Kent släpper sista albumet i maj och gör sista turnén i höst! Bandet vi älskat sen vi var 12 år. Känns kanske inte så hjärtskärande som det hade gjort när man var en vilsen tonåring, men oj så trist. Hela mitt tonårsliv och lite till har Kent varit med. Snart 12 år av kärleksbekymmer och trubbel av olika slag. Så många låtar som jag förknippar med olika perioder i mitt liv. "Det kanske kommer en förändring" som jag lyssnade på en hel sommar efter att ha blivit dumpad av första kärleken. "Ansgar och Evelyn" som jag alltid lyssnat på med lite vemod i kroppen. "Utan dina andetag" som var bland de första låtarna jag föll för (jag är förmodligen inte ensam om det) och som det bara skriker tonår över.
Nu är jag vuxen. Har en bebis och en relation som inte är stormig eller dramatisk någonstans. Kent är fortfarande med, men inte för att lindra hjärtesorg, utan för att de är så himla himla bra. Deras senaste album Tigerdrottningen fick jag på LP av Martin i födelsedagspresent när vi nyligen träffats. Nu lyssnar vi på den ibland med vår dotter.
Så även i mitt vuxna liv hänger Kent med. Nu ska de släppa sista albumet och göra sista turnén. Det är lite trist, men å andra sidan försvinner magin om de fortsätter i all oändlighet. Tror att tonårstårar kommer rulla när vi ser dem för sista gången. Det är ju något med Kent som får en att känna sig som en olyckligt kär tonåring.
Nu ska jag gå på kentkonsert som mamma. Haha. Känns sjukt! Då kan man ju inte måla stjärna under ögat och gråta när de går av scenen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar