Tung

Det är ingen liten kula att bära omkring på längre, och jag känner av det mer nu. När jag ätit vill jag helst ligga ner efteråt för att vila mig. Det är en ansträngning, för att det blir så trångt därinne med både en fylld magsäck och en bebis. Det blir tyngre att andas, tyngre att röra sig, osv. Jag är väldigt dålig på att begränsa mina portioner också, så jag blir oftast proppmätt och måste lägga mig ner. Hehe. Idag satte jag mig i bilen direkt efter att ha ätit pannkakor och kände mig sprickfärdig. När jag sitter ner trycks liksom allt ihop och det blir svårt att få in ordentligt med luft i lungorna. Plus att magen känns helt enorm!

Det är svårare att ta på sig strumpbyxorna, svårare att hämta något på golvet, böja sig fram, osv. Jag slår i magen i skåpdörrar och kanter, för att jag är så ovan vid att den putar ut så mycket. När jag ligger ner i soffan så knölar hon runt därinne och rör sig ofta så att det blir som ett slag mot min urinblåsa, och jag blir helt akut kissnödig. En vacker dag kissar jag nog ner mig. Haha.

Sparkarna är mer som långa knuffar nu, eftersom det är så trångt åt henne därinne. Hon har ofta hicka, eftersom hon sväljer mycket fostervatten. Men mest sover hon nog nu. Jag känner henne mest på kvällarna. 

Magen börjar puta ut lite i sidorna också, vilket ju brukar vara typiskt för tjejmagar. Vi fantiserar mer och mer kring hur det skulle vara om det tittar ut en pojke. Det skulle vara så chockerande för vi har verkligen ställt in oss på en tjej! Men det skulle såklart vara fantastiskt med en pojke också, om än förvånande. Det får vara vad det vill, bara hen kommer till oss någon gång.

Idag var vi på gymmet och körde igenom ryggen. Alltså jag och bebisen. Jag säger "vi" nu för tiden. Hehe. 

Det känns fortfarande superhärligt att träna och det är verkligen min bästa stund. Känner mig stark, frisk och sund. Och inte så jäkla osmidig som jag gör i vanliga fall. Jag försöker köra igenom ryggen en gång i veckan, eftersom den tar mest stryk under graviditeten. Man behöver en stark rygg för att orka, och än så länge har jag inte känt någon ryggsmärta alls, så det verkar ha fungerat.

Jag njuter verkligen av att vara ledig nu. Jag har det hur härligt som helst! Inga måsten, bara göra som jag vill. Min sista barnfria tid i livet!