Magen sedan vecka 14!

Vecka 14

Vecka 15

Vecka 17

Vecka 18

Vecka 19

Vecka 22

Vecka 24

Vecka 26

Vecka 28

Vecka 30

Vecka 31

Vecka 33

Jag hade en väldig växtperiod mellan vecka 20-25. Jag gick upp i princip alla kilon jag lagt på mig totalt, under de fem veckorna. Jag vet inte riktigt vad som hände men illamåendet släppte äntligen helt och hållet, jag åt mer och hela tiden och jag hade inte kommit igång med någon träning. Efter de veckorna hittade jag dock en balans och kom äntligen iväg till gymmet efter månader av stillaliggande i soffan på grund av illamående. Jag började må bra och har mått alldeles förträffligt ända sen dess. Och nu är det mest magen som växer, och inte allt annat på min kropp. Hehe. Märker ju att jag blivit bredare över höfter och rumpa, att låren blivit större, osv. Men så är det ju. Ett barn ska bäras!

Bebisen väger runt två kilo nu och har inte långt kvar till sin födelselängd. Hon lägger på sig mycket vikt nu varje vecka, och ska ju öka ungefär ett kilo till innan hon kommer. Hon har förmodligen vänt sig ner med huvudet nu, för jag känner rörelserna på samma ställen hela tiden. Å andra sidan kan det ju vara tvärtom, att hon ligger med rumpan nedåt. Det där är svårt att känna! Men förhoppningsvis kan barnmorskan avgöra det. Skulle helst slippa vändningsförsök och kejsarsnitt. 

Annars känns vecka 33 ganska oförändrad jämfört med tidigare veckor. Är lite tyngre, lite osmidigare, osv. Men mår fortfarande väldigt bra. Orkar träna, är inte så fasligt trött, sover bra på nätterna. Är det såhär härligt att vara gravid resterande tid, och om förlossningen går bra så kommer jag väl snart vilja bli gravid igen! Behöver nog påminna mig lite om hur jobbigt det var de första 20 veckorna... Och ett syskon skulle jag egentligen, om huvudet får styra, inte vilja ha förrän om 3-4 år. Martin behöver få plugga klart, jag vill gärna hinna plugga till barnmorska först och vår  lilla tjej får gärna bli en ganska stor flicka innan hon får ett syskon. Vi behöver flytta inför nästa barn, och det skulle liksom inte riktigt passa med två så tätt. Mellan min bror och mig är det nästan fyra år och det tycker jag varit perfekt. Men å andra sidan vet jag inget annat. Vi är ju unga både jag och Martin, så vi har ingen brådska. Vi har förhoppningsvis minst 15 fertila år kvar. Då kan det bli många barn!