Förvärkar

Igår kväll och nu på morgonen har jag haft lite förvärkar som sticker och molar lite i ländryggen och ner mot låren. Känns hoppfullt, men när jag sen ligger och väntar på nästa så dröjer det jättelänge eller så blir det inget alls. Och så här kan man ju tydligen gå omkring flera VECKOR innan förlossningen.

Tänk att man kan längta så efter smärta. Allt jag önskar just nu är att sammandragningarna ska börja göra rejält ont, så att någonting händer. Så konstigt. Det här är väl den enda positiva smärtan man upplever i sitt liv och just därför är ju förlossningssmärta så svår att jämföra med något. Jag tror att lugn, trygghet och att man inte är rädd, kan hjälpa jättemycket. Spänner man sig och blir rädd så blir ju smärta knepigare att hantera. Jag ska försöka hålla fokus på att vår bebis snart är här. Det är ju det mest positiva jag kan tänka mig.

Idag är ännu en dag att fördriva väntandes och kånkandes på magen. Det är jättekallt ute och jag har ingen varm jacka som går att stänga. Hehe.