Kroppsuppfattning

Linn och jag i ettan på gymnasiet. 

Man får lite skev kroppsuppfattning när man är gravid. Eller i alla fall jag. Jag tycker liksom inte att det syns så mycket att jag är gravid mer än på magen. Men naturligtvis är det inte bara magen som växt. Och det är svårt att ta in. Jag fick en chock häromdagen när jag såg bilder på mig som Martin tagit nu på sistone. Alltså jag har blivit SÅ mycket bredare. Mina ben har blivit större och höfterna mycket bredare. Och det märkliga är att hur mycket jag än vrider mig i spegeln så ser jag inte det. Jag har blivit självblind. Samma med ansiktet. Jag ser verkligen inte att jag blivit rundare i ansiktet, trots att folk sagt det till mig sen vecka 25 typ.

Jag kommer knappast nånsin få på mig mina gamla jeans igen på grund av den nya bredden på mina höfter. Sånt går väl inte tillbaka? Har bäckenet en gång vidgats så borde det ju förbli så. Lite trist. Jag har många par jeans jag gillar. Mina icke barnafödande kompisar får ärva dem.

Är så nyfiken på att se hur jag kommer se ut när jag fött och bebisen försvinner ut ur min mage. Vad blir kvar då liksom? Hur mycket gömmer sig där bakom? Helt plötsligt har man en ny kropp att förhålla sig till. Man har ju liksom vant sig och lärt sig älska den gamla man hade. Nu är det snart dags att ta in en ny i huvudet. Jag tror bara man älskar sin kropp ännu mer när man fött barn. Den har ju givit en det finaste man har! 

Snart är det dags för den här kroppen att genomgå en förlossning också. Är spänd på hur den kommer klara det. Bra hoppas jag naturligtvis. Jag har tagit bra hand om den under graviditeten.