Jag har inte tyckt att magen sjunkit särskilt mycket men nu när jag ser på bilderna så har den nog det. Den ser mindre ut än innan! Upplever dock att den bara blir större och större. Vi har 13 dagar kvar idag, hon är beräknad att bli ett måndagsbarn. Nästa fredag har vi sista barnmorskebesöket (om jag inte går över tiden).
Jag mår fysiskt otroligt och oförskämt bra. För bra för att vara sant liksom. Jag blir nästan lite orolig över att detta är uppladdningen jag får inför en mardrömsförlossning, eller inför en bebis med kolik. Jag känner mig väldigt lyckosam. Jag har haft tur! Samtidigt som jag skulle vilja säga att det inte bara är slump heller, hur man mår i sin graviditet. Det finns ju en del man kan göra för att optimera chanserna till att man ska må bra. En del. Man kan inte påverka allt såklart. Jag har klarat mig från halsbränna, foglossning, tryck nedåt, nästäppa, svårt att andas, svårt att sova, osv. Och det är ju saker man inte kan påverka så mycket. Där har jag haft tur!
Men att min kropp är stark och jag exempelvis inte haft ett uns ont i ryggen under hela graviditeten, det är förmodligen mycket tack vare träningen. Likaså sover man bättre när man varit aktiv under dagen. Och får en mer normal viktuppgång, vilket är bra för både en själv och bebisen. Jag har gått upp helt normalt i vikt. Jag äter som en häst, och det hade jag gjort med eller utan träning. Så utan rörelse och aktivitet hade jag nog förmodligen varit en sån som går upp 25 kilo eller mer. Jag har liksom inte tänkt att "jag är gravid, nu unnar jag mig allt som finns". Jag har tänkt som jag alltid gjort. Ätit det jag varit sugen på och när jag vill. Jag har alltid ätit sötsaker typ varje eller varannan dag, så det är inget som har förändrats nu. Det har ju blivit mer sånt under graviditeten. Jag älskar bakelser, bullar, smågodis, choklad och desserter. Och det skulle jag aldrig plocka bort från mitt liv! Likväl älskar jag god mat och har alltid, i hela mitt liv varit en riktig storätare. Jag äter stora portioner och skulle aldrig få för mig att äta mig annat än mätt och belåten. Igår åt jag en stor portion kyckling med jordnötssås och ris. Bara några få timmar senare var jag vrålhungrig igen. Så då åt jag såklart en lika stor portion igen. Maten får aldrig någonsin bli ett problem eller ett spöke. Det är en av de största njutningarna i livet!
Psykiskt mår jag också bra. Det har jag gjort under hela graviditeten, även om illamåendet var tufft i början. Men jag märker nu framåt slutet att jag sluter mig lite mer och går in i mig själv. Hur det än är så är det ju jag som ska föda och gå igenom den här monsterprestationen. Vår dotter ligger i min kropp och det är jag som ska amma henne och dedikera hela min kropp till henne. Så jag går in lite i mitt skal som en ofrivillig förberedelse inför vad som komma skall. Även om Martin är delaktig, så är man ju i slutändan ensam om själva förlossningen. Han kommer ju vara där, men det är jag som kommer behöva samla kraft inifrån och gå igenom det hela. På kvällarna innan jag ska somna så har jag lite förberedelsetid för mig själv. Försöker vara lugn och trygg. Lita på att allt kommer gå bra och att min kropp kommer ta mig igenom det här. Sen somnar jag i hopp om att jag ska vakna om några timmar av vattenavgång eller värkar som drar igång. Dock ingen lycka där ännu!
Jag känner mig så otroligt redo. Jag och Martin går omkring här hemma och bara väntar och väntar. Det är fortfarande jätteoverkligt att hon verkligen ska komma. Det känns lite som att någon snart ska komma och säga att allt var en bluff. En bebis? Här? Hos oss i vårt hem? Men samtidigt känns det så naturligt. Dessa blandade känslor har verkligen präglat hela graviditeten. Man väntar, men man vet inte riktigt på vad. Man känner kärlek till någon man aldrig sett eller pratat med. Det rör sig i magen, men konkret är det svårt att fatta att det ligger en bebis där i. Man köper saker och ordnar med praktiska saker, men man förstår egentligen inte varför.
Hur som helst så får hon gärna komma nu. Jag beter mig redan som en besatt som gått över tiden. Och jag har inte ens nått beräknat datum än. Hur ska det här gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar