Igår kände jag mig som en supermorsa. Martin jobbade och jag skulle baka en kaka till gäster vi skulle ha senare på dagen. Och samtidigt göra mig i ordning, äta frukost, klä på Signe, plocka ihop hemma och göra fint och så det vanliga med amning och blöjbyten. Jag började nog vid tio och var klar lagom till klockan två när första gästen kom. Saker som vanligtvis tar mig en timme tog fyra timmar med en liten bebis. Tåls att tillägga att jag är extremt snabb också. Jag satte Signe i babysittern och slängde ihop en kaka på en kvart med disk och allt. Det var ungefär så länge hon var nöjd också. Sen vaggade jag vagnen fram och tillbaka och försökte få henne att somna samtidigt som jag åt gårdagens rester. Hade henne på skötbordet, gungade på hennes mobil ovanför och gjorde mig i ordning samtidigt. Ammade och bäddade sängen samtidigt.
Det är otroligt vad man lär sig att multitaska och göra saker med fötterna. Med en bebis får man oftast göra om allt hela tiden också. Man klär sig, och blir sen spydd på. Man byter en blöja, och hon bajsar direkt igen. Man ammar och hon vill äta om tio minuter igen. Det krävs otroligt mycket mer tid till allt än vad man tror.
Jag är så tacksam över att ha Martin hemma så mycket som jag har. Han är på universitetet ungefär tre dagar i veckan, och då oftast inte heldagar. Sen jobbar han vissa dagar och oftast helger, men då är det oftast ganska korta pass. I början tänkte jag att han inte kan göra så mycket egentligen eftersom hon hela tiden vill ligga och tutta. Men bara att han kan byta en blöja kan vara guld värt ibland, så att jag hinner gå på toa. Och att jag kan lämna över henne till honom och veta att hon är 100% trygg där och jag kan gå in i duschen. Och så alla hushållssysslor såklart. Bara att någon lagar mat, plockar in disken, osv. Det är så himla värdefullt. Är så glad över att Martin är så närvarande och gör det han kan. All eloge till mammor som är ensamma och gör allt själv!
Idag har jag siktet inställt på ett tabatapass klockan 12. Två timmar dit. Hög tid att stiga upp ur sängen om vi ska hinna dit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar