21

Det är mindre rörelse på vår lilla tjej i magen nu. Under julveckan var hon väldigt livlig och höll på mest hela dagarna. Nu är det lugnare och jag vet inte om det är för att jag varit igång mycket senaste dagarna eller om hon bara har en mer stillsam period. Hur som helst så oroar det alltid. Man vill ju helst känna henne hela tiden. Det är i alla fall tryggt att vara hemma i Karlstad nu när det är såhär nära förlossningen. Skulle något hända så är det ju bara att ringa och åka in.

Jag tänkte promenera till gymmet idag, men jag har så grymt halkiga skor, så jag vågade inte. Känner mig som en tant nu som är livrädd för att ramla. Måste köpa nya kängor idag så att jag klarar vintern helskinnad. Har ramlat och varit nära att ramla hur många gånger som helst med mina nuvarande vinterskor. Och det känns inte riktigt hållbart som höggravid. Vore ju jäkligt jobbigt att hålla på att ramla nu. Hehe. Jag tog mig dock tillslut till gymmet med bussen. Där pratade jag med en urgullig äldre dam som tyckte att jag var så flitig med min stora mage! Då blev jag så himla glad. Lika lätt som jag har till tårar, har jag också till glädje. Det är fint.

På torsdag ska vi fira nyår i stillhet. Martin utbrast förra veckan "vi kan ju åka någonstans över nyår!", och jag tyckte väl det lät som en mysig idé innan vi kom på att jag faktiskt kan föda när som helst. Ibland glömmer man bort den lilla detaljen. Tror att allt är som vanligt. Jag tittade mig själv i spegeln på gymmet idag och tänkte "herregud, det finns en bebis i min mage och jag är en mamma". Det är så himla märkligt.

Enligt gravidappen är det 21 dagar kvar nu. Helt otroligt.