Sömn

Tre år sen idag på Gran Canaria. Tre år senare: inte lika fit. Hehe. 

Jag är glatt överraskad över hur bra min sömn är. Jag sover lika gott som alltid, förutom att jag är uppe och kissar en gång. Min sömn är typ min största tillgång nu. Sover jag inte så fungerar jag inte. Så att min sömn fortfarande är intakt är nog en stor bidragande faktor till att jag mår så bra! Jag har alltid haft jättelätt för att somna och var enligt mamma en mycket snäll bebis när det kom till sömnen. Hon bara la ner mig utan något krångel och jag somnade innan hon hunnit släcka lampan. Jag har även en teori om att eftersom jag de första tre månaderna av mitt liv sov bland 20 andra bebisar i samma rum på ett barnhem, så lärde jag mig där att somna snabbt och med ljud runt omkring mig. Och att somna själv. Jag har aldrig haft något närhetsbehov när jag ska sova (som många bebisar har). 

Igår kväll hade jag återigen några ondare sammandragningar som känns lite som en ilande mensvärk. Likaså inatt när jag var uppe på toaletten. Dock är det såpass lindrigt att jag säkert har en del såna sammandragningar när jag sover, och inte vaknar av dem. Igår kväll var första gången på länge som jag tänkte "inatt vill jag inte föda barn". Jag var så trött och jag är så rädd för att förlossningen ska dra igång sent på kvällen eller bara efter några timmars sömn. Jag vill helst känna mig utvilad när det drar igång, så att jag har krafter för hela dagen. Man ska ju typ springa ett maratonlopp, och det gör man ju inte klockan 23 på kvällen när man varit uppe hela dagen. 

Ja, vi får se. Jag klarar säkert en förlossning utan sömn också. Men jag tror "risken" för att behöva exempelvis en epidural för att få vila är större då. Och jag vill gärna kämpa på utan en sådan, om det går. 

Superkallt ute idag. Och som sagt inga varma ytterkläder som passar. Är sugen på årets första semla! Så det blir det jakt efter idag.