onsdag 24 februari 2016

Perfekta livet



Signe har börjat använda mer kläder nu. Det är så roligt att klä henne i alla hennes söta små plagg, så vi passar på att använda allt medan det passar. Jag kan längta tills att hon kan ha storlek 62 och uppåt, för hon har så mycket fint i de storlekarna! Idag blev det blommig body från Lindex och byxor och tossor från Newbie. 

Idag har jag och Signe gått en promenad med en mamma som jag träffade precis innan jag födde barn. Hennes son föddes på precis samma dag som Signe, fast några timmar senare. Helt otroligt att vi lyckades pricka samma dag! Så himla kul att ha någon att ventilera massor av mamma-saker med och som är i exakt samma sits.

Vi pratade om det "perfekta livet" som man hela tiden bombas med att se på sociala medier, och som man tror man ser när man är på stan och så. Man möter ett par på gatan med en barnvagn och de ser så lyckliga ut och man tror de lever det perfekta livet. Och det är ju vad man oftast visar varandra på Instagram, osv. Vad som pågår under ytan får man dock sällan veta, och det är klart att ingen lever det perfekta livet. Jag tycker att det är så viktigt att visa varandra och påminna varandra om att det är så. Bakom varje "perfekt" fasad gömmer sig alltid ömma punkter, bråk, svek och annat man inte gärna visar upp.

Jag är en jättelycklig nybliven mamma med en frisk bebis och en lycklig stabil relation. Förlossningen gick bra, min graviditet var bekymmerfri och jag är återställd efteråt. Men det är klart att det inte är hela sanningen. Graviditeten var såklart inte bara en dans på rosor och ni ska veta att det uppstått konflikter mellan mig och Martin om allt mellan himmel och jord. Vi fick oss ordentliga törnar och det var stundtals ganska krisartat. Efter förlossningen upptäckte jag bristningar i huden jag inte sett med den stora magen. Och stor del av tiden jag krystade låg jag och funderade på om jag bajsat på mig ännu eller inte. Haha. 

Vi är lyckliga tillsammans jag och Martin, men allt är inte självklart och rosaskimrande hela tiden oavsett vad man visar upp utåt. Tycker det är viktigt att visa det också. Så slipper vi alla gå omkring och känna oss ensamma i vår olycka. Man går på stan och möter det där "perfekta" paret med barnvagn, och då ska man veta att det gömmer sig precis lika mycket skit bakom deras fasad som bakom ens egna. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar