Jag ser knappt rund ut på bild rakt framifrån! Och det tyder ju på en pojkmage egentligen, om man är skrockfull. Nu är jag ju varken skrockfull eller särskilt övertygad om att det blir en pojke, men blir det det så blir vi såklart lika glada, om än överraskade! Vi har inget riktigt bestämt pojknamn heller, för det är ju så himla svårt.
Idag börjar jobbnedräkningen på riktigt. Sex pass kvar. Och gud vad det är svårt med motivationen när man vet att man snart ska sluta. Det känns tyngre än någonsin att gå till jobbet nu. Sex pass känns som en evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar