Ett glas rött

Bild från alla hjärtans dag i år! Saknar rött vin till maten... 

Jag har varit gravid i princip hela året. Jag kommer knappt ihåg det här året innan dess. I början av maj fick vi veta och därifrån delas liksom vårt liv upp i före och efter. Före bebisen och efter bebisen. För även om hon inte kommit än, så har vi levt med vetskapen om att hon ska komma.

Veckan innan vi fick reda på vad som väntade så drack jag mer alkohol än nånsin innan. Inte så att jag höll på att utveckla några dåliga alkoholvanor, men vi råkade vara ute på restaurang, ha middag med vänner, äta goda middagar hemma, osv. Så det blev mer rödvin på en vecka än nånsin förut. Jag hade dessutom precis lärt mig att verkligen tycka om rött vin. Och det där har jag haft lite ångest för i efterhand. För jag vet ju hur känslig den där första foster-perioden är. Allt anläggs ju under de 12 första veckorna, och inte minst under de tidigaste veckorna när allt ska dela sig rätt och hit och dit. 

Alkoholister och missbrukare föder ju också ofta friska barn, men ja. Nojjig blir man ju ändå. Som tur är blev det inget tidigt missfall eller så. 

Nu har jag såklart avstått från alkohol och annat man ska hålla sig ifrån när man är gravid. Och först nu kan jag ibland sakna ett glas rött till en köttbit, eller ost och typ parmaskinka. Man klarar sig ju såklart utan och jag har inte haft en tanke på alkohol, ostar, osv förrän nu. SÅ stor del av ens liv är det ju liksom inte. Men nu kan jag känna att det ska bli gott att sippa lite på ett vinglas i vår när hon kommit! Tycker det finns något så mystiskt och härligt med att öppna en flaska tillsammans med Martin och skåla i första glaset. Då känner jag mig så jäkla vuxen. När man liksom kan säga till kollegorna på jobbet hur gott det var med ett glas rött och mörk choklad i helgen. Haha.