Moderskänslor

Signe panikskrek i typ tjugo minuter i sträck igår. Det har vi aldrig varit med om och det var så himla jobbigt. Hur tacklar man egentligen kolik när de skriker sådär i flera timmar i sträck? Igår var hon otröstlig och inte ens bröstet dög. Vi gick runt och vaggade, sjöng, masserade magen, men ingenting funkade. Tillslut så bara slutade hon, tog bröstet och somnade. Så konstigt. Det var tjugo minuter och jag kände paniken hos mig själv. Tänk att ha det så varje dag i flera timmar! Hur klarar man det? Jag hoppas innerligt att vi inte behöver vara med om det.

Jag vet inte om hon var trött eller vad det var. Det var ganska sent på kvällen och hon brukar bli lite övertrött och ledsen på kvällarna. Får försöka gå och lägga mig tidigare med henne ikväll.

Igår kände jag verkligen hur tårarna brann bakom ögonlocken. Jag har knappt gråtit sen Signe kom, och inte alls varit sådär hormonell och känslig som alla säger att man är som nyförlöst. Jag känner mig precis som vanligt. Igår blev det dock jobbigt. Att se henne så otröstlig var hemskt. Även om jag inte är extra känslig, så har man så mycket moderskänslor i sig. Man vill skydda henne mot precis allt. Precis efter förlossningen kände jag att jag bara ville låsa in mig på ett rum och vara ensam med henne. Bara få ha det tyst och lugnt så att jag kunde höra hennes andetag. Fick ångest när det blev för mycket besök, för då kändes det som att hon försvann bort från mig litegrann. Ville bara ha henne nära hela tiden. Och sådär är det fortfarande, men inte sådär intensivt som i början. Det blir väl någon slags separationsångest också, eftersom det bara varit vi två i nio månader innan.

Känns så viktigt att få ha amningstillfällena för mig själv med henne. Det kan ingen annan ersätta, vilket är jobbigt på ett sätt men också en trygghet. Det är så mysigt att ha henne så nära mig. Speciellt på morgnarna när vi ligger i sängen och bara myser. Det känns som att vi kommer så nära varandra. Lika beroende som hon är av mig är jag av henne. Hon är som en extra livsnödvändig kroppsdel. Är jag ifrån henne känns det halvt och obalanserat.

Jag fattar inte hur man någonsin ska kunna lämna bort henne på förskolan. Mitt barn! Ska någon annan ta hand om mitt barn?! Undrar om det är för sent att sadla om till dagmamma nu...