Glad och nöjd ändå

Vi äger ingen våg här hemma, så jag väger mig bara när jag är hemma hos mamma och pappa. Jag stod still i vikt väldigt länge, tappade till och med något kilo när jag var som mest illamående. Men nu pekar vågen stadigt uppåt. Jag har fått matlusten tillbaka och enda sättet att hålla borta det illamående jag fortfarande känner ibland är att äta. 

Så nu oroar jag mig lite för att jag ska gå upp för mycket. Och att bebisen ska bli för stor. Man "rekommenderar" ju 12-15 kilo, och det känns som att jag med mitt matintag kan gå upp betydligt mer än så. Jag har aldrig brytt mig om vad jag stoppar i mig och har alltid ätit precis vad jag är sugen på. Så att "begränsa" mig och tänka i nya banor är så jäkla svårt för mig. Jag bryr mig såklart inte om att gå upp i vikt, jag är ju gravid! Men jag vill inte att det ska bli för mycket. Risken för komplikationer ökar ju då. Helt plötsligt har jag någon mer att tänka på än mig själv. Bebisen vill ha hälsosam mat.

Ja, jag kan inte påstå att jag äter särskilt hälsosamt trots att jag nu försöker göra medvetna val. Men jag äter i alla fall ungefär så som jag brukar. Utesluter ingenting, men totalfrossar inte heller. Jag njuter verkligen av att ha aptit och att kunna äta en stor middag utan att kräkas. Det är underbart! Jag kan få alla möjliga krämpor, bara jag slipper få tillbaka det där värsta illamåendet. 

Mår väldigt bra i min graviditet nu. Jag orkar träna (gör i alla fall minst 2 pass i veckan), jag kan äta som jag vill och jag känner att jag har mer energi på jobbet och hemma. Jag trivs i min kropp, trots att jag vissa stunder kan känna mig jätteklumpig och allt annat än sensuell och slank. Folk älskar ju att kommentera ens kropp när man är gravid. Hur stor/liten man är, hur mycket man kan tänkas ha gått upp i vikt, osv. Folk vill känna på magen och fråga alla möjliga intima frågor. Och ska jag vara ärlig så gör det mig inte ett dugg. Jag älskar ju att prata om min graviditet. Kan typ inte fatta hur man kan prata om andra saker. Jag bär ju en ny människa i min mage! Kan något någonsin toppa det? 

Folk får klämma på min mage hur mycket de vill. Och kommentera dess storlek hit och dit. Jag är alldeles för nöjd och glad för att nånsin ta illa upp över något sånt. Det är klart att alla ska få ta del av det fantastiska som händer med mig!