De här hjälmmössorna som min mamma stickat är så himla söta! Hon har äntligen växt i dem någorlunda nu. Kan stå och stirra på henne när hon ligger sådär i evigheter.
Igår somnade hon mirakulöst nog en stund på kvällen. Hon brukar vara vaken hela eftermiddagarna och kvällarna och äta eller bara ligga och tutta. Så det var ju jätteskönt att hon somnade i några timmar, men vad gör man då? Jo, då kan man ju inte alls slappna av, utan springer in i sovrummet var tionde minut för att kolla att hon andas eller bara få snosa lite på henne. Jag saknar henne så fort hon inte är inom räckhåll. Det känns otänkbart att vi någonsin ska kunna ha barnvakt eller så. Hur ska man kunna slappna av på en restaurang om hon inte är med?!
Antar att det där släpper med tiden. Men just nu är jag precis lika beroende av henne som hon är av mig.
Inatt var hon vaken en timme mitt i natten och var jätteglad. Låg och sprattlade med armar och ben och tittade storögt på saker runt omkring. Både jag och Martin var vakna och glodde på henne. Det är som Martin sa inatt, att man är HUR trött som helst men direkt man ser henne så blir man pigg. Hon låg och log mot mig och stirrade rakt in i mina ögon. Hur kan man inte smälta då?
Idag är jag desto tröttare. Sover ju ganska okej på nätterna men jag sover så "lätt" eftersom vi samsover, och då känner jag mig inte utvilad. Har dessutom svårt att somna om på morgnarna, så jag går upp ganska tidigt. Det är också enda chansen jag har att kunna äta frukost och göra mig iordning. Sen blir det amningsrace och packa ner Signe i vagnen om man ska kunna uträtta något på en dag.
Har lite fredagskänsla idag! Solen skiner och vi ska äta något gott ikväll. Förhoppnigsvis kanske Signe kan sova en liten stund ikväll också, så vi kan äta i lugn och ro och krypa upp i soffan tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar