Älsklingar

Nu lever vi verkligen i den berömda bebisbubblan. Vi går bara omkring här hemma och myser. Signe äter (amningen har kommit igång bättre men har fortfarande inte tillräckligt med mjölk), sover, gosar lite och håller oss vakna med sin skönhet. Vi är helt förtrollade. 

Känslomässigt har jag inte varit särskilt annorlunda efter förlossningen. Någon baby blues efter tre dygn fick jag aldrig uppleva. Jag känner mig harmonisk (än så länge). Men ibland skenar faktiskt tankarna iväg lite. På att hon skulle bli sjuk eller om det skulle hända något. Och då blir jag så sjukligt ångestfylld, så jag försöker komma på bättre tankar direkt. Att något hemskt skulle hända Signe är ju det mest hjärtskärande vi kan tänka oss. Samtidigt är vi så tacksamma för att allt gått så bra hittills och man blir verkligen ödmjuk mot livet och hur väl det behandlat oss nu. Tänker på föräldrar med sjuka barn och känner sån stor respekt för dem. Kan inte tänka mig hur det skulle vara. Vilka hjältar!

Natten har varit otroligt bra! Signe har vaknat en gång för att äta och få ny blöja. Sen har vi sovit allihop. Jag och Martin försöker hjälpas åt och när hon vaknar ligger hon först hos mig vid bröstet och äter. Nu äter hon ganska lång tid i sträck och suger i ungefär 40 minuter. Så hon får ju definitivt i sig mer mat från mig nu. Vi använder amningskudden och den är toppen! Så väl värd investering. Jag får liksom inte till en bra ställning utan den och det är perfekt att man får armarna fria. Det avlastar ju verkligen ens rygg och nacke. 

När hon släppt taget om bröstet så försöker jag alltid en stund att få henne att ta omtag eller byta sida. Men hon blir missnöjd direkt och är fortfarande hungrig. Då matar vi henne med lite ersättning och då kan ju Martin också mata, vilket är skönt. Vi har matat i kopp fram till nu, men nu behöver hon större mängder så vi ska nog gå över på flaska. Har köpt flaskor med så kallad dinapp, så att det ska likna bröstet så mycket som möjligt när man fortfarande vill amma samtidigt. Jag hoppas fortfarande att jag ska få mer mjölk, men just nu känns det långt ifrån att jag ska kunna mätta henne bara med bröstmjölk. Hon är en hungrig tjej! Jag är i alla fall glad över all den bröstmjölk hon får i sig och försöker inte lägga så stor vikt vid att amningen inte är hundra procent. Vill inte bli stressad över det, för då blir det garanterat värre.

När hon ätit färdigt är hon supernöjd och sover sen gott i sitt babynest. Så nätterna just nu funkar jättebra. Jag sover 6-7 timmar och det får ju ändå vara godkänt. 

Idag har vi promenad på schemat. Annars inga planer. Första dagen utan besök, så det är lite ovant! Igår var Linn här och hade med sig så fina presenter. Signe har blivit överröst av fina gåvor från allihopa. Så snälla släktingar och kompisar har vi!