Vi trivs så bra hemma i vår lägenhet. Har ju börjat tänka på att eventuellt flytta inom en snar framtid för att bo större, men ju mer jag tänker på det, desto mindre vill jag det egentligen. Visst, jag längtar efter gräs under fötterna och att ha närmare till naturen. Men det är också otroligt smidigt att bo så centralt. Allt är alltid nära och vill vi ut till en gräsmatta så får vi gå en kort promenad eller ta bilen någonstans. Lika väl måste man ju ta bilen/gå till stan om man inte bor som vi gör. Och på vintern är det ju sjukt smidigt att bo såhär. Och vinter är det ju 2/3 av året, känns det som i alla fall.
Signe kommer inte behöva ett eget rum på länge, och vi har ändå ganska bra förvaringsmöjligheter till alla hennes saker som hon kommer samla på sig. Vi får ju plats när det gäller antal kvadratmeter, men skulle främst behövt ett till rum. Ser dock inga problem i att ha henne i vårt sovrum i några år, bara hon sover i egen säng.
Vi får se hur det känns i sommar. Det finns ju risk att vi längtar ut alldeles för mycket då. Men just nu trivs vi väldigt bra och jag känner mig verkligen hemma i den här lägenheten. Dessutom blir man sjukt bortskämd med att bo i nybyggt, så det blir svårt att "nöja" sig med något mindre nytt sen. Plus att en flytt aldrig är särskilt lockande. Det är ju verkligen det värsta som finns.
Kanske flyttar vi om några år istället? När Martin pluggat färdigt och jag har läst min barnmorskeutbildning. Då kan vi köpa något stort och fint lagom tills det är dags för syskon till Signe.
Eller så blir det inte alls så och vi bor i Kil med tre barn om några år. Hehe. Det blir aldrig som man tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar