls särskilt spy-ig. Men det blir lite slem, spott och mjölk som spills här och var. Det ljuva bebislivet!

Igår var vi och iväg och skrev på papper för att intyga faderskapet och gemensam vårdnad. Det var mycket formellt och det skulle vara vittnen hit och dit. Vi har även skickat in papper till Skatteverket om hennes namn. Hon får Martins efternamn och heter Rut Signe Jung Ah. Rut från Martins släkt och Jung Ah som är mitt koreanska namn, som jag bär som andranamn. Det var en del tvivel om andranamnen, och jag tycker egentligen att det kanske inte blev en så bra kombination. Men struntsamma. Man använder ju aldrig alla sina namn, och vi ville ta namn som betyder något, och inte bara såna som vi tycker är fina. Rut tycker jag är supercoolt och Jung Ah vill jag ju gärna föra vidare. Signe har ju hälften koreanskt blod i sig, så det är klart hon ska ärva mitt koreanska namn. Andra namn som var uppe på förslag var Oline efter min mormor, Judith och Mathilde som var min farmors namn och andranamn. Men det får eventuella framtida döttrar heta i så fall.