Jag är både döpt och konfirmerad och har väl aldrig riktigt reflekterat över det innan jag träffade Martin. Livet har ju bra fortgått och jag har aldrig tänkt efter vad det egentligen betyder att vara med i Svenska kyrkan.
Men att vara medlem i Svenska kyrkan betyder ju att man har en kristen tro. Att man tror på Gud, Jesus och hela faderullan. Gör vi moderna människor det längre? Jag gör i alla fall inte det. Och därför gick jag naturligtvis ur Svenska kyrkan för snart ett år sen. Det var påtryckningar och ifrågasättningar från Martin som gjorde att det blev så. Martin är super-ateist, som jag kallar det. Hehe. Och är uppväxt i ett sånt hem. Och egentligen; är vi inte alla uppväxta i ateist-hem? Jag känner ingen som brukade gå till kyrkan på söndagar eller be bordsbön vid middagar.
Tycker faktiskt att det är rent utav jättedumt att fortfarande vara medlem i kyrkan och inte reflektera över vad det innebär. Jag var ju likadan, så jag dömer givetvis ingen. Men jag köper inte riktigt "det har ju alltid varit så" och "jag vill bli begravd" osv. Begravd blir man ändå, för begravningsavgift betalar man trots att man går ur kyrkan. Och det där argumentet att det alltid varit så? Alltså VARFÖR skulle man vilja vara del av något man inte tror på eller har förtroende för? Är det någon som går till kyrkan i svåra perioder i sitt liv längre? Är det någon som ber? Predikar bibeln? Allt är bara så uråldrigt. Och kan man inte stå för allt dravel som bibeln säger, varför då vara med i det samfund som representerar bibeln?
Tror man inte på Gud, men ändå är med i Svenska kyrkan, då kan man ju lika gärna kalla sig muslim, hindu eller vad som helst. För man behöver ändå inte tro på det man representerar. Eller?
Vi ska givetvis inte döpa vårt barn. Hon får välja själv när hon blir äldre, om hon nu mot förmodan skulle känna att den kristna tron tilltalar henne. Då döper vi henne såklart då. Men en liten bebis kan inte ta ställning till om hon tror på Gud eller inte. Jag tycker att en liten bebis har rätt att växa upp så fri som möjligt och få välja sin väg själv i så stor utsträckning som möjligt. Och när vi föräldrar inte tror på Gud, då ska hon såklart inte dras med in i Svenska kyrkan.
Tycker det är extremt provocerande och fel att döpa sitt barn bara för att man alltid gjort så och för att det är traditionellt. Man kan ha en minst lika fin ceremoni utan kristen inblandning. Vi kommer välja en så kallad namngivning, där vi firar hennes ankomst och berättar vilka namn hon ska få. En liten fest för att hon kommit till världen.
Vissa föräldrar tror ju till och med att döpa betyder att man ger barnet sina namn. Men i själva verket puttar man in dem i Svenska kyrkan och till en tro som
man förmodligen själv inte kan stå för.
Bara dumt. Tycker man bör tänka såhär: tror jag på Gud? Är svaret nej så ska man givetvis gå ur Svenska kyrkan. Lätt som en plätt! Och man sparar pengar genom att slippa betala skatt till dårhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar