Betongbarn

Vi har haft fasterbesök i helgen och Signe ligger nu utslagen i min famn. Våra dagar blir så inrutade på vardagarna när vi är ensamma, så det är skönt att bryta det lite på helgerna. Man tror det ska bli kaos när man inte gör som man brukar, men Signe hänger på och är för det mesta nöjd och glad. Jag antar att det bara är att våga göra saker. Ta sig ut på café, gå ut på promenad på kvällen trots att man annars alltid går på förmiddagen, hälsa på hos vänner, osv. Som förstagångsförälder är man nog ganska passiv. Men vad är egentligen det värsta som kan hända? Skriker hon så har jag ju alltid brösten med mig som kan trösta. 

Idag hann jag med gymmet igen. Börjar bli lite trist med alla promenader, för det blir samma rutter hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag gått runt Norrstrand och över bron vid Gubbholmen. Jag är SÅ trött på det nu. Känner typ att vi måste flytta härifrån så att jag får nya promenadvägar att utforska. Haha. Nejdå. Jag längtar härifrån av fler anledningar. Jag vill att Signe ska få ett eget rum. Ingen brådska med det, men jag vill ändå ställa av hennes saker i hennes egna rum. Jag längtar också ut från stan. Vi bor så himla centralt nu, så att Sundsta och Norrstrand känns som landet typ. Vill ha gräsmatta och utsikt över något annat än massor av folk och trafik. 

Vill dock inte flytta ifrån nybygget vi bor i. Man blir så bortskämd med att allt är så nytt och fräscht, att minsta nedgradering känns väldigt jobbig. Vi får se hur det blir. Jag har i alla fall börjat utforska möjligheterna. Jag skulle kunna tänka mig en flytt nu direkt och helst innan sommaren. Sommar med en bebis mitt i stan känns inte jättelockande. Förra sommaren var jag gravid och illamående och brydde mig föga. Nu kommer vi ha en underbar halvårsbebis man bara vill ligga på en filt i gräset med. Kommer bli underbart! När vi väl tagit oss till en gräsmatta och bort från betongen...

I veckan har vi väldigt få planer. Vi har haft mycket besök i veckan som gått och det älskar vi! Till helgen kommer dock Martins morföräldrar och ska träffa Signe för första gången. Och så är det barnmässan i Karlstad! Ville så gärna gå förra året, men det kändes ju lite knäppt när man inte hade barn eller ens var gravid. Helt sjukt att man ett år senare har en bebis. Livet alltså. Så ombytligt.